Badrumsmattan!

Egentligen är det enda jag verkligen behöver en ny väska, för den jag har släpat runt med mest i många år (sju?) går bara sönder mer och mer och ingen av mina andra är tillräckligt stor för att funka riktigt bra som pluggväska eller ”ska vara borta någon dag men inte så länge att jag behöver packa ryggsäcken”-väska. Tyvärr är den på bilden nog inte heller tillräckligt stor för det.

Dokumentering av hårfärg. Fotot från igår visar håret lite ljusare än det egentligen är just nu. De här stämmer bättre. Iiiih färgen! Gillar den.

Jag håller på att göra en hemsida åt pappas sjukgymnast, så på förmiddagen hade jag ett möte med henne i Helenelund. När jag sedan stod på tågstationen för att åka hemåt kom jag på att det skulle vara ett bra tillfälle att åka till Södertörn och hämta den där jävlans boken som jag vill ha till uppsatsen. Så jag for iväg till andra sidan Stockholm och besökte mina gamla pluggmarker. En del var annorlunda, mycket var som förr. Mannen med saxofonen satt fortfarande nedanför rulltrappan och spelade, vilket han gjorde redan när jag tog mina första nervösa steg på högskolan för sex år sedan. På biblioteket var jag tvungen att skaffa ett nytt lånekort, men mina uppgifter fanns kvar i systemet tillsammans med en skuld på 280 spänn. Oops. Det blev en dyr biblioteksrunda, det. Och snart blev det ännu dyrare…

Efter att ha fiskat upp Evidence-based practice for information professionals åt jag nostalgisk lunch: Café Arom har bytt lokal, men serverar fortfarande hyfsat goda pastasallader med mumsig röra. Sedan skulle jag åka hem, men råkade se att det har ploppat upp en frisörsalong på Flemingsbergs station. Eftersom det var jävligt länge sedan jag klippte mig hos frisör istället för hemma i badrummet tänkte jag ”varför inte?” och lallade in där och fick för löjligt många hundralappar håret toppat, uppklippt och tonat i en väldigt nice chokladbrun färg. Shit, jag hade glömt hur dyrt det är att tona eller färga hos frisör. Men jag är asnöjd så det får väl vara värt det. (Ska fota i dagsljus imorgon, om jag orkar.)

Jag har sett några avsnitt av nya komediserien Modern Family. Vet inte riktigt varför, jag brukar inte direkt slänga mig över komedier, men det var väl för att någon på Weird Science hade skrivit positivt om den. Mitt intryck av Modern Family är att den är bitvis askul och bitvis jobbig och pinsam. Don’t get me started on den töntiga farsan i en av familjerna, barn-i-vuxen-mans-kropp-grejen är så stark att hans fru i ett avsnitt kallar honom för ett av sina barn… Men det var inte det jag skulle skriva om.

När den familjens 15-åriga dotter först visade sig var min reaktion ”men gud vad liten hon är!” Sedan kom jag på att just det, 15-åringar är ofta rätt små… Jag är bara allför van vid att se ungdomsserier där tonåringar spelas av skådisar som är typ 25 – och ser ut som sin ålder. Det allra löjligaste exemplet på det området just nu är nog high school-eleven Teddy i 90210 som spelas av en kille som är 31. 31! Hysteriskt roligt. (Ja, jag vet, jag kommer brinna i helvetet i ungefär en miljon år för att jag tittar på den värdelösa skiten. Vad kan jag säga, det är avslappnande.)

Åter till Modern Family och en annan störande utseendegrej i många filmer och tv-serier. I den nämnda familjen finns två döttrar, 15-åriga Haley och några år yngre Alex. Haley har rollen som den vackra storasystern och Alex har mindervärdeskomplex för att hon är alldaglig och aldrig kommer vara lika vacker som sin syster blah blah. Vilket är skitlöjligt. Tjejen som spelar Alex är jättejättesöt. Det går inte att finta bort det genom att ge henne glasögon och nördpersonlighet. Men tydligen är det så jävla viktigt att ha snygga skådisar att till och med de ”vanliga” och ”fula” ofta spelas av värsta snyggingarna, med ett par glasögon och kanske en tråkig frisyr som ful-markör.

Jag har förresten börjat se Misfits, efter att CJ Håkansson hyllade den. Det är en ny brittisk serie om några ungdomar som gör samhällstjänst och får superkrafter efter en mystisk storm. Mycket bra är den. Och en trevlig sak med brittiska tv-serier, för att anknyta till utseendegrejen, är att folk ser ut som folk och inte som massproducerade dockor ur samma fabrik. Inte så att jag egentligen har något emot att sitta och titta på plastsnygga människor som dramar sig på skärmen, så ickeytlig är jag tyvärr inte. Men det är trevligt med något annat också.

Jag geggade rött i håret för någon vecka sedan. Den chokladbruna toningen jag skrev om förut gav lite rött, men knappt så att någon annan än jag själv märkte skillnaden. Då köpte jag en vid namn ”mahogny” istället. Det blev väl kul som omväxling, men egentligen vill jag ha mörkare hår och att det röda ska ha en varmare ton.

Äh, nästa gång blir det säkert svart eller något. Testing, testing.

Veckans tisdagstema är accessoarer. Jag tömde ut alla mina armband.

Den senaste tidens påfyllning av inte särskilt nödvändiga grejer: prickigt block, svart halsband och silverfärgat armband från Åhléns (älskar armbandet), halsband med lila stenar från H&M, kofta och nitarmband från Lindex. Mönstret kommer från en musmatta som jag också köpte på Åhléns. Har även inhandlat hårtoning i färgen ”chokladbrun”, som enligt bilderna på förpackningen drar åt det röda hållet. Vad nu brunrött har med choklad att göra… Nåja, återkommer med resultatet.

För nästan en månad sedan när vi firade Frulles födelsedag. Det var skoj, men jag var tråkig och åkte hem tidigt för att jag skulle jobba dagen efter.

Therese hade klippt av sitt långa hår och jag är avundsjuk. Inte för att jag vill ha kort, men för att jag är allmänt trött på mitt hår och inte vet vad jag vill (eller vågar) göra åt det. Åtminstone är det nästan så långt som jag vill ha det igen… Jag fick nämligen ett infall i början av sommaren och klippte av typ 10 cm. Det var i början av min simperiod och visst, det var trevligt att ha mindre mängd hår som blev indränkt i klor hela tiden, men sedan saknade jag längden. Det märkes knappast för andra eftersom jag nästan alltid har det uppsatt ändå, men för mig märktes det och det är ju det som spelar roll.

Kategorin fotodagbok har ett lite missvisande namn, eftersom många av fotona här inte är ett dugg dagbokiga. Jag tänkte kompensera lite för det förra måndagen, men av någon anledning blev fotona inte upplagda då.

1. Det var då vi hade invasion av fönstergubbar och jag flydde fältet. Bulle brukar inte ingå i min frukost, men när jag skulle betala för mackan i skolan så låg den där och såg god ut…
2. Jag fotonördade utomhus.
3. Jag fotonördade i domkyrkan.
4. Så här såg det ut när vi hade flyttat runt och täckt över möbler i vardagsrummet.
5. Jag upptäckte att H&M sålde fula Star Wars-tröjor och var såklart tvungen att köpa en. Det kan vara på sin plats med ett LOL.
6. Jag jagade nya jeans eftersom jag hade lyckats ha sönder mitt enda hela par några dagar tidigare. Att köpa jeans är pest. Allt är missformat. Eller så är jag missformad. Till sist gick jag in på JC, där jag inte har handlat på evigheter, och hittade två par som var ok och inte snordyra. Det är dock inte byxorna på bilden jag köpte. Det syns inte riktigt på bilden hur jävla illa de satt, men de var fan de skummaste jeans jag någonsin provat. ”Comfort Fit”? Det kändes som om jag hade provat ett par gravidbrallor av misstag.

Jag hade köpt ett nytt klädesplagg som jag slarvigt kallade ”t-shirt”. Markus undrade om det inte var en ”topp” och så började en lagom intelligent konversation om hur tygbiten skulle definieras. Ett utdrag:

Markus: ”Det kanske är en blus.”
Jag: ”Nej, den har ju inga knappar.”
Markus: ”Måste en blus ha knappar?”
Jag: ”Ja, det tror jag.”
Markus: ”Jaha, jag trodde att en blus bara var någon sorts gay t-shirt…”

Och sedan ansåg vi det lämpligt att avsluta den diskussionen.

Jag har med pyttesteg börjat göra något åt det tomma och vita. Fotot till vänster tog jag i somras, bilden till höger köpte jag när vi bodde i Sävja och satte upp den på kylen. Den ser bättre ut sådär. Ljuslyktorna hittade jag i skåpet i mitt gamla rum för några dagar sedan, jag mindes inte ens att jag hade dem.

Jag har också beställt Johanna Östs Flying Ship och funderar på Gigers Birth Machine, men den senare har jag hittills bara hittat i större format än jag vill ha.

Man kan inte ha för många koppar och muggar, säger jag som knappt dricker något ur sådana. Dessa kommer från Indiska. Jag fick leta ganska mycket efter dem i våras, för de verkade sälja slut snabbt. Men nu finns det gott om dem igen, har jag sett.

Nyligen köpt från H&M. Det är trevligt att handla med presentkort. Och Markus avskyr de stora ringarna, vilket orsakade en rolig diskussion i fredags då jag hade den med den svarta stenen. Själv säger jag som Gustav: ”Tacky behöver inte alltid vara fel.”

Förresten tycker jag att tacky är ett underbart ord. Det är liksom mycket mer passande än det svenska ”smaklöst”. Ett så torrt ord i jämförelse med ”tacky” som till och med låter, tja, tacky.

Har faktiskt köpt gardiner nu. De kostade 99 kr på IKEA och är inget speciellt alls, men bättre än ett tomt fönster. Bäst är när ljusstaken är tänd bakom. Då är det fint.

Skit jag vill ha: block från Lagerhaus, väska, t-shirt och ring från H&M, torgvantar från Ellos och taklampa från Haléns.

Dear reader, jag har gardinproblem. Eller vi har gardinproblem, men det är nog mest jag som bryr mig. Som sagt bor vi i andra hand, och för någon månad sedan tog vi ner gardinerna som hängde i vardagsrummet men vi har inte köpt några nya än. Som ni ser på bilden ser det lite tomt ut. Problemet är att jag inte kan bestämma mig för ljust eller mörkt – vilket i praktiken innebär vitt eller väldigt mörkt, typ mörkgrått/svart. Vitt för att det är trevligt med mycket ljus. Men risken är att rummet skulle bli lite för vitt, med de där vita tomma väggarna och högt i tak. Måste skaffa lite tavlor eller något… Svart/mörkgrått för kontrasten mot väggarna och soffan.

Nyligen såg jag svarta spetsgardiner på Lagerhaus och började fundera på om det var snyggt eller tacky eller både och. Men Markus sade bestämt nej till spets, och tillade att vi ska inte ha rosa eller grönt eller något annan konstig färg heller. Som om jag skulle köpa rosa gardiner? Pfft. Just nu lutar jag åt någon nyans av vitt, och att kompensera det med att hänga lite trevliga saker på väggarna. Visserligen ska vi inte göra hål i andras väggar, men det sitter redan gott om spikar och skruvar i dem att använda. Aja, vi får se.

Mycket vitt i ett rum verkar vara en sån där hata eller älska-grej för många. En del tycker om ljuset och det stilrena, andra tycker att det ser kallt och tråkigt ut. Jag hör till den första gruppen, men vet samtidigt att jag aldrig skulle klara av att ha ett sådär riktigt rent vitt-och-lite-svart rum utan plotter (inredningsmagasinstyle, ni vet hur jag menar), dels för att jag är för rörig och dels för att lite färg vill jag fan ha. (Gärna rött. Heh.) Men vita väggar vill jag ha. Jag kan tycka att andra alternativ kan vara hur snygga som helst, men där jag bor vill jag ha vitt. Eller vitt med en fondvägg i någon mörk eller stark färg eller snyggt mönster. Undrar när jag kommer bo någonstans där jag faktiskt får göra något med väggarna… ;)

Förresten älskar jag den öppna spisen.