Idag har jag blivit kallad ”tant” av inte mindre än två personer. Damn you, Markus och Johan. Jävla gubbar! ;)

Min present till mig själv idag: jag tog hem lunch från café Arom i skolan. De snålar inte med röran på det stället, haha. Nu ska jag ta på mig mjukisbyxor, lägga mig i sängen, titta på X-Files och äta choklad. Så ska födelsedagar firas! Och ikväll ska jag och Markus kanske gå på bio, om det går något roligt här i Kista. Imorgon ikväll är det tårtätning med familjen och sedan ska jag nog med Therese på Beckmans-fest och på lördag är det tydligen fest hos en av Markus kompisar. Jag har inte orkat/hunnit/brytt mig om att planera något firande, men det händer roliga saker i helgen ändå. Fett praktiskt. ;)

Rooibos&vanilj-te med mjölk och kanel. Mums.

Jag har förälskat mig i rooibos. Lite förvånande, eftersom jag inte alls är någon te-människa. Eller så är det inte alls förvånande, eftersom det inte är ”riktigt” te. ;)

(På tal om drycker: varning för ICAs tropiska juice. Den är så söt att tungan vill hoppa ur munnen och fly landet. Och jag brukar vanligtvis gilla det mesta som är sött.)

Jag är fortfarande lite febrig, men det är bättre idag. Jag har mest legat i sängen och glott på X-Files och läst lite. Och så har jag skrivit en recension, stekt och fryst in köttfärsen jag köpte igår och registrerat mig på Mina vårdkontakter. Bekvämt att inte behöva ringa Vårdcentralsmupparna när jag ska ha ett nytt Levaxin-recept. Jag skärpte mig äntligen och bokade en tid också, för att kolla upp den där knölen på armen som hittills har gått under namnet ”Cancerrr!” och diskutera min minst sagt ojämna pigmentering.

Jag har en massa fläckar med mindre pigment än den normala huden. Några få helt vita har jag haft sedan jag var liten. De ljusa började komma på gymnasiet, mest på ryggen, magen och låren. Varje sommar när jag blir solbränd kan jag se tydligt hur de har förökat sig sedan året innan. Det stör mig inte så mycket – ännu – men det kan ju vara en bra sak att ha en diagnos ändå. Jag antar att det är en lindrig variant av vitiligo. Lindrig än så länge i alla fall, vem vet hur jag ser ut om några år. :P Vitiligo skulle stämma både med utseendet och med att jag redan har en autoimmun sjukdom. De hänger ihop ibland, de jävlarna.

Nog om det. Jag borde äta något. Jag har inte ätit sedan tolv och är fortfarande inte hungrig. Det ni, det händer fan inte ofta. ;) Men jag borde som sagt äta något ändå, för jag börjar bli ganska yr.

Borde också baka något av det där smöret som snart blir dåligt. Muffins, kanske.

Första missade lektionen idag. Mådde as när jag vaknade, men antog att det berodde på sömnbrist. Fattade inte att jag var febrig förrän på tåget. Hoppade av och åkte hem igen. Blä. Blä. Bläääää. Närvaron är asviktig och kursen är kul, men att lalla runt i sådär sex timmar med feber skulle bara vara dumt. Där fick jag för att jag har ignorerat min onda hals den senaste tiden. Ska ta hand om den nu. :P Gå över fort, dumma sjukdom.

Hoppas att det är lite bättre ikväll, för jag behöver verkligen följa med familjen och storhandla. Frysen innehåller för tillfället kycklingburgare, grönsaker, en burk korvstroganoff och några stackars skivor äckligt rostbröd. Yay, liksom. Jag vill ha en fullproppad frys med mycket att välja på. Annars är det tråkigt.

Nu blir det väldigt mycket matbabbel idag…

”Kunskapen” om kost är en jävla djungel. Nästan oavsett vad en ”expert” påstår så finns det någon annan ”expert” som tycker tvärt om. Det beror bland annat på att det är väldigt svårt att bevisa något när det gäller kostens påverkan på hälsan, eftersom det finns så otroligt många faktorer att ta hänsyn till.

Fullkorn är ju väldigt populärt nu. Många säger att en bra sak med fullkorn är att det innehåller mycket vitaminer, mineraler och fibrer. Andra säger att det är skit samma att fullkorn innehåller mycket sånt: det är nämligen svårt för kroppen att tillgodogöra sig de vitaminerna och mineralerna, eftersom den inte är gjord för att hantera spannmål. Dessutom är fibrerna i fullkornsprodukter vanligtvis olösliga, och det är bara för vattenlösliga fibrer som positiva hälsoeffekter har visats. Osv osv osv.

Vem ska man lyssna på, om man nu ens bryr sig? Det vete fan. Man får väl välja ut det man tycker verkar vettigt bland allt skitsnack, och i de fall där det är möjligt känna efter vad man mår bra av och inte mår bra av. Jag tror i alla fall på att det bästa för hälsan är att äta någorlunda ”naturliga” grejer. Mycket av det vi äter idag är väldigt nytt ur ett längre perspektiv och våra kroppar är knappast anpassade för det. (Haha, nu låter jag som en stenålderskostare… Och jo, ”naturligt” är ett rätt osmidigt ord i eftersom det betyder olika saker för olika personer.)

Jag tror exempelvis inte att animaliskt mättat fett är skadligt för hjärt- och kärlsystemet. Jag är övertygad om att det är en stor fet myt, och nyare studier visar resultat åt det hållet. Jag tror inte att kött i sig är skadligt heller. Vi är anpassade för att kunna äta djur. Men allt i lagom mängd, och några andra klichéer. ;) Däremot är köttprodukter med massa skumma tillsatser knappast särskilt bra.

Livsmedelsverket är i alla fall helt brödfixerade. De anser t.ex. att bröd bör vara ens huvudsakliga energikälla och ingå i alla måltider. Sådana muppar kan man ju inte lyssna på. ;P

Att läsa på förpackningar är också en spännande syssla. Hittills har jag inte undvikit att äta något jag tycker är riktigt gott bara för att det innehåller något läskigt, men man blir fan mörkrädd… Jag äter gärna skräp, men då vill jag ha det i form av något som uppenbart är skräp. Jag vill inte att min ”vanliga” mat ska innehålla en massa snusk. Vilket den självklart gör ändå, eftersom jag är för lat för att laga allt från grunden och för snål för att köpa mycket ekologiskt.

Jag tycker att det är väldigt intressant med kost och näringslära och sånt (men mindre intresserad av att använda mig av det jag läser, heh) och har roat följt debatten mellan antifett-förespråkarna och antikolhydrat-förespråkarna. Särskilt intresserad har jag blivit efter att flera släktingar och nu även pappa har börjat äta LCHF-kost.

Jag har slängt mig över hans nyinköpta böcker och diverse hemsidor och tycker att de är hur spännande som helst. Visserligen köper jag inte allt de påstår, och jag är inte heller intresserad av att äta så (ingen rör min pasta), men de har väldigt mycket tänkvärt att komma med. De säger tvärt emot många av dagens ”sanningar” kring vad som är bra att äta och det är både roligt och läskigt att läsa – om de har rätt så har dagens kostråd bidragit till att öka de hälsoproblem som de syftar till att undvika. Extra trevligt är att de fokuserar mycket på hälsa, medan antifett-folket mest pratar om vikt.

Kort sammanfattning av vad LCHF-folket anser:
* Ät lite kolhydrater och få istället energi från fett.
* Spannmål (bröd, pasta osv.) är inte naturlig mat för människor och därför mår vi bättre utan det.
* Naturligt mättat fett är det bästa fettet, och inte hälsofarligt som det brukar påstås.
* Inget margarin eller annat med härdade fetter. Det är en hälsofarlig sörja.
* Var jävligt försiktig med oljor. Fleromättade fetter är instabila (de oxiderar -> cancerrisk) och för mycket omega-6 är skadligt (inflammatorisk verkan).
* LCHF-kost funkar för viktnedgång för att den är mättande, ger ett stabilt blodsocker och kickar igång fettförbränningen pga. liten insulinpåverkan.

Enligt LCHF-folket är energibalansprincipen inte är den gud den har upphöjts till. Ni vet: ”Ät mindre kalorier än du gör av med.” De menar att det inte är så enkelt, eftersom det förutsätter att kroppen reagerar likadant på allt man petar i sig. Och det gör den inte. Väldigt kortfattat: Fett påverkar knappt blodsockret alls. Protein påverkar det, men inte så mycket. Kolhydrater och i synnerhet socker påverkar det mycket. När blodsockret höjs produceras insulin. Insulin ser till att sockret kan användas som energi, men det bidrar också till fettlagring. Ju högre insulinnivåer, desto mer fettlagring. Typ så. (Och ju oftare och ju längre tid man har högt blodsocker, desto större risk för insulinresistens, diabetes osv.)

Som sagt skriver LCHF-folket mycket om hälsa och de beskyller de ”hälsosamma” kostråden för att orsaka ännu mer övervikt och sjukdomar. (Ibland ser de konspirationer som får dem att verka paranoida, vilket är synd då de annars är noga med att hänvisa till forskning och sånt.) Våra kroppar är inte gjorda för den kost vi äter idag och att äta sådant vi inte är anpassade till gör oss sjuka och feta, menar de. Flera av LCHF-förespråkarna är fd. överviktiga diabetiker som har blivit friskare efter sin kostomläggning, och de totaldissar att diabetiker rekommenderas en fettsnål kost baserad på kolhydrater, för det är ju kolhydraterna som påverkar blodsockret och inte fettet.

Jag ska väl också tillägga att de vars texter jag har läst inte tycker att friska och normalviktiga människor behöver undvika kolhydrater lika extremt som de själva gör. Men alla skulle må bättre av mindre kolhydrater, hävdar de.

För nyfikna:
Annika Dahlqvists blogg (spana in manifestet för en sammanfattning)
Sten Sture Skaldeman
Fettskrämd
Feta lögner
Fetmaparadoxen
Kolesterolmyter
Johannas kost (”stenålderskost”)

Läste i DN att operation är den överlägset mest effektiva behandlingen mot övervikt. Det är ingen nyhet att ”vanlig” behandling mot fetma ofta inte funkar. Detta är något som ofta förklaras med att folk inte håller sig till de kostråd de får. Och så är det säkert. Frågan är om kostråden följs dåligt bara för att folk är lata/odisciplinerade/ovilliga/dumma eller om det också beror på att kostråden inte är så jävla bra. Det anses självklart idag att om man vill gå ner i vikt och/eller vara hälsosam ska man äta lite fett, och absolut inte mättat fett, men tendensen jag tycker mig ha sett de senaste åren är att fler och fler studier pekar åt andra hållet.

För att citera Stephan Rössner, läkare vid överviktsenheten på Karolinska: ”Nyligen publicerades resultat från Karolinska institutet där man oväntat visade att kvinnor som åt fet ost och drack helmjölk hade bättre kontroll över sin viktutveckling. Forskarna är förbryllade – är detta en felrapportering eller kan kalkinnehållet i dessa produkter spela någon roll?”

Eller så är det kanske fettet som spelar roll. Fett mättar och dessutom påverkar det inte blodsockret – vilket forskare och läkare såklart måste veta, men de är tydligen för inkörda på att fett alltid gör en fet att de inte kan se fettet ens som en möjlig förklaring till den lägre vikten.

(Varför detta nya ämne i bloggen? Jo, LCHF-kosten sprider sig i tjocka släkten. LCHF står Low Carb High Fat och innebär alltså att man äter väldigt lite kolhydrater, mycket fett och vanlig mängd protein. Mycket intressant, tycker jag efter ha läst på, även om det verkar förbannat tråkigt att inte äta pasta. ;) Ska skriva mer om det sedan.)