Snyggt
En bulle ur ugnen: Bollhav
Gilraen: My little pony
Eva Werner
June’s Abstracts
Klocka hos Cocoo
Bettie Goes Old Hollywood (Memme i min klass gör snygga kläder)

Fniss
Breaking News! från dn.se
Hanna Fridén: Mest ointressanta säljtext från en pressbyrå någonsin
Buffy & Spike Out for a walk, bitch!
World of Artcraft: Plast är bra
Mafia Wars
Edward Cullen som kudde (Det där är beyond creepy)
Stackars fåren på Posten

Läs
Brings A Tear To My Eye: Three Guys Create 100,000 Keystroke Move-By-Move Script So A Blind Gamer Can Beat Ocarina Of Time
15 fantastic firsts on the internet

Mums
Krämig lax- & bacon-pasta (Lagade för några dagar sedan. Gott.)

De tio vanligaste söktermerna folk har använt för att hamna här under ett års tid:

vildvittra
incestnoveller
dagen svalnar analys
steampunk
incest noveller
blöjor för vuxna
blöjor vuxna
dagens garv
twilight
nt-showen

Gamla inlägg om fynd i loggarna:
Loggar (juni 2006)
Monster som gör kvinnor gravida (september 2006)
Storasyster ser dig (januari 2008)

Jag såg på Bloggportalen att en av de mest länkade artiklarna just nu är en i Aftonbladet med rubriken ”Kvittret tystnar”. Och min första tanke var ”Jaha, nu är det väl någon kändis som har slutat twittra och de försöker framställa det som en del av trend, gud vad töntigt att de ska skriva en nyhet typ varje gång någon känd person slutar blogga.” Fast. Det var ju inte det artikeln handlade om. Den handlade om fåglar.

Doh.

Bloglovin är kul för att man kan se hur många prenumeranter man har. Bloglovin är farligt för att man kan se hur många prenumeranter man har. Det kan nämligen ge upphov till patetiska reaktioner som ”Va, 7? Jag hade ju 12 förut. Vilka är det som har slutat läsa? Varför slutade de läsa? Jag är tråkig, uääääh.” Typ så. ;)

Om jag var nöjd med Vildvittra skulle jag antagligen inte bry mig, men jag tycker fan själv att sidan är tråkig numera. Inte tråkig för mig att syssla med, jag skriver och bildspammar ju bara när jag vill och inte annars, men helhetsresultatet blir tråkigt. (Nå, förhoppningsvis tycker inte ni som fortfarande läser här det.) Jag vet väl inte riktigt vad jag vill att det här ska vara. Eller så vet jag, men orkar inte göra den ansträngningen.

Snyggt
Jojos blog: Väggmålning
Elin Ivemo: Everyday life
Vägglampa från Ellos. Wants.

Fniss
ICA-Ulf videobloggar (så jävla bäst)
Tätortstimotej: Amerikansk brist på estetik i små listor och bilder
Urbota dum tunnelbanereklam, del 3

Jag körde Vildvittra genom Google Translate med allmänt underhållande resultat. Men det bästa var översättningen av ”Själv har jag undvikit att drutta omkull, men det var nära en gång.” Jag skrattade så att tårarna rann, jag överdriver inte. Här kommer den: ”I’ve avoided Drutt fail, but it was close once.” I’VE AVOIDED DRUTT FAIL. Tur det, Drutt är en jävligt allvarlig form av fail har jag hört!

En av de praktiska sakerna med att ”alla” har Facebook är att det nästan alltid är någon online som kan svara på ens frågor. (Eller, som för någon månad sedan, någon som kan ringa ens telefon när man har tappat bort den…)

Oops. Råkade publicera inlägget innan det var färdigt. Städa, städa.

Fniss
The Daily Show: The Stockholm Syndrome
Simon’s Cat in ”Tv Dinner”
Firelight

Snyggt
Alexander Jansson
The Uniform Project: 1 Dress 365 Days
50 beautiful and creative blog designs
jord&chan Som två bloggar på samma sida. Jag gillar.
Fotarfarbrorn
Upphottade bokomslag
Team Ola – Angels Jag har inte följt Körslaget men det här var ju hemskt sött.

Intressant
Gör en font av din handstil
Sjukt blyg? Oftast inte
Size zero just keeps getting smaller
Fett

Får man ingen snö på riktigt kan man i alla fall leka att det är vinter på nätet. Eller något. När jag började mecka med den nya layouten förut idag utgick jag från en bild som jag gjorde tidigare i höst och hade tänkt använda till ett wp-tema, men den kändes alldeles för höstig nu när alla fina höstfärger är borta och det bara är gegg ute. Så jag bytte årstid. Önska kan man ju göra.

Snöflingorna kommer från Textures and 3d models och Faux Snow. I övrigt har jag använt egna foton. Notera förresten att jag har använt någon annan färg än svart-vit-grå-röd!

Allt är inte färdigt ännu – exempelvis ser en del av sidorna knarkiga ut – men det får vara så länge.

Bloggportalens statistik över mest länkade tidningsartiklar för tillfället är en ständig källa till underhållning. ”Nu ökar luddhatet.” Underbart. Se även det här gamla inlägget.

Det är så jävla störigt med webbsidor som har automatisk musik. Särskilt när man har jättemånga flikar uppe och inte vet vilken sida det är som låter… Okej, det här händer väl antagligen inte så många andra än mig eftersom jag är udda och oftast har högtalarna avstängda, men ändå.

Följande scenario händer mig ganska ofta: Först är allt tyst och fint. Det enda som låter är datorns urfnattade fläkt. När jag sedan slår på tvn (som är kopplad till datorn) för att titta på något som lämpar sig bättre för soffa & tv än för skrivbordsstol & datorskärm så sätter någon jäklans bakgrundsmusik igång och jag vet inte vilken av alla 50 sidor jag har uppe den kommer ifrån eftersom jag inte hade något ljud på när jag först besökte sidan ifråga. Blööööööörb.

Anna Ehn skriver i en krönika i UNT om hur hon fick en inbjudan till en studentfest via Facebook, men efter lite snack med studenten i fråga förstod hon att det egentligen inte var tänkt att hon skulle svara ja och dyka upp.

När jag nu har pratat med personen IRL förstår jag bättre vad som gäller. Denna inbjudan är ingen inbjudan. Snarare är den att betrakta som en reklamskylt – se här vad mycket kul det händer runt mig – som han har skickat alla sina Facebookvänner, över 400. Att just jag skulle tacka ja och dyka upp på festen var aldrig aktuellt. I så fall skulle han ha bjudit in mig till ett slutet event. Så klart, menade han.
Jag hade helt enkelt inte förstått språket.

Jag tycker inte att man ska se det här som något nytt sociala medier-språk som man är efter om man inte förstår. Jag tycker att man ska se det som gammal vanlig dålig stil, för det är vad det är. Eller möjligtvis ett tecken på att arrangören inte hade tänkt särskilt mycket på vad den egentligen gjorde. När en inbjudan skickas ut ska ju personen som får den inte behöva fundera på om den verkligen är välkommen eller om arrangören har något annat syfte, som att flasha med sin fest även inför folk som egentligen inte är välkomna.

På nätet gäller ibland andra sociala regler än irl. Ibland är det vettigt, ibland inte. Vanan att skicka Facebook-inbjudningar till ”alla” istället för bara till dem som verkligen är inbjudna faller för mig i kategorin ”inte vettigt”.

/Magdalena Ribbing junior

Fniss
T-shirt I
T-shirt II
Glasshyllan på Walmart – valfrihet kan bli för mycket.

Snyggt
Jenny Holzer: Procvidence 2006
Bokkei
TypeNeu
Att skära sig på kärleksbrev
Desire to inspire
Kan Dee Drawings: Rustic Beauty
Maddemodig
Steampunk: An overview
Snöleoparder
Lisa Bengtsson

Tätortstimotej skriver om sina internetnicks, vilket jag tycker är ett kul ämne så jag hänger på.

I början av mitt internetliv, vilket var på högstadiet typ 1998, chattade jag en del på Aftonbladet och Passagen och då brukade jag kalla mig Cleo eller Snöflinga (eller var det Znöflinga?) På mitt första Lunarstorm-konto hette jag Mara_Jade, efter en prisjägare i några Star Wars-böcker. Fast av någon anledning måste jag ha tagit bort det kontot, för sedan reggade jag ett nytt och när jag inte kunde komma på något namn döpte jag mig efter vad som råkade stå på skrivbordet: saltapinnar. Det fick sedan hänga kvar tills kontot togs bort pga inaktivitet för några år sedan. (Argh, min gamla dagbok!)

På Skunk hette jag hotpink, vilket kanske förvånar personer som vet att jag inte är en särskilt rosa person. Jag minns inte riktigt hur jag kom fram till det. Det kan ha haft något att göra med färgkoden #F660AB eller möjligtvis Gwen Stefanis hår på den tiden. På ICQ hette jag Xenia, vilket är mitt mellannamn. På skrivarsidan Haket kallade jag mig Oceansoul, vilket var taget från en Nightwish-låt. På mitt Helgon-konto, som fortfarande finns kvar men används väldigt sällan, heter jag silvermist.

På Catahya heter jag Vinter och det har hängt med i snart sju år. Det är också det enda internetnick som det händer att folk tilltalar mig med irl. Vinter heter jag också på IRQ och MSN när jag orkar dyka upp där, vilket inte är så ofta. På ställen där jag har velat regga mig som Vinter men det har varit upptaget heter jag Vinternymf istället, som på Last.fm och Bilddagboken. På Twitter är jag Vildvittra, vilket såklart hänger ihop med den här bloggen.

Vad heter ni?

Nyfikenhet: ni som brukar läsa den här bloggen, hur gör ni det? Någon form av RSS-läsare eller klickar ni in på det gamla vanliga sättet?

Jag använder RSS-läsaren FeedDemon. Jag har funderat på att byta till någon webbaserad motsvarighet, men jag tror faktiskt att jag ska låta bli. Jag behöver ju inte ha tillgång till alla mina prenumerationer var jag än är, det skulle säkert bara leda till att jag lade ner ännu mer tid på dem.

Sedan finns det några bloggar som jag följer men som jag inte har lagt in i FeedDemon. Det är mest rena fotobloggar, som jag tycker att det faktiskt är bekvämare att bara gå in på ibland och titta på alla bilder som kommit sedan senast i ett svep. Med dem ser jag ingen större fördel med att få uppdateringarna levererade till mig, som jag gör med textbaserade bloggar.

Och just det, jag använder ju också mitt eget projekt Bokbloggar.nu för att spana på en massa bokbloggar som jag inte gillar tillräckligt för att prenumerera på men ändå vill kolla ibland.