Professorerna Glader, Toker, Blyger och Butter

Läser en bok om källkritik, Sant eller falskt? Metoder i källkritik av Torsten Thurén. Tycker att det här stycket är roligt:

Ytterligare ett problem när man har med experter eller påstådda experter att göra är att en del är lättare för journalister att få kontakt med än andra. Inom många, kanske de flesta, akademiska ämnen kan man finna följande fyra typer av experter:
    Professor Glader uttalar sig ofta och gärna. Journalisten kan vara säker på att om hon ringer upp Glader får hon alltid ett svar. Och detta svar är välformulerat och slagkraftigt så det blir lätt att göra en rubrik på det. Problemet är bara att liksom alla forskare har Glader ett ganska smalt område som han (oftast är den en han) är specialist på. Men Glader uttalar sig frejdigt i snart sagt alla frågor som har det allra minsta med hans område att göra. Glader blir en proffstyckare som intervjuas i alla tidningar och sitter i alla TV-soffor.
    Professor Toker har kommit på en i hans/hennes tycke epokgörande innovation. Det kan vara ett läkemedel som botar svåra sjukdomar eller kanske en apparat som löser världens energiproblem. Toker pratar länge och vältaligt. Han/hon känner sig motarbetad av etablissemanget och vill använda journalisten som ett verktyg för att plädera för sina idéer, ibland med påfallande framgång. Någon gång kan det hända att Toker har rätt. Men för det mesta visar det sig så småningom att forskningsresultaten inte håller.
    Professor Blyger är en av de ledande forskarna inom sitt område. Men hon (kvinnorna förefaller överrepresenterade i denna kategori) vill helst inte tala alls med journalister. Helst vill hon hålla sig undan och går inte det uttalar hon sig så snårigt att det är svårt att förstå.
    Professor Butter, som också tillhör de främsta inom sin disciplin, skäller ut journalisten som ringer upp och ryter: ”Det du frågar om står i min krångliga avhandling. Läs den, sedan kan du komma tillbaka.” Det är knappast förvånande att det är Glader som framträder mest i medierna med Toker som god tvåa, medan Blyger och Butter förekommer betydligt mera sällan. Resultatet blir att mediernas publik får en förenklad, och kanske felaktig, bild av forskningsläget.

Google Translate made my day

Jag körde Vildvittra genom Google Translate med allmänt underhållande resultat. Men det bästa var översättningen av ”Själv har jag undvikit att drutta omkull, men det var nära en gång.” Jag skrattade så att tårarna rann, jag överdriver inte. Här kommer den: ”I’ve avoided Drutt fail, but it was close once.” I’VE AVOIDED DRUTT FAIL. Tur det, Drutt är en jävligt allvarlig form av fail har jag hört!

Språkförvirring

100103_sprak Eftersom tv-seriedöden råder för tillfället har jag börjat se om True Blood och fjärde avsnittet där Eric (Alexander Skarsgård) pratar lite svenska var en komisk påminnelse om att man kanske inte ens fattar sitt eget modersmål om man hör det i ett sammanhang när man inte är beredd på det. När han sade den svenska meningen (”Vår lilla djurpark börjar växa till sig”, 05:45) fattade jag nämligen ingenting. Hjärnan var inställd på engelska och därför lät den plötsliga svenskan mest som blubbediblabla. Jag fick stoppa och spela repliken en gång till för att förstå. Humor.

Försenad bildbomb

091222

Hade tänkt slänga upp det här precis innan jag åkte iväg innan jul, men det blev ju inte.

1, 2. I väntan på försenat tåg. När jag skulle jobba den 19:e gick jag hemifrån nästan en timme tidigare än jag skulle göra i vanliga fall. Blev ändå sen till jobbet. Det tidigare Upptåget jag tänkte ta var sent och när det äntligen kom och jag blev på meddelades det i högtalarna att det bara skulle gå till Arlanda, och inte hela vägen till Väsby. Tack för den. Hoppade av igen och tog SJ till Märsta, där jag möttes av inställt, inställt, inställt.
3. Julgran. Det blev en i plast i år. Usch på mig.
4. Frosglas.
5, 6. Grinchen och jag gjorde knäck och chokladkola. Att delta i juliga aktiviteter går tydligen för sig om det leder till att han får godis…
7. Riktig post, yay. Och gapskratt när jag öppnade. Av alla jävla julkortmotiv hade jag och Angelica lyckas skicka likadana till varandra. Så går det när man har bra smak. ;)
8. Utsikt från sovrumsfönstret.

Svarte Petter slår till igen

100101_petter Jag höll på att WTF?!-dö lite när jag fick syn på det här Svarte Petter-spelet på Finlandsfärjan. Svarte Petter är ett kortspel där grejen inte är att vinna utan bara att undvika att förlora genom att undvika att sitta med Svarte Petter-kortet när spelet tar slut. Det finns lite olika varianter, t.ex. där Svarte Petter är en sotare. Fast det är inte den varianten som såldes på båten, som ni ser.

Den här kortleken består av vita kärnfamiljer förutom förlorarkortet som är spelets enda svarta person. Ehm, ja. Det finns precis en sådan kortlek hos mormor, men den är asgammal. Att samma variant fortfarande finns till försäljning och dessutom stolt annonserar att det är originalet (hurra för originalrasism?) är komiskt och absurt och, tja, allmänt konstigt. Pk-maffian, gör ert jobb! Eller något.