Standardfail: Markus petar på mig när han ska gå till jobbet och tycker att jag ska gå upp. Jag ska sova lite till, säger jag och kommer inte upp förrän klockan tolv. Men bortsett från det missödet fick jag en del gjort.

Dagens projekt var att leta mer bakgrundsinfo till uppsatsen och detta tänkte jag göra i skolan eftersom min skrivare är för jobbig att handskas med om man ska skriva ut mer än några få sidor. Efter en del hinder på vägen, som att jag glömde ta med mig några böcker som Amelie skulle låna och fick vända om och hämta dem, satte jag mig vid en dator utanför Karin Boye-bibblan och började skumma tidskrifter efter allt eblip-relaterat (eblip = evidence based library and information practice) och där blev jag fast. Vid halv sju ringde Markus och undrade var jag var. Kommer hem om 20 minuter, sade jag och tänkte att jag skulle bara kolla ett tidskriftsnummer till. När jag tittade upp från skärmen nästa gång hade en timme till gått. Hoppsan hejsan. Men det är kul när man hamnar i det där ”jag vill veta allt om allting!”-läget.

Nu funderar jag på om jag ska orka åka till Flemingsberg imorgon och låna en bok, eller om jag ska gå till Karin Boye och fjärrlåna den.

(På bilden dagens mellanmål, förevigat med sunkig mobilkamera.)

Gaaaah, sirap i hjärnan. Hatar när det känns som att orden måste tvingas ut, särskilt när det gäller något som inte alls är svårt egentligen. Vi håller på med ett grupparbete, en användarstudie där vi har intervjuat en gäng personer (min grupp valde piratpartister) om deras informationsvanor. Jag fick skriva om den del jag tyckte var mest intressant (källkritik), det ska inte vara någon lång text och det känns enkelt i huvudet men när det ska ut och bli en text går det såjävlatrögt och jag stirrar apatiskt på skärmen och känner mig dum i huvudet. Och det töntigaste är väl att när jag läser texten igen imorgon så kommer den antagligen inte vara så himla illa ändå för att, ursäkta uppblåstheten, men jag brukar oftast inte skriva dåligt ens när jag tror att jag gör det, vilket innebär att jag sitter och idiotar mig i onödan. Lovely.

Och så totaldog Windows igår så för tillfället kör jag Ubuntu från cd. Ska hämta Windowsinstallationsbajs på måndag, förhoppningsvis.

Läser en bok om källkritik, Sant eller falskt? Metoder i källkritik av Torsten Thurén. Tycker att det här stycket är roligt:

Ytterligare ett problem när man har med experter eller påstådda experter att göra är att en del är lättare för journalister att få kontakt med än andra. Inom många, kanske de flesta, akademiska ämnen kan man finna följande fyra typer av experter:
    Professor Glader uttalar sig ofta och gärna. Journalisten kan vara säker på att om hon ringer upp Glader får hon alltid ett svar. Och detta svar är välformulerat och slagkraftigt så det blir lätt att göra en rubrik på det. Problemet är bara att liksom alla forskare har Glader ett ganska smalt område som han (oftast är den en han) är specialist på. Men Glader uttalar sig frejdigt i snart sagt alla frågor som har det allra minsta med hans område att göra. Glader blir en proffstyckare som intervjuas i alla tidningar och sitter i alla TV-soffor.
    Professor Toker har kommit på en i hans/hennes tycke epokgörande innovation. Det kan vara ett läkemedel som botar svåra sjukdomar eller kanske en apparat som löser världens energiproblem. Toker pratar länge och vältaligt. Han/hon känner sig motarbetad av etablissemanget och vill använda journalisten som ett verktyg för att plädera för sina idéer, ibland med påfallande framgång. Någon gång kan det hända att Toker har rätt. Men för det mesta visar det sig så småningom att forskningsresultaten inte håller.
    Professor Blyger är en av de ledande forskarna inom sitt område. Men hon (kvinnorna förefaller överrepresenterade i denna kategori) vill helst inte tala alls med journalister. Helst vill hon hålla sig undan och går inte det uttalar hon sig så snårigt att det är svårt att förstå.
    Professor Butter, som också tillhör de främsta inom sin disciplin, skäller ut journalisten som ringer upp och ryter: ”Det du frågar om står i min krångliga avhandling. Läs den, sedan kan du komma tillbaka.” Det är knappast förvånande att det är Glader som framträder mest i medierna med Toker som god tvåa, medan Blyger och Butter förekommer betydligt mera sällan. Resultatet blir att mediernas publik får en förenklad, och kanske felaktig, bild av forskningsläget.

Renskriva gruppdiskussionen om praktiken
Skriva individuell praktikrapport på tre sidor
Läsa ut recensionsboken (Månskensvargen av Elvira Birgitta Holm)
Skriva recension av ovanstående bok till UNT
Förbereda möte med uppsatshandledaren imorgon
Tvätta
Städa badrummet

Humdidum. Praktikrapporten går snabbt att svänga ihop men uppsatsmötet är ångest. Jag har ju inget att komma med! Att de andra jag har snackat med verkar vara i ungefär samma läge hjälper kanske lite, men det känns ändå jävligt bluäh. Nåja, något att prata om ska jag väl lyckas skrapa ihop imorgon, mötet är inte förrän fyra.

1. Blah blah blah… Det ska bli kul med praktik istället. På måndag börjar jag på medicinska biblioteket här i Uppsala.
2. Poolia kanske skulle ringa någon som kan stava. (Och så bra är min mobilkamera.)

Eeeeeeeek. Om ungefär två veckor ska vi lämna in förslag på uppsatsämne och jag har fortfarande ingen aning om vad jag ska skriva om. Det jag tyckte var mest intressant i våras var INSU-kursen (INSU = Information needs, seeking and use) så det skulle ju vara vettigt att välja något åt det hållet, men det hjälper faktiskt inte ett skit. Jag sitter och hoppas att det ska plötsligt ska tändas en glödlampa nu under teori- och metodkursen, men hittills har jag mest blivit mer förvirrad. Ja, vi har en bok om internetforskning! Spännande! Eller förresten, någon sorts genusstudie skulle vara kul… Nej, vänta, det skulle vara så otroligt typiskt mig att det nästan är fånigt. Gör något annat. Något om hur folkbibliotek förhåller sig till ”ofina” genrer? Kom igen, som om inte varenda jävel har skrivit om det redan! Folkbibliotek och nya mediaformer? Öh, samma sak där. Problemen med att lagra elektronisk information inför framtiden är ett jätteintressant ämne, men vilken ingång ska jag ta i så fall, och egentligen vill jag väl skriva om människor och inte bara om system? Så håller det på, och det blir såklart inte lättare av att jag hellre leker med nya kameran än läser kurslitteratur och skummar gamla uppsatser i jakt på inspiration.

Och nu när jag har gnällt av mig om det så ska jag berätta något trevligt istället. För ett tag sedan blev jag kontaktad av nya kulturchefen på UNT (Uppsala Nya Tidning). Hon hade sett min bokblogg och undrade om jag vill börja bokblogga åt UNT istället och dessutom skriva lite om litteratur i tidningen ibland. Tidningsskrivandet tackade jag ja till på en gång och efter en del funderande på fördelar och nackdelar (som att inte ha full kontroll över bloggen själv) har jag bestämt mig för att blogga åt dem också, så om ungefär en månad kommer min egen bokblogg få somna in på obestämd tid och jag kommer blaja om böcker på UNT:s hemsida istället. Att få lite lön för att blogga är ju liksom inte helt fel.

Det slog mig idag att nu jobbar jag för första gången med något som jag faktiskt är utbildad till. Wow, eller något. Och det ger mig en lite konstig känsla, något i stil med ”är jag klar nu, vad fan gör jag nu?” Vilket är knäppt, för jag är inte klar ännu. Jag har ett års plugg kvar. Men ändå. Det är som att nu blev det på riktigt: slutet av den vägen är snart här.

När jag började plugga på högskolan hade jag inget direkt mål, och även när målet hade formats så flummade jag runt en del innan jag var klar för den sista etappen. Den började i höstas och även om jag har vetat att den är det så har det inte riktigt känts. Ny stad, nytt universitet, men ändå samma. Det var ju min tionde termin. Jag vet inget annat.

Jag har aldrig varit bra på att föreställa mig framtiden. När andra snackar om fem år, om tio år, om resten av livet, så är det bara blankt för mig. Just nu kan jag föreställa mig så långt framåt som ett år: jag vill bli färdig med den här utbildningen och skaffa ett jobb som är relevant för den.

Men sedan då? När jag är där, när jag har det jobbet, vad ska jag sikta på då? Det lär väl visa sig, men det känns så konstigt att inte ha ett nästa steg att planera för.

På populärlitteraturkursen, som denna vecka handlade om romantik och chick lit…

Jerry Määttä (vår lärare): ”Kan man säga att boken är genusmedveten?”
Student: ”Alla kockar är män och alla servitriser är tjejer eller bögar.”
Jerry: ”Ja, så kan man ju se det…”

Senare på samma seminarium, när gruppen blev väldigt bubblig ang. Harlequin-romaner: ”Vi är inte här på kursen för att skratta åt dålig litteratur.”

Markus tänker kreativa tankar: ”Det skulle vara kul att sätta motion capture på en liten fågel och sedan sätta det på en elefantmodell. Eller en pansarvagn.”

Tillstånd: fnattig. Jag har haft seriös brist på huvud de senaste dagarna. Saker jag tänker säga kommer ut i fel ordning, eller i ingen ordning alls, och jag växlar mellan att ha massor av roliga idéer och att inte vilja göra något alls. Suger, att inte vilja något. Därav Buffy-maraton idag.

Men jag ser ändå fram emot nästa vecka. Ny kurs (Bibliotek, kultur och samhälle) börjar som jag tror kommer bli intressant och så har vi börjat med php på EDH-kursen. Ur utbildningssyfte kan man ju fråga sig vad som är poängen, med tanke på att ingen kommer hinna lära sig tillräckligt för att det direkt ska vara användbart yrkesmässigt. Men det är iaf kul.

Och så ser jag fram emot imorgon kväll. Dansa! Alldeles för länge sedan.

Guldstjärna till den som vet vems att göra-lista det är. ;)

* Jag hade lektioner 9-12 och 12-16 idag. Wäh, macka till lunch.
* PM-seminarium idag. Min text om INSU-forskningens utveckling var tydligen bra. Yay.
* Imorgon: studiebesök. Yay igen.
* Lördag: Stockholm och Tech Noir, hoppas jag. Red Cell ska spela! Yay nr 3.
* Markus och jag spanar efter annat ställe att bo. Vi får visserligen ha den här lägenheten till oktober, men det är ju på hösten som det är svårast att hitta något så det skulle vara bättre om vi hittade något i vår.
* Hur fan kan det vara nästan mars, redan?
* Köpte serier för 470 spänn idag. Oops. Nu blir det sparsamhet i en månad som straff. ;)

För några veckor sedan lämnade jag in en hemtenta som jag ansåg vara den sämsta hemtenta jag någonsin skrivit. Fick reda på idag att jag blev godkänd, och lärarens kommentarer tydde inte direkt på att jag bara precis klarade mig eller så. Men jag tyckte verkligen att min tenta sög. Det får mig att undra om jag ställer för stora krav på mig själv eller om lärarna ställer för låga krav på oss studenter. Om det står mellan de två alternativen så gissar jag på det senare. Eller om jag bara är allmänt dålig på att bedöma vad som krävs.

Men hur som helst. Yay!

Jag stod och diskade när Markus kom hem från jobbet.
”Snopp”, hälsade han.
”Är du alltid arg när du kommer hem?” sa jag.
”Mm”, sade Markus och försökte värma sina iskalla händer på mig.
”Det är inte roligt. Ut ur mitt kök!”
”Jag lämnade bilen i stan också”, sa han sedan från vardagsrummet.
”Varför det?”
”Jag glömde den…”
”FAIL.”

Nu failar jag lite också. Fyra nätter i rad har jag gått och lagt mig runt midnatt och sedan gått upp när Markus åker till jobbet. Asbra. Men nu kommer jag säkert vara uppe någon timme till och läsa kurslitteratur. Usch. Det är intressant, men usch ändå. Jag vill sova. Populärlitteraturkursen började idag också. Den blir nog kul. Och det var en tjej där som kände igen mig från Kontext. Woho, jag har någon att prata med. ;) Dessutom hade hon mycket positivt att säga om sf-kursen som hon gick förra året, och som jag och Julle ska ta i vår.

Idag var terminens sista lektioner. Woho, jullov! Jag har visserligen fortfarande en och annan uppgift som jag tänkte göra klart och lämna in imorgon (och hemtentan som ska lämnas in 9 januari kommer såklart spöka i bakhuvudet tills den är avklarad), men jag känner redan hur hjärnan börjar sopa bort skolan från viktigt-listan, och flyttar fram annat i prioriteringsordningen. Det är ungefär en dag för tidigt för det, men jag haft mensvärk hela jävla dagen så jag känner mig berättigad till att leka lov innan det riktigt har börjat. Och nu ska jag sova.

Nu har jag hållit mig till en kurs i taget i ett år. Så kan vi inte ha det! Parallellt med biblioteks- & informationsvetenskapen i vår blir det det här:

Du har tackat Ja till följande utbildningar:

1. UU-02613 – Science fiction 7.5hp,
Fristående kurs, Uppsala universitet, Poängbidrag 7.5, Antagen

2. UU-02626 – Populärlitteratur 7.5hp,
Fristående kurs, Uppsala universitet, Poängbidrag 7.5, Antagen

Så, nu är jag klar med SQL-övningarna. EDH-kursen, ni vet den som började med att göra mappar (infoga uppgivet ansiktsuttryck här), har nu passerat xhtml-knackandet och äntligen kommit till något jag inte redan kan: databaser. Kul. Det känns iofs lite tragiskt att jag inte har lärt mig tidigare på eget initiativ, men bättre sent än aldrig eller så.

Något annat jag har tänkt på allt oftare det senaste halvåret är att jag borde ta mig tid att fräscha upp kunskaperna när det gäller html/xhtml och css. Eller nej, ”fräscha upp” är alldeles för litet. Lära nytt, lära om. Bli bättre på riktigt. Visst, jag kan få saker att se bra ut, men jag vill ju att koden bakom ska vara bra också. Det var så himla länge sedan jag verkligen lärde mig något på det området, något mer än små fragment uppsnappade här och där.

Hm, jag hade trott att det här inlägget skulle handla om skolan, men det var tydligen inte lika viktigt att skriva om. Och planen är att läsa lite kurslitteratur efter databasgrejerna, men vad det istället kliar i fingrarna efter att göra är att uppgradera WP, städa mer i koden (som fortfarande innehåller för många ”jag vet att man inte ska göra så här egentligen men nu är jag lat och gör så ändå”) och fixa sakerna som ser skumma ut i IE. Jag orkade inte bry mig om dem när jag precis hade gjort om layouten, men deras existens har börjat störa mig nu. Även om jag inte ser dem så gör ju en hel del av mina besökare det och det är såklart inte bra.

(Senare tillägg: IE-problem fixade. Kurslitteratur inte läst.)