Som jag säkert har skrivit någon gång förut så lyssnar jag inte särskilt mycket på musik och jag letar aldrig nytt längre. Det senaste halvåret känns det som att mitt lyssnande endast har bestått av Robyns Body Talk som jag lyssnar på när jag åker tåg mellan Uppsala och Sollentuna. (Känns lite komiskt att säga med tanke på att jag under flera år nästan bara lyssnade på metal och arg synth. När fan blir gammal blir han mainstream.) Men att musikletande har prioritet noll för mig numera innebär ju inte att jag har slutat tycka att det är trevligt att upptäcka nytt – eller gammalt. Fast helst får någon annan göra jobbet åt mig, heh… Så ni får gärna lägga till musik ni tycker är bra i följande playlist. Kanske tycker jag om samma.

Ironiskt nog betalar jag för mig numera, sedan jag skaffade en smartphone och ville ha Spotify till den. Cirkeln har slutits. Det var tiden innan snabb uppkoppling, då jag köpte skivor, helt enkelt. Det var tiden med snabb uppkoppling, då jag fortfarande köpte en och annan skiva men mest tankade ner massor. Det var tiden när jag slutade köpa skivor helt, efter att ha blivit sur på att en med kopieringsskydd inte gick att spela i datorn, och bara laddade ner. Det var tiden när jag inte skaffade musik på något sätt alls. Och nu betalar jag för mig igen, som sagt. 99 kr i månaden är fånigt billigt med tanke på vad man får tillgång till.

Jag funderar på vad jag ska göra med min lilla cd-samling som ligger hos mina föräldrar. Några vill jag väl behålla av nostalgiska skäl, men de flesta är bara plastbitar som inte har någon funktion för mig längre, vilket bland annat visas av att när jag flyttade till Uppsala för några år sedan brydde jag mig inte ens om att ta med dem. Det finns ingen synlig musiksamling i det här hushållet. Markus lyssnar mycket, men har inte heller någon samling. För en massa år sedan rippade han sin egen och stora delar av min skivsamling och nu finns ju Spotify.

Jag gjorde ett taggmoln till min profil på Last.fm med hjälp av det här. Det här blev resultatet som visar vad jag tydligen lyssnar mest på:

Den här dagen blev inte riktigt som den skulle. Saker att fixa innan jag åker imorgon (ehm, idag), men jag var uppe sent och sov därför länge och kom inte igång med någonting förrän halva dagen hade gått. Jag har tvättat och packat och skrivit hundraåttifjorton mail men inte skrivit diverse andra saker jag hade planerat för att det jag pysslade med förra natten – nämligen den här nya layouten – lockade för mycket. Så något bra har det blivit av dagen i alla fall. Jag är asnöjd. Fotot som layouten är baserad på är det här som jag tog i februari, på samma dag som den här favoritbilden.

Som vanligt känns det som att jag har glömt något. En klassiker är att jag tar med mig onödigt mycket kläder och glömmer tandborsten. Just nu känns det som att jag har tagit med mig halva garderoben, men för ovanlighetens skull är det berättigat. Jag ska ju inte bara till Finland 1,5 vecka, utan också jobba i Stockholm i två veckor.

Annat som har plockats med är (förutom självklarheterna hygienprylar, mobil osv.) är kameran med tillbehör, block och pennor, diverse listor på saker som förhoppningsvis ska skrivas, en hög med böcker vars egentliga antal jag döljer för omgivningen för att slippa kommentarer, ficklampa, min patetiska mp3-spelare och de stora bekväma hörlurarna. Så det som väger mest i min packning är som vanligt papper: papper att läsa och papper att skriva på. Mp3-spelaren har matats med så mycket som får plats i den, vilket inte är mycket alls. Det här är vad som fanns i den förut och vad som finns i den nu. Vet inte när jag använde den senast.

Över huvud taget lyssnar jag väldigt lite på musik numera och skaffar ännu mer sällan något nytt. När det gäller exempelvis litteratur, film och tv-serier håller jag koll och upptäcker nytt hela tiden, men när det gäller musik så var det flera år sedan jag ägnade någon större tid åt att aktivt leta efter mer att lyssna på. Om folk frågar vad jag lyssnar på så har jag i stort sett inget att säga, för jag vet mest vad jag brukade lyssna på för tre-fyra-fem år sedan. Jag vet inte riktigt varför det har blivit så. 45 GB musik är bara två musklick bort men ändå lyssnar jag mest på tystnaden, eller rättare sagt datorn som surrar.

Jag har sett flera länka till detta klipp från Britain’s Got Talent. Ja, jag älskar det också. Jag älskar särskilt de dryga domarnas ansikttsuttryck när de blir så jävla ägda av en person som de trodde skulle göra bort sig.

Men samtidigt är det så sorgligt. För varför blir alla så glada? Det är inte bara för att Susan Boyle sjunger brallorna av dem, utan för att ingen förväntade sig att hon skulle göra det. Både jury och publik förväntade sig att hon skulle vara en av de deltagare som bara är pinsam. Och varför trodde de det? På grund av en ytlig bedömning. Och jag är antagligen inte bättre själv. Nu visste jag ju vad som fanns i klippet innan jag såg det, men hade jag suttit och kollat utan förkunskap så hade jag säkert också varit ett av de fördomsfulla asen. Det gör mig ledsen.

Bilder från Tech Noir-kvällen förra helgen, som jag har glömt att lägga upp. Jag skrev förut att jag ville se Red Cell också. Men sedan blev det som det brukar med klubbspelningar: jag såg bara två låtar och de lät rätt taskigt och var allmänt icke-engagerande. Aja.

Jag vet att det finns ett antal personer bland mina läsare som gillar att fota. Jag tycker att ni ska regga er på Catahya och delta i månadens fototävling. :D Jag har hållit i fototävlingen där i nästan ett år och för att fira att den har hållit på så länge kan man denna månad vinna två skivor istället för bara äran. Tävlingens tema är ”dystopi”, vilket passar bra ihop med att en av skivorna är Timewave Zero med Zyclon-E. (Bra musik, för övrigt, om man gillar ebm och sådant. Lyssna här.)

Just nu sitter jag och beundrar senaste omgångens vinnarfoto, på temat ”portal”. Så jäkla snyggt.

Så det kanske ser ut som skit, vad vet jag, och jag har varken kondition eller koordination och fylletrampar ibland lite på folk, men ge mig bra musik som förstärker varje hjärtslag och ett golv fullt med människor vars hår och hud blinkar som en regnbåge och jag kan dansa tills fötterna går sönder.

Så trött jag kommer vara när jag vaknar.

Kommer hem lite smått vinfull från en jättetrevlig middag hos Frida, kollar bloggar och ser ett 90-talsnostalgiskt inlägg hos fina Beautifulones. Så i fall någon undrar, så sitter jag nu vid datorn och sjunger med i Backstreet Boys-låtar och skrattar åt att jag fortfarande kan texterna. Ja jävlar. Att vara lättroad is the shit.

Jag ser att tre band ska spela på Tech Noir den 29/3. Run Level Zero har jag sett förut och gillade dem. System har jag ingen koll på men jag lyssnar på Dupont just nu och känner för att dansa.

Det var länge sedan jag dansade och ännu längre sedan jag dansade till sådan musik. Lite nostalgiskt surfade jag in på Skelett och tittade på några av de senaste TN-bilderna. Kände knappt igen en käft. För några år sedan skulle jag känt igen typ hälften. Jag kommer ihåg när jag, Anna och Hanna var där nästan varje gång och invigde dansgolven innan resten vågade sig upp. Haha. Känns himla länge sedan nu.

Back in the days. Shit, Anna hade långt svart hår och Hanna hade undercut och nithalsband. :D

Skulle kanske vara kul att gå dit. Jag får börja fiska folk. Vem är på? ;)

(Men Japan-tema på källargolvet? Vad är det för skit? Där ska de ju spela goth och darkwave och annat mys.)

Tidigare ikväll upptäckte jag att jag hade försenade biblioteksböcker, så jag tänkte att det kunde vara lämpligt med en liten expedition i den mysiga snöyran. Tyvärr blev den inte så liten, på grund av alla värdelösa stockholmska trafikanter som orsakar kaos varje gång det ”oväntat” dyker upp lite snö. Två bussar i rad kom inte och sedan var tåget sent. Jag tror att det tog mig en och en halv timme att komma härifrån till Sollentuna bibliotek. Sjukt. Det hade gått snabbare att gå hela vägen. Men men. Jag har hellre snökaos än en snöfri vinter.

Nattens soundtrack:
Robyn – Handle me
Robyn – With every heartbeat
Robyn – Be mine

And now you’re gone it’s like an echo in my head
And I remember every word you said