Ny blogg: Den onda cirkeln!

Jag har startat en ny tv- och filmblogg tillsammans med fem andra fantastiska personer: Den onda cirkeln. Yay! Hur det gick till kan ni läsa här.

Vad händer med Vildvittra nu? Jag vet inte. Kanske får jag för mig att skriva om något annat ämne här, kanske får den bara ligga kvar som ett arkiv över tidigare tv-babbel. Vi får se, helt enkelt.

Rensa i bruset

För någon dag redan fick jag ett ryck och minskade antalet twitterkonton jag följer med ca 60 stycken. Sedan gjorde jag en ny rensning av vilka personers uppdateringar jag ser i nyhetsflödet på Facebook. Ibland har jag sådana perioder då jag rensar i bruset. Feedly står antagligen på tur.

Jag gillar inte Facebook, men det är ett förbannat praktiskt kommunikationsverktyg. Jag älskar Twitter. Jag mailar rätt mycket, detta numera gammalmodiga sätt att kommunicera på. Ibland lever jag med min fantastiska mobil fastklistrad i handen. Jag tycker om bruset, för det mesta, men jag har också lagt en del energi på att plocka bort skit.

Hur personer som nätkommunicerar mycket men inte använder sig av olika strategier för att filtrera står ut vet jag inte. Ibland hör man ju folk beklaga sig över att de känner sig översvämmade av ointressanta statusuppdateringar eller vad det nu kan vara som stör dem i sociala medier där man faktiskt kan välja själv vad det är som når en. Men herregud, tänker jag då, stäng av! Dölj! Avfölj! Så jag tänkte skriva lite om hur jag gör. Hur gör ni?

Inga jävla notificiations på mobilen
Standard för de flesta appar är att de konstant försöker tala om saker för en. Det första jag gör när jag har installerat något är att stänga av allt automatiserat pladder. Om jag vill kolla Twitter så kollar jag Twitter, om jag vill kolla Facebook så öppnar jag Facebook, om jag vill kolla mailen så öppnar jag mailen och alla appar ska bara hålla käft när jag inte använder dem.

När folk omkring mig plockar upp mobilen för att den har plingat om ett nytt mail vill jag nästan utbrista ”argh, ta bort!” Vi är olika. Andra kanske tycker att det är smidigt och bra. Men om det dök upp en plupp (eller ännu värre, en plupp med ljud!) varje gång någon skriver till mig på Twitter, Facebook eller via mail skulle jag antagligen tappa förståndet och gräva ner mobilen i trädgården.

Facebook
Fb vill gärna dränka en i notifikationer och mail, men lyckligtvis kan man stänga av eller dölja det mesta som man inte vill se. Några exempel:

Jag får bara mail om någon har taggat mig, övriga mail har jag stängt av.

Jag har stängt av notifikationerna i de allra flesta grupper jag är med i. Man ser ju ändå i gruppmenyn till vänster om nyhetsflödet vilka grupper det har skrivits något nytt i.

Jag rensar ganska hårt i mitt nyhetsflöde. Jag har 250 ”vänner” på Fb. Jag vet inte hur många av dem jag faktiskt ser i nyhetsflödet, men det är inte i närheten av 250. Förutom att dölja irriterande applikationer som folk roar sig med (även om det är mycket mindre sånt nu än för några år sedan) döljer jag även folk/sidor/grupper vars uppdateringar inte intresserar mig. Jo, man får faktiskt dölja farbror Bengt om han lägger upp 15 bilder på sina krukväxter varje dag!

Twitter
Eftersom Twitter inte på samma sätt som Facebook har en massa band till ens afk-relationer så är människor som skriver om ointressanta saker inte samma problem där. (Om du följer en massa ointressanta eller irriterande människor får du faktiskt skylla dig själv.) Däremot händer det ju att vettiga människor skriver om skittråkiga saker. Jag sätter mute på vissa ord och taggar, främst för att slippa en flod av tweets om melodifestivalen, ishockey-vm eller vad det kan vara som pågår för tillfället.

Och man behöver inte ”läsa ikapp”. Det behöver man inte.

RSS
Vet ni hur det känns när man har lärt sig att trycka på ”Markera alla som lästa”? Det känns FANTASTISKT.

Vildvittra fyller sju och tittar helst på tv

Tidigare i år slog det mig att jag har haft den här bloggen i sju år (vildvittra.se är något år äldre än så, men jag hade inte WordPress från början) och i någon blandning av ”häftigt!” och ”herregud, what…” slängde jag mig på databasen och ändrade status till privat på alla inlägg som är äldre än 2010. Även om jag inte har skrivit så särskilt privata saker kändes det plötsligt konstigt att ha så många gamla inlägg så lättillgängliga. För det var många.

Det är verkligen enorm skillnad på hur mycket jag bloggade för exempelvis sex år sedan i jämförelse med idag. Det visste jag såklart redan, men det det är lite kul att se siffror också.

Februari 2006: 16 inlägg.
Februari 2007: 35 inlägg.
Februari 2008: 26 inlägg.
Februari 2009: 19 inlägg.
Februari 2010: 18 inlägg.
Februari 2011: 7 inlägg.
Februari 2012: 1 inlägg.
Februari 2013: 2 inlägg.

Vad hände? Tja, ett ständigt minskande intresse för att dagboksblogga. Att det vardagsblaj jag ändå känner för att ösa ut på nätet vanligtvis hamnar i kortare form på Twitter eller Instagram. Att jag under dessa år skaffade två andra bloggar – en bokblogg och en fotoblogg. Att mitt liv är annorlunda idag. Jag skulle kunna fortsätta att räkna anledningar, men det spelar egentligen ingen roll. Saker förändras och jag bestämde mig för flera år sedan för att inte ha dåligt samvete eller känna press när jag inte uppdaterar.

Även om det ibland kan gå en månad eller mer mellan inläggen har jag aldrig tänkt på att skrota Vildvittra. Det här är den äldsta av mina nätbebisar som fortfarande finns kvar och den lär leva länge än, men kanske med en annan inriktning än förr – vilket var det jag tänkte komma till när jag började skriva det här inlägget. Av de tio senaste inläggen har sju att göra med tv-serier. Jag har mycket halvskrivet på lager och det mesta av det handlar också om film och tv. Det är inte något medvetet val att ge bloggen en tydligare inriktning eller så, utan har liksom bara blivit. Det är som sagt länge sedan jag hade något större intresse för att vardagsblogga och jag har en annan blogg för litteratur och en för foto. Vad annat är jag intresserad av? Tv-serier, duh.

Det kommer säkert att dyka upp ett och annat fotodagboksinlägg och allmänt pladder också, men jag har en känsla av att Vildvittra kommer att luta starkt åt tv- och filmhållet framöver. Så att ni vet.

Länkhög

Stor länkhög denna gång, den har legat länge som utkast och växt.

Ögongodis
CAP&Design: Underbar biljettdesign
Yves Marchand & Romain Meffre Photography: The Ruins of Detroit
Awesome People Reading
Nevnarien: Barn, bröllop och bhemsida
Longboard Girls Crew
Haute Macabre

Fniss
USA Today masturbatory infographic
Glory Box: Tyra Banks – modell, programledare … författare?
Duktiga och intelligenta Tanja Suhunina: Men är ljus vågor eller partiklar?
My stolen Mac
Fantastiskt aparta bokjävlar i udda kategorier: Total Mind Power
mlkshk: best wedding pictures ever
Julia Skott: Skyltblogg
Glitterfittorna: Sociologisk kunskap
Onyanserat: Star Wars – 34 röster på 10 minuter
Foxes jumping on my trampoline
New York Times: What to wear to a protest?
xkcd: Password Strength
Calliope books: Skräck eller mat?
Hanna Fridén: Genusbaletten och det sexuella mysteriet!
The Irish Times: Say hello to Conan T Barbarian, Trinity’s new doctor of tyrant slayings
Cracked: 6 Movie Plot Holes You Never Noticed Thanks to Editing

Intressant
Undrentide: Läsovana vs lässvårigheter
Vecka 6: En bloggutmaning om sexualitet
Jerker Söderlind i DN: Frånta egoisterna rätten att överklaga nybyggen
Bibblan svarar
Fourandsix: Photo tampering throughout history
A bridge too far
Foreign Policy: Think Again: War
Isabelle Ståhl: Platser utan tid
What’s the harm?
SvD: I praktiken har vi fått en kulturpolis
Gradvall: krönika om konstnärsmyter

Folkärdumma
Fotografibloggen: Få henne att gråta
Verklighetens tolk: killarna, tjejerna och hur vi skiljer på dem
The Guardian: YA authors asked to ‘straighten’ gay characters

Länkhög

Detta låg och skräpade bland utkasten.

Ögongodis
Conrad Roset

Fniss
The Lost Eyeball: 56 worst/best analogies of high school students
BuzzFeed: 18 amazing hats at the royal wedding
Hyperbole and a Half: How to make showering awesome again
Viktor Hertz: Honest logos
Batman I
Batman II
Pixar vs. Dreamworks
The Viktor Report: Tidningshistoria
Tankar från Trakorien: Towel Day
Nemi utan Nemi
Faktum: Mannen på gatan

Allmän awesomeness
My Milk Toof
Crack Two: 25 Abandoned Yugoslavia Monuments that look like they’re from the Future

Posera med grönsaker

Ett spammail av typen ”Can i be your Girlfriend? I am a nice Russian lady” lyckades ta sig förbi spamfiltret. Bifogat var ett foto på en kvinna som av någon anledning håller upp ett glas vatten och en bit gurka på en gaffel. Kolla jag är snygg när jag äter, eller? Det påminde mig hur som helst om den hysteriskt roliga Women laughing alone with salad som cirkulerade i början av året. Måste ses. (Se även Happy black woman shopping.)

Länkhög

Jag har rensat min miljon öppna flikar, därav den långa fniss-listan.

Ögongodis
Beautifulones: Baz och Bii, BFFs
The Lions Mane Jellyfish…
Trees cocooned in spiders webs after flooding in Sindh, Pakistan

Fniss
The Daily Show: Toemageddon 2011
You may have missed this scene from Stargate SG1
Älskade dumburk: They fuck men! That’s hardly gay
Cute Overload: LOL!
Whatever: Unveiling My Secret Fantasy Project
The Landover Baptist Church: The Moomins – One step away from being Satan’s concubine
Pyttesyster: måttligt road katt
Bokmalande: Lärdomar från Disney
Jezebel: Really, why would men ever want to watch Game of Thrones?
Kim Jong-Il looking at things
Cake Wrecks
SMBC: Difficulty of Beard Removal
Etsy: Dear Twilight Fans
Unintentionally sexual church signs
Lisa Magnusson: Dagens gulliga djur (getterna!)
Youtube: man vs moose in sweden
Youtube: Late Bloomer (kortfilm med Lovecrafthumor)

Awesomeness
Duelling Cellists Play ”Smooth Criminal”

Läskigt
Madrs bilddagbok: job fails, nobody notices anyway

Intressant
Fokus: Det är synd om mannen
Jeu de rôles: Det stora privilegiet att vara normal
Futility Closet
UnderbaraClara: Prioriteringsfrågan

Årets mobilbild och några bloggfunderingar

Det är visserligen bara slutet av mars, men jag tror inte att jag kommer knäppa någon annan mobilbild i år som kommer kunna sno den titeln. Tadaa:

Det var någon gång i februari, på Upptåget. Jag hörde Darth Vader-andetag och trodde först att det var någon nörd som hade det ljudet som ringsignal på sin mobil, men sedan såg jag ungen. Hur kul som helst – tills han meddelade sin syster att tjejer inte kan vara Vader. Fnys!

Att jag inte har visat den här tidigare, trots att jag tycker att den är så rolig, säger en del om hur mina nätvanor har förändrats. Jag tycker att det är tråkigt att jag inte uppdaterar här oftare, men samtidigt vet jag ju att en hel del av det material som förr skulle hamnat här numera hamnar på något annat ställe. Vardagliga småsaker som jag för några år sedan skulle skrivit om här i bloggen (eller för ännu fler år sedan i nätdagboken) komprimerar jag idag till några korta meningar på Twitter eller Fb. Det är väl i sig varken bättre eller sämre, bara en annan sorts vana.

Vad som däremot gör mig frustrerad på riktigt är att jag tror att mitt minskade vardagsbabbel här även minskar mitt skrivande här när det gäller annat. Ni vet, tv-serier, feminism och sånt där som jag brukar gorma om här ibland. Jag har ofta ämnen jag har tänkt blogga om, men det blir inte av för vanan har liksom försvunnit. Kopplingen mellan ”Jag har en åsikt” och ”Logga in på Vildvittra” har blivit väldigt svag. Det ska jag försöka åtgärda, för jag saknar det.

Länkhög

Ögongodis
Irina Werning: Back to the Future
Anno Superstar: COOLASTE. KAMERAN. EVAR!
Silverserpent: Isskorpa

Fniss
YouTube: Baby trashes bar in Las Palmas
Sydsvenskan: Osmidiga lantisar läxas upp
Onyanserat: Ovärdiga Oscarsvinnare – Al Pacino
The Pomegranate Club: Kriminellt folk från förr
YouTube: Black Metal Turkhits
Quickmeme: Judgmental Bookseller Ostrich
YouTube: Advice from a Cartoon Princess
Const: Matt Damon confusion syndrome
Warpdrive: Felsöker en server…
Madrs bilddagbok: ZyeCO.jpg

Läs
Kalashnicore: Det verkliga manshatet