Man kan inte ha för många koppar och muggar, säger jag som knappt dricker något ur sådana. Dessa kommer från Indiska. Jag fick leta ganska mycket efter dem i våras, för de verkade sälja slut snabbt. Men nu finns det gott om dem igen, har jag sett.

Nyligen köpt från H&M. Det är trevligt att handla med presentkort. Och Markus avskyr de stora ringarna, vilket orsakade en rolig diskussion i fredags då jag hade den med den svarta stenen. Själv säger jag som Gustav: ”Tacky behöver inte alltid vara fel.”

Förresten tycker jag att tacky är ett underbart ord. Det är liksom mycket mer passande än det svenska ”smaklöst”. Ett så torrt ord i jämförelse med ”tacky” som till och med låter, tja, tacky.

Har faktiskt köpt gardiner nu. De kostade 99 kr på IKEA och är inget speciellt alls, men bättre än ett tomt fönster. Bäst är när ljusstaken är tänd bakom. Då är det fint.

Skit jag vill ha: block från Lagerhaus, väska, t-shirt och ring från H&M, torgvantar från Ellos och taklampa från Haléns.

Dear reader, jag har gardinproblem. Eller vi har gardinproblem, men det är nog mest jag som bryr mig. Som sagt bor vi i andra hand, och för någon månad sedan tog vi ner gardinerna som hängde i vardagsrummet men vi har inte köpt några nya än. Som ni ser på bilden ser det lite tomt ut. Problemet är att jag inte kan bestämma mig för ljust eller mörkt – vilket i praktiken innebär vitt eller väldigt mörkt, typ mörkgrått/svart. Vitt för att det är trevligt med mycket ljus. Men risken är att rummet skulle bli lite för vitt, med de där vita tomma väggarna och högt i tak. Måste skaffa lite tavlor eller något… Svart/mörkgrått för kontrasten mot väggarna och soffan.

Nyligen såg jag svarta spetsgardiner på Lagerhaus och började fundera på om det var snyggt eller tacky eller både och. Men Markus sade bestämt nej till spets, och tillade att vi ska inte ha rosa eller grönt eller något annan konstig färg heller. Som om jag skulle köpa rosa gardiner? Pfft. Just nu lutar jag åt någon nyans av vitt, och att kompensera det med att hänga lite trevliga saker på väggarna. Visserligen ska vi inte göra hål i andras väggar, men det sitter redan gott om spikar och skruvar i dem att använda. Aja, vi får se.

Mycket vitt i ett rum verkar vara en sån där hata eller älska-grej för många. En del tycker om ljuset och det stilrena, andra tycker att det ser kallt och tråkigt ut. Jag hör till den första gruppen, men vet samtidigt att jag aldrig skulle klara av att ha ett sådär riktigt rent vitt-och-lite-svart rum utan plotter (inredningsmagasinstyle, ni vet hur jag menar), dels för att jag är för rörig och dels för att lite färg vill jag fan ha. (Gärna rött. Heh.) Men vita väggar vill jag ha. Jag kan tycka att andra alternativ kan vara hur snygga som helst, men där jag bor vill jag ha vitt. Eller vitt med en fondvägg i någon mörk eller stark färg eller snyggt mönster. Undrar när jag kommer bo någonstans där jag faktiskt får göra något med väggarna… ;)

Förresten älskar jag den öppna spisen.

Fniss
Haikus

Somriga foton
Just like Linnéa
Gilraen
Pyttesyster

Snyggt
5-7-5
Magnificent Magazine
Michaela Maria
Mykromag
Photo wall in living room
Rain Keeps Falling Down
Som skuggorna från små lätta moln
Sovrummet

Läs
Jag våldtar hellre mig själv än blir ditt offer
Spikmattor och rakblad
”De riktiga männen är de som alltid vill”
Och minst av allt vill jag berätta för honom hur det egentligen känns

Veckans tisdagstema är dekorationer. Klicka för att se större.

Första bilden matchar bloggen. Undrar vilka mina favoritfärger kan vara…

Jag vet att ni är avundsjuka på min snygga overall.

Starbreeze hade releasefest för The Chronicles of Riddick: Assault on Dark Athena i lördags och jag tyckte att det var ett lämpligt tillfälle att inviga mina nya kjol. Jag tänkte såklart inte på att det blåste väldigt mycket ute, så på väg dit fick jag hålla krampaktigt i tyget för att inte flasha halva Uppsala. Yay. Jag brukar ju – tyvärr – tänka spydiga tankar om tjejer som vinglar omkring på klackar de inte kan hantera eller konstant drar i sina kläder för att de ska hållas på plats. Nu var jag själv tjejen som inte hade vett att klä sig i något annat än en vid, flygig kjol på en blåsig dag.

Festen då? Jag kände mig rätt färdig med den efter några timmar och tänkte att det fanns två alternativ: bli full eller gå hem och läs Neuromancer. Jag valde det senare och lämnade Markus att leka med de andra nördpojkarna. Jag hoppade av bussen vid affären på vägen hem för att köpa godis och gick sedan resten av vägen genom skogen med kjolen uppflugen till midjan och näsan i en bok. Hej, jag är Rory Gilmore som har en bok i väskan även när jag ska på fest.

(Ni får ha överseende med emo-posen på bilden. Jag orkade inte ta flera bara för att dokumentera kjolen.)

Jag och större delen av Catahyastyrelsen var på Sverok Stockholms kansli i helgen och hade möte, tryckte reklammaterial och flummade. När sex av oss åkte hem samtidigt igår så var vi en aning ivägen i tunnelbanevagnen med vår packning. Vid en station klev en kavajgubbe på, tittade missnöjt på oss och muttrade högt ”Massa jävla lantisar!”

Askul.

Idag är jag jävligt trött. Men vädret gör mig glad. Att kunna gå utomhus i kjol utan att behöva uschliga strumpbyxor är trevligt. Det finns dock en en risk att jag bländar folk med mina bleka ben.

Igår såg jag sista avsnittet av Buffy. Argh! Vad ska jag titta på nu? Jag har ett lager av tv-serier, men inget jag är särskilt sugen på. Jag har visserligen en halv säsong av Carnivàle kvar, men det är för mörkt för vad jag vill ha just nu. Allvar fick jag nog av när jag såg båda säsongerna av Rome tidigare i år. Rome är jävla bra, förresten. Vid en snabb anblick kan det tyckas vara mest porr och våld, men det är ett riktigt bra drama. Jag får väl låta bli att titta på något alls och börja läsa Buffy säsong 8 istället.

Förresten vill jag ha en sån här tröja. Ägande tryck.

Och här har vi det obligatoriska Buffy-talet i sista avsnittet, när Willow ska göra så att alla potential slayers får riktiga slayer-krafter. ”From now on, every girl in the world who might be a Slayer, will be a Slayer. Every girl who could have the power, will have the power. Can stand up, will stand up. Slayers, every one of us. Make your choice. Are you ready to be strong?” Det är cheesy, men jag älskar det. Och den lilla baseball-tjejen! Hennes blick. Wow.

För ett tag sedan köpte jag en rutig skjorta i svart-vitt-rött. Eller det såg i alla fall rött ut, på bilden och i garderoben. Men när jag hade den på mig ute i dagsljus idag fick jag konstatera att hey, det där är fan rosa. Mörk, men fortfarande rosa. Hmf. Jag känner mig lite besudlad.

Jag avundas personer som inte ser ut som retards i solglasögon.

Vet ni vad jag brukar ha på mig när jag är ute och läser i solen? Ett par solglasögon som pappa plockade på sig på någon datormässa för evigheter sedan. De har fånig form och det står Compaq på dem. Men jag har inte skaffat några andra för att jag helt enkelt inte lyckas hitta några som jag skulle vilja visa mig offentligt med. Då kan jag lika gärna behålla de gamla plastiga Compaq-glasögonen eftersom det ändå inte är någon som får se mig med dem på. Nå, förutom familjen som inte reagerar och Markus som pekar och skrattar.

Men det skulle fan vara bra att ha ett par som kan användas bland annat folk också, så idag provade jag kanske 15 stycken och har kommit något på spåren när det gäller vad som kanske funkar på mitt ansikte. Jag vet i alla fall det här: inga pilotmodeller (för stora för mitt ansikte) eller andra som är åt det runda hållet (jag ser ut som ett barn). De ska vara mer rektangulära. Och inte tokmörkt glas och inte spegelglas. Jakten går vidare.

Titta, kjol. Väldigt vårigt. Sedan råkade jag gosa lite med en taggbuske och fick både hål och blod på strumpbyxorna. Me so smidig!

Incidenten med taggbusken inträffade när jag var på väg till affären för att hämta ett paket. Jag gick bredvid stigen, eftersom den var så isig, och när det kom en liten buske ivägen tänkte jag att den där lilla saken kan man lika gärna gå igenom. Bra att inte notera vilken typ av buske det var… Paketet innehöll i alla fall en sån här trevlig lampa, men jag har tyvärr inte hängt upp den ordentligt ännu. Jag lyckas inte få fast kontakten ordentligt i taket, så jag väntar på att min karl ska komma hem och ta hand om saken. Ibland känner man sig som en kliché.

Uträttat idag: typ 1% av det jag borde. Istället har jag fotat snö och gjort chokladbollar. Vilket är väldigt trevligt, men fan, nu blev jag sådär efter igen och imorgon ska jag till Stockholm så resten av helgen lär det inte bli mycket gjort.

   
Favorithalsband för tillfället. Jag visste inte att pärlorna inte var helsvarta förrän de hamnade i starkt solljus.

Och just det, ny layout idag.

Jag köpte en ny deo igår och sniffade tydligen inte tillräckligt noga på den i affären, för när jag kletade på den idag slog det mig att den luktade… My Little Pony. Jag skojar inte. När jag var liten hade jag någon My Little Pony som var parfymerad för att lukta godare än de andra ponysarna. Den var rosa och jag tror att det var meningen att den skulle lukta glass eller sockervadd eller något. Den här deon luktar som den. Plastjordgubbe. Så om ni råkar passera någon i Uppsala som luktar slisksöt plastleksak så kan det vara jag.

Förresten är jag allmänt trött på den här layouten nu. Ska nog göra ny snart. Varning för ombyggnad.