Vad fan är det där för rubrik? Och skulle man få skriva ”banta din kvinna”? Nej.

Det är för övrigt en bra sak, att man inte ”får” det. Jag önskar bara att det gällde åt andra hållet också. Alla former av ”dressera din partner som om den var ett husdjur”-tips är jävligt creepy.

Hanna Fridén tycker att man ska fylla i den här enkäten, så det gjorde jag.

Namn: Maria
Kön: Kvinna
Ålder: 25
Bor: Uppsala
Bor ihop med partner: Ja.

Vem är bäst på tekniska saker i ditt förhållande?
Herr civilingenjör i datateknik. Men det finns några områden där jag kan mer.

Vem är bäst på matlagning?
Jag. Är inte helt säker på att han håller med, dock. ;)

Vem lagar vardagsmaten?
Båda, men mest jag. Börjar ofta laga innan han har kommit hem från jobbet för att jag är hungrig.

Vem lagar lyxmaten?
LOL? Vilken lyxmat?

Vem städar?
Båda. Ofta tillsammans. Mycket jämställt, båda två låter det dröja tills lägenheten ser ut som skabb…

(Läs mer…)

Okej, den där idén om att posta surfeminist-citat varje vecka blev det ju inget av. Skit samma.

Ordet dök i alla fall upp igen igår när jag och Markus handlade mat. Jag klagade över någon äckligt könsstereotyp bok jag hade sett för ett tag sedan och Markus kommenterade det med att nu dök surfeministen upp igen. Senare när vi hade gått genom kassan packade jag i kassen och väntade på att Markus skulle ta den, men det gjorde han inte. Jag tittade menande först på kassen och sedan på honom. Han flinade lite.
”Mansförtrycker jag nu?” sade jag.
”Mm”, sade han.
”Jaja”, sade jag, tog kassen och gnällde över att den var tung.
Markus flinade hela vägen till bilen.

Jag kommer inte ihåg vilken bok det här kommer ur, det är inte direkt ordning i min Urklipp-mapp. Men det visar något som stör mig mycket, nämligen hur vuxna män i olika mediasammanhang, ofta i skojsyfte, framställs mentala amöbor.

Det här är (hetero)mannen i humorsammanhang: en kombination av förvuxet barn och korkad grottmänniska, som inte klarar av diverse helt vanliga inslag i en vuxen människas liv. Kan inte ta ansvar för någonting, kan knappt ta hand om sig själv (ofräsch, som i Fab 5-exemplet ovan) och är helt jävla socialt inkompetent när det gäller att umgås med människor som inte är på samma höhö-nivå som han själv. Totalt omförmögen att sätta sig in i hur andra människor tänker eller känner. Allmänt kukstyrd.

Den här bilden är såklart inte bättre än de sunkiga bilder av kvinnor som används i humorsyfte i olika former av populärkultur. Den suger lika mycket. Men det är också ett sorts frikännande från ansvar, som tyvärr återkommer i verkliga livet. En jättebäbis kan inte hjälpa att den är som den är och en hormonstyrd caveman kan inte hållas ansvarig för vad han ställer till med. Och det är det här som är så obehagligt med den här jättebäbis/grottmänniska-bilden av mannen: att under skämtandet, som inte menar något illa egentligen, finns det här tysta och läskiga antagandet om att det är bara så det är, de kan inte hjälpa att de dummar sig. Ni vet ju, höhö, hur grabbar är, höhö.

Äsch, jag glömde surfeministen förra veckan. Bra start på det projektet… Men här kommer i alla fall veckans citat, ur Kiffe kiffe imorgon av Faïza Guène.

Det blev visst samma tema som förra gången: passivitet och aktivitet. Och just det där stycket fick mig faktiskt att tänka på So You Think You Can Dance. I SYTYCD utför dansarna nästan alla tävlingsnummer i par och det är väldigt vanligt att dansen föreställer någon sorts flirt, kärlekshistoria eller liknande. Och ett rätt vanligt inslag i dessa danser, i synnerhet om det är hip hop eller liknande, är ögonblicket då killen gör något häftigt trick och tjejen står och typ vickar på rumpan och tittar på. Coola killen och snygga tjejen, ni vet.

(Frågar man antifeministerna på nätet så handlar det om att männen måste visa sig värdiga inför kvinnorna som bara kan välja och vraka bland alla män som slår knut på sig själva för att imponera på dem. Nåja. Oavsett tolkning suger det.)

Och när jag ändå snackar om SYTYCD… Jag tycker att det är rätt trist med fokuseringen på att det är just en kille och en tjej som dansar tillsammans. (Och Nigel är så tröttsam varje gång han gnölar om att män ska dansa som män.) Visst, flera av mina favoritnummer i serien har gestaltat kärlekshistorier, men det är tråkigt när det känns som att det görs slentrianmässigt. Okej, vi har en kille och en tjej: då måste de bli kära eller kåta. Bah. Det finns så många andra historier att berätta också.

Johanna kommenterade ett av mina inlägg med att hon är ”värsta surfeministen” just nu och jag tyckte att det var roligt för det är ungefär så jag känner mig nästan varje gång jag skriver om jämställdhet och sådant för de inläggen utlöses i stort sett alltid av att jag är irriterad på något. Surfeministen. Stör sig alltid på något.

Så jag tänkte att jag skulle införa en ”veckans surfeminist” här med citat jag har fastnat för. Det första kommer ur en av Åsa Grennvalls grafiska romaner, där huvudpersonen har ägnat en massa tid åt att sitta och glo på killen som repar med sitt band.

Varför åkte jag inte hem och gjorde något?! Alla dessa timmar jag slängt bort bara på att sitta och vara tjej. Tänk om jag ändå lagt den tiden på att t.ex. själv spela gitarr. Jag hade varit grym.

Det var den andra meningen som gjorde det. Ja, vem fan har inte slösat tid på att sitta och vara tjej och titta på andra (killar) som gjorde något? Och nu menar jag inte nödvändigtvis i förhållanden som i Grennvalls bok, utan i allmänhet. För min egen del är det – lyckligtvis – ingen förhållandegrej men något som jag minns mycket av från t.ex. högstadieåldern.

Rubriken där är ett av mina favorithatobjekt när det gäller kön och status, men jag tror att jag bara har nuddat vid det någon enstaka gång här i bloggen och det var över två år sedan. Att det finns tjejer som umgås mest med killar är såklart ingen grej i sig, men sättet som vissa lyfter fram det säger så många sorgliga saker. Att det finns en stolthet och statusgrej för en tjej i att accepteras som ”en av grabbarna” och i att vara pojkflickan. Jag har tänkt skriva om det många gånger, men det har inte blivit av.

Nu har i alla fall Tanja Suhinina skrivit ett inlägg om tjejer som skryter med att de har killkompisar. Det står flera bra saker där. Läs.

Jag läste i DN om en avhandling om parterapi i tv och självhjälpsböcker. Den verkar väldigt intressant, men också som en sådan bok som jag skulle blir väldigt irriterad och trött av att läsa. Artikeln ger några smakprov, som får mig att vilja banka huvudet i bordet. Nu ger väl artikeln inte hela bilden, men ändå. Ta till exempel situationen där ett föräldrapar beskriver samma problem: de har ett litet barn och är trötta och slitna och tycker att de tappar bort sig själva. Men trots att de upplever samma problem så får de helt olika råd, vilket motiveras med deras ”individuella behov”.

Budskap till mamman: du är mamma, det är jobbigt, deal with it.
Budskap till pappan: var mindre huslig, öla mer med polarna.

Jaha. Så intressant att deras ”individuella behov” passar perfekt i en förbestämd mall för könsfördelningen i ett föräldraskap. Själv tycker jag att en kombination av de råden skulle kunna ges till båda, men vad fan vet jag, jag är ju ingen ”expert” som ägnar mig åt att få folk att uppfylla könsrollerna bättre istället för att hjälpa dem på riktigt… (Och vad fan är grejen med att pappan ska belöna sig själv med en tiokrona varje gång han har gjort en viss sak, tror de att de ger råd till en sexåring?! Fy fan vad jag blir trött på att vuxna män så ofta ska framställas som barn i jätteformat.)

Via Hanna Fridén kom jag till den här artikeln i Expressen, där en sexrådgivare skriver att det finns bedragare som låtsas vara henne på nätet och på så sätt får unga kvinnor att berätta privata saker för dem. Egentligen borde jag lära mig att inte läsa kommentarer till tidningsartiklar, för där huserar typ nätets lägsta livsformer och det är bara deprimerande, men nu läste jag ändå. Och jag borde väl inte bli förvånad över att det är många fler kommentatorer som påpekar hur puckade tjejerna är än kommentatorer som är upprörda över det som har hänt.

Det är det gamla vanliga. Om någon annan person gör något dåligt mot en för att man var naiv eller oförsiktig får man skylla sig själv. Som om man förtjänar att råka illa ut om man inte aktar sig noga. Jag blir så trött på det. Klart att det inte är smart att lämna ut privata detaljer utan att kolla upp mer noga vem det egentligen är man snackar med, men skulden ligger ju för fan fortfarande hos de äckliga fejkpersonerna och inte hos dem som blir utsatta för dem. Samma resonemang brukar också dyka upp kring våldtäkter. Ni vet, ”går hon ensam och full på natten så måste hon ju fatta…” Men att man av någon anledning försätter sig i en osmart eller oskyddad situation innebär ju inte att de som utnyttjar ens situation gör mindre fel bara för att det var lättare att utnyttja. Som sagt, jag blir så trött.

Fniss
Haikus

Somriga foton
Just like Linnéa
Gilraen
Pyttesyster

Snyggt
5-7-5
Magnificent Magazine
Michaela Maria
Mykromag
Photo wall in living room
Rain Keeps Falling Down
Som skuggorna från små lätta moln
Sovrummet

Läs
Jag våldtar hellre mig själv än blir ditt offer
Spikmattor och rakblad
”De riktiga männen är de som alltid vill”
Och minst av allt vill jag berätta för honom hur det egentligen känns

Jag tycker att det är störande när det ställs krav på folk att de ska vara förebilder bara för att de är kända eller har en viss position. Jag tänker på hur det kan låta ibland när någon person som har många unga fans gör något ”dåligt”. Särskilt om de unga fansen är tjejer. Förebildskrav ställs fan inte på samma sätt på folk vars huvudsakliga fans är unga killar. Men en ung kvinna vars fans är ännu yngre kvinnor, då blir det: Klä dig inte sådär, var inte sådär smal, sup inte sådär, knulla inte runt sådär, unga tjejer ser ju upp till dig, var en förebild!. Jag tycker det är helt jävla absurt, att tillskriva någon ansvaret för en massa andra människor på det sättet.

Men om någon vill använda sin position för att göra bra saker så är det såklart, tja, bra. Och just nu tycker jag att journalisten Annika Marklund gör en väldigt bra sak i sin blogg. Jag har följt henne ganska länge och sett helt knäppa förebildskrav bland kommentarerna, i stil med att hon är en ”dålig förebild” för att hon är smal. Jaha, ok. Bäst vi låser in alla smala kvinnor i ett mörkt rum och förbjuder dem att visa bilder på sig själva då, så att ingen får ätstörningar av deras existens! Hon brukar också få höra att hon borde skriva om något viktigare, för det får ju alla som skriver om unga tjejers problem höra.

Men till det positiva. Eftersom Annika hade ätstörningar när hon var yngre, så blir hon kontaktad av mängder av tjejer som har samma problem nu. Och nu har hon uppmanat läsare som har haft ätstörningsproblem och tagit sig ur dem att maila sina berättelser till henne, så lägger hon upp dem i bloggen. Hittills har det blivit nio sådana inlägg och de är gripande och sorgliga och hoppingivande. En bra sak, helt enkelt.

Jag snubblade nyligen över Per Ströms senaste artikel på Newsmill och tänkte att nu är det dags att skriva om något jag har tänkt på många gånger. Om ni inte känner till Per Ström kan jag tala om att han har skrivit boken Mansförtryck och kvinnovärlde som gavs ut 2007. Jag har inte läst den, men jag har läst en del av hans artiklar, och blivit rätt intresserad (och irriterad) av den bild av Ström som han och hans anhängare vill upprätthålla.

Ströms debattimage verkar vara den lilla personen som äntligen gör det som många vill göra men inte vågar eller inte får plats att göra, nämligen att kritisera den superdupermäktiga feminismen. Varje gång han har skrivit något kommer det mängder av kommentarer som hurrar om hur han ”äntligen vågar säga det som ingen annan vågar säga i pk-Sverige”, ungefär. Och varje gång undrar jag: men vad fan folk, har ni levt under en sten? Ströms kritik mot feminismen är varken ny, unik eller modig. Feminismen i dess olika former har alltid mötts av kritik, och att kritisera den för att bry sig mest om kvinnors problem är kanske den allra vanligaste formen av kritik man kan komma med. Det är ibland en rimlig sak att kritisera, det håller jag med om, men att framställa det som något nytt och häftigt att säga det känns som ett fånigt trick för att utmåla just sig själv som den som räddar de stackars männen från de onda feministerna.

Dessutom målar han upp en absolut bild av honom mot feminismen (och den i själva verket spretiga ”feminismen” som något enhetligt), vilket blir rätt löjligt då det faktiskt finns en hel del feminister som håller med om flera av de problem som han brukar tar upp. Som Tanja skrev i ett gammalt inlägg: ”Det tråkiga är att mycket av det Pär Ström lyfter fram är viktigt, men han har uppenbarligen missat att frågorna han tar upp inte helt okända för jämställdhets- /feminismdebatten.”

Andra bloggare om: feminism, per ström

Pretty
Claire Scully
Photos de ma belle fleur
Takai
That yellow bird
The complete truth
This is the year

Läsvärt om relationsanarki
Loving Large (Favoritmening: ”Det är ju klassiskt hur icke-monogama ses som sexfixerade, trots att det snarare är monofolk som ger sex en betydande särställning.”)
Rätten att inte vilja (”Det stör mig att måttstocken för våra relationer utgörs av om vi idkar könsumgänge med varandra eller ej. Att det i vissa relationer är ett krav, och i andra ett förbud.”)

Blandat
MacGyver ska bli film. Äh men sluta? Ska vi få se en gummisnodd och lite barr orsaka en orgie i cgi-effekter nu, kanske? Jag blir ledsen. (Ja, jag hade en crush på MacGyver när jag var liten.)
TV-kanalen Sci Fi Channel ska byta namn till Syfy för att ”move away from the genre’s association with geeks and space aliens.” Eh. För Syfy låter ju inte alls jättedumt…

får ni några länkar.

* Underbara Clara fotar fint, skriver charmigt och kramar träd. Jag gillar.
* Always keepin’ it real är så bra i allmänhet att jag inte riktigt vet vilka inlägg jag ska länka till. Prova Behovet av en populärkulturell nördidentitet (I am Sam Weir).
* Tanja skriver om elitskolor.
* Och båda två skriver om skammen med att ha brudiga problem. Nu har jag lyckligtvis inte haft ätstörningar, som de skriver om bland annat, men jag känner igen just problemgrejen. Att inte vilja vara en sån där tjej med tjejproblem. Borde skriva om det någon gång.
* Lilla Gumman om domän-raggning. Allvarligt, händer det? Gapfniss. (Jag äger tre domäner, blir ni inte upphetsade?)
* Jag har också fnissat åt ett blogginlägg från december: Bisexualitet är det nya svarta.
* Victorian Steampunk. Söt dator.
* Identifikation.
* Put it back.
* Wordle gör roliga ordklumpar utifrån ens blogg.
* TrendyStickers.
* Dryicons.

Expressen rapporterar: ”knarkubåt sänkt”. Fina kvällstidningsord.

”de mest splendida hotellpalatsen”, skriver SvD. Splendida? Haha.

Nätbutiken D7 har en kategori för heminredning. En av underavdelningarna till den heter ”knivar och svärd” och innehåller, tja, knivar och svärd och en kastyxa. Fniss.

Jag vill ha en kopp från Indiska, en lampa från Åhléns, äta Annos cupcakes och ha sånt här spöktryck på kläderna. Dagens överdos av cuteness är förresten de här matlådorna. Jag menar, titta på Totoro-maten. Åååååååååååh, kattbuss!

Rekommenderas: Piruetts inlägg om gubbiga rollspelsomslag.

I-landsproblem: det är meningen att jag ska få ett mail varje gång någon kommenterar. De senaste dagarna är det bara ungefär hälften av kommentarerna som har rapporterats. Buhu.