Det är väl inte ofta reklammail orsakar munterhet, men igår skrattade jag rakt ut åt kosmetikbutiken Elevens rubrik. ”Känner du ‘exposed’? Vi kan hjälpa dig…” Hahaha! Så klockrent att jag dör. Men om man inte har råkat se det avsnittet av Svenska Hollywoodfruar som rubriken syftar på så är det såklart inte kul.

Jag fnissade också en del åt de ”trendiga träskorna” från Ellos. Jag fattar inte träskor, förresten. De är klumpiga och ramlar av fötterna. Ju.

Nej. Det finns inga sexiga väskor. Seriöst.

Jag har äntligen slutat förvånas över att folk i samma ålder som jag kan se vuxna ut. Det var väl på tiden, liksom. Istället har en annan läskig reaktion börjat dyka upp då och då. Jag kan få syn på en bild på någon gammal bekant som jag inte har sett på aslänge och tänker inte bara ”oj, vad han/hon ser vuxen ut numera” utan istället ”shit, vad han/hon ser gammal och sliten ut!” Och sedan kommer såklart ”men vänta, den är ju inte äldre än jag. Ser jag också gammal och sliten ut?! Iiiiiiiiik!!!” Typ. Jag får använda mössa mer. Enligt ett visst skäggo ser jag då ut som tolv. Eller fem. Eller vad det nu var.

Blandat från de senaste veckorna. Klicka för att se större.

1. Lagerhaus ftw.
2. Stökigt skrivbord för en vecka sedan, och inte ser det bättre ut nu…
3. Iiiik! Lite för många sms-biljetter där, ja. Vanligtvis brukar min mobilräkning gå på 100-200 i månaden.
4. Ny kjol. Fan vad Lindex har mycket trevliga saker numera. (Eller det kanske inte är de som har slutat vara tantbutik, det kanske är jag som har blivit tant?)
5. Dripp dropp.
6. Cia med lajvkompisar på dMz som denna gång hade burlesk-tema. Mer foton på Ansiktsboken.
7. Återupplivade hårfärgen lite med en blandning av Deep Plum och Chocolate.
 

Badrumsmattan!

Egentligen är det enda jag verkligen behöver en ny väska, för den jag har släpat runt med mest i många år (sju?) går bara sönder mer och mer och ingen av mina andra är tillräckligt stor för att funka riktigt bra som pluggväska eller ”ska vara borta någon dag men inte så länge att jag behöver packa ryggsäcken”-väska. Tyvärr är den på bilden nog inte heller tillräckligt stor för det.

Dokumentering av hårfärg. Fotot från igår visar håret lite ljusare än det egentligen är just nu. De här stämmer bättre. Iiiih färgen! Gillar den.

Jag håller på att göra en hemsida åt pappas sjukgymnast, så på förmiddagen hade jag ett möte med henne i Helenelund. När jag sedan stod på tågstationen för att åka hemåt kom jag på att det skulle vara ett bra tillfälle att åka till Södertörn och hämta den där jävlans boken som jag vill ha till uppsatsen. Så jag for iväg till andra sidan Stockholm och besökte mina gamla pluggmarker. En del var annorlunda, mycket var som förr. Mannen med saxofonen satt fortfarande nedanför rulltrappan och spelade, vilket han gjorde redan när jag tog mina första nervösa steg på högskolan för sex år sedan. På biblioteket var jag tvungen att skaffa ett nytt lånekort, men mina uppgifter fanns kvar i systemet tillsammans med en skuld på 280 spänn. Oops. Det blev en dyr biblioteksrunda, det. Och snart blev det ännu dyrare…

Efter att ha fiskat upp Evidence-based practice for information professionals åt jag nostalgisk lunch: Café Arom har bytt lokal, men serverar fortfarande hyfsat goda pastasallader med mumsig röra. Sedan skulle jag åka hem, men råkade se att det har ploppat upp en frisörsalong på Flemingsbergs station. Eftersom det var jävligt länge sedan jag klippte mig hos frisör istället för hemma i badrummet tänkte jag ”varför inte?” och lallade in där och fick för löjligt många hundralappar håret toppat, uppklippt och tonat i en väldigt nice chokladbrun färg. Shit, jag hade glömt hur dyrt det är att tona eller färga hos frisör. Men jag är asnöjd så det får väl vara värt det. (Ska fota i dagsljus imorgon, om jag orkar.)

Jag har sett några avsnitt av nya komediserien Modern Family. Vet inte riktigt varför, jag brukar inte direkt slänga mig över komedier, men det var väl för att någon på Weird Science hade skrivit positivt om den. Mitt intryck av Modern Family är att den är bitvis askul och bitvis jobbig och pinsam. Don’t get me started on den töntiga farsan i en av familjerna, barn-i-vuxen-mans-kropp-grejen är så stark att hans fru i ett avsnitt kallar honom för ett av sina barn… Men det var inte det jag skulle skriva om.

När den familjens 15-åriga dotter först visade sig var min reaktion ”men gud vad liten hon är!” Sedan kom jag på att just det, 15-åringar är ofta rätt små… Jag är bara allför van vid att se ungdomsserier där tonåringar spelas av skådisar som är typ 25 – och ser ut som sin ålder. Det allra löjligaste exemplet på det området just nu är nog high school-eleven Teddy i 90210 som spelas av en kille som är 31. 31! Hysteriskt roligt. (Ja, jag vet, jag kommer brinna i helvetet i ungefär en miljon år för att jag tittar på den värdelösa skiten. Vad kan jag säga, det är avslappnande.)

Åter till Modern Family och en annan störande utseendegrej i många filmer och tv-serier. I den nämnda familjen finns två döttrar, 15-åriga Haley och några år yngre Alex. Haley har rollen som den vackra storasystern och Alex har mindervärdeskomplex för att hon är alldaglig och aldrig kommer vara lika vacker som sin syster blah blah. Vilket är skitlöjligt. Tjejen som spelar Alex är jättejättesöt. Det går inte att finta bort det genom att ge henne glasögon och nördpersonlighet. Men tydligen är det så jävla viktigt att ha snygga skådisar att till och med de ”vanliga” och ”fula” ofta spelas av värsta snyggingarna, med ett par glasögon och kanske en tråkig frisyr som ful-markör.

Jag har förresten börjat se Misfits, efter att CJ Håkansson hyllade den. Det är en ny brittisk serie om några ungdomar som gör samhällstjänst och får superkrafter efter en mystisk storm. Mycket bra är den. Och en trevlig sak med brittiska tv-serier, för att anknyta till utseendegrejen, är att folk ser ut som folk och inte som massproducerade dockor ur samma fabrik. Inte så att jag egentligen har något emot att sitta och titta på plastsnygga människor som dramar sig på skärmen, så ickeytlig är jag tyvärr inte. Men det är trevligt med något annat också.

Jag geggade rött i håret för någon vecka sedan. Den chokladbruna toningen jag skrev om förut gav lite rött, men knappt så att någon annan än jag själv märkte skillnaden. Då köpte jag en vid namn ”mahogny” istället. Det blev väl kul som omväxling, men egentligen vill jag ha mörkare hår och att det röda ska ha en varmare ton.

Äh, nästa gång blir det säkert svart eller något. Testing, testing.

Veckans tisdagstema är accessoarer. Jag tömde ut alla mina armband.