Jag skrev nyss lite i bokbloggen om Harlequin-boken jag råkade få med mig hem från bibblan. Det var ju vampyrnoveller, inte visste jag att svenska Harlequin gav ut sånt… Men jag borde inte bli förvånad. Hur som helst, jag läste den ändå eftersom jag tänkte att Harlequin kan ju vara rätt komiskt och dessutom var en av novellerna skriven av Charlaine Harris som jag gillar. Boken började med Harris, som var ok – men språket kändes inte som hon, Harlequin klonar antagligen sina översättare. Boken slutade med Marilyn Tracy, och om jag någonsin råkar ta på något som hon har skrivit igen så kommer jag fly skrikande.

Mitt egentliga problem med Harlequin-böcker är inte att nästan alla följer samma mönster (hey, jag läser mainstreamfantasy), att det är såsig romantik (det får väl folk gilla om de vill) eller ens att de gottar sig så förbannat i Manlighet och Kvinnlighet (även om det är hemskt störigt). Nej, det största problemet är språket. Herregud. Jag växlar mellan att tycka att det är sjukt komiskt och att känna att min hjärna har blivit nersmutsad. Det är så jävla smetigt. Ibland skrattar jag åt det, ibland tycker jag att någon har begått ett övergrepp mot mina hjärnceller. (”Någon” är väl då jag själv eftersom det är frivilligt att läsa.) Några exempel ur två av novellerna, Harris slipper mitt hån:

”Donovan tog tag i hennes arm. Beröringen var varsam, men fast och dominant när han ledde henne vidare.”
Beröringen var dominant. Ok, check.

”Blicken var likgiltig, men hade en glimt av ett hårt och intelligent begär.”
Jag upphör aldrig att förvånas över hur mycket de kan utläsa ur varandras blickar… Intelligent begär, det var som fan.

”Men att se hur hon öppnade sig för honom, som natten för månens strålar, gjorde honom uppriktigt ödmjuk.”
NEJ, JAG DÖR.

Jag har tyvärr tappat bort stycket där han ”smeker hennes själ” eller något i den stilen, så det kan jag inte plåga er med. Har istället roligt åt de ”svällande bröst” som förekommer i de två novellerna. Jag tänker mig att de är uppblåsbara.

Körde Ett foto i timmen igår.

13. Kommer på att det är EFIT-dag men kommer inte på något att fota. Det var fint väder iaf.

14. Jag är hos mina föräldrar och bestämmer mig för att läsa färdigt två nästan utlästa ungdomsböcker innan jag åker hem så att jag kan lämna tillbaka dem på bibblan på vägen.

(Läs mer…)

I have what Grace refers to as dream hangover. A dream so clear and vivid that it lingers on into the morning and sometimes into the afternoon. Grace says the only cure for it is to write the dream down and open the window, take a few deep breaths, and shake your head back and forth until it clears.

Dream hangover. Drömbaksmälla. Ett så bra uttryck. Men oftast när känslan från en dröm dröjer sig kvar långt in på dagen var det en bra dröm så jag behöver nog inte prova att öppna fönstret och skaka på huvudet.

Det finns förresten flera fina stycken i Rita Murphys Night Flying. Ett annat har jag citerat i bokbloggen.

Jag har varit slö med att lägga upp saker i fotobloggen den senaste tiden men igår slängde jag upp de senaste nio dagarnas bilder.

I Bokbloggen skrev jag om Modesty Blaise idag, för Peter O’Donnell har dött.

Förresten, nu märkte jag att några av fotona råkade bli väldigt komprimerade, men jag orkar inte göra om. Gah! Jag har nämligen installerat om PSP för att det bråkade lite och hade – som vanligt – glömt bort att standardinställningen för JPG-compression factor där är 20. 20! Så jävla korkat. VARFÖR har de en standardinställning som förstör bilderna?! Det här händer typ varje gång jag installerar om PSP, eller installerar en ny version, eftersom jag aldrig kommer ihåg att jag måste ändra inställningarna innan jag sparar något.

Om det är någon av läsarna av min bokblogg som hänger här som har missat vad som har hänt där borta den senaste tiden så har UNT.se bytt plattform vilket först ledde till ingen rss alls och nu till en ny rss-adress. Här hittar man den.

Det går att följa bokbloggen med bloglovin också.

I torsdags: jag med skabbigt hår, för liten Star Wars-tröja, fåniga miner och min fina skrivbok som jag inte hade skrivit i på evigheter. Jag har ett antal gånger under säkert ett års tid gnällt över att jag har slutat skriva dikter och noveller. Det var inte det vanliga ”jag vill/borde skriva något men jag är för lat eller jag tänker på för mycket annat eller blah blah” utan själva viljan var borta och det där som alltid fanns i bakhuvudet och väntade på att skrivas ner hade försvunnit. Eftersom det i stort sett alltid har legat något där och lurat sedan jag var sådär 14 kändes det jävligt konstigt och tomt, som att en bit fattades.

Well, it’s back. Än så länge bara i form av några dikter och random klotter, men det spelar ingen roll om det är mycket eller lite, för jag känner att vad det än var som hade kleggat igen så har det släppt.

(Ang. bakgrunden: ja, Markus tycker att det är lämpligt att hänga kläder på bokhyllan.)

Vårdagjämning idag och passande nog rann det och plaskade och glittrade överallt. Välkommen, vår. Jag har varit tokförtjust i den snöiga vintern, men nu får den gärna försvinna för mig också.

Och eftersom det var evigheter sedan jag skrev någon dikt kör vi en två år gammal istället:

Vårtjut i strupen
Tassarna luktar jord
Borta är doften
av dem som vintern tog

Silveransikten
strödda över natthimlen
väntar månsång

Motivet med långa bröst som slängs över axlarna för att inte vara i vägen när man springer (eller jagar någon) förknippas i muntlig tradition i huvudsak med demoniska skogskvinnor. I skandinavisk folklore finns en liknande demonisk figur. Det är Slattenpatte, en skogskvinna med långa bröst som jagar män och slänger brösten över axlarna när hon springer.

Ur Baba Jaga la ett ägg av Dubravka Ugresic. Den ingår i Mytserien och är inspirerad av berättelser om den slaviska häxfiguren Baba Jaga. Bra bok. Ska skriva mer om den i bokbloggen senare. Nu ska jag ta en promenad och inte missa solskenet som jag gjorde igår.

Via Anna Winberg hittade jag det här roliga galleriet med Sweet Valley High-omslag. Hej nostalgi! Blir nästan sugen på att läsa om en bok eller två bara för att se hur mycket jag skulle hata dem nu. Jag gissar att det skulle bli en liknande kräkupplevelse som när jag gjorde ett försök att se om tv-serien på gymnasiet. Örk.

Omslaget med svarthåriga Jessica är jättebekant, så jag tror att jag hade den boken (på svenska). Ang. det andra, ja, vad ska man säga? MUSTASCHEN?!
 

Jannike hasade över sätet, noga med att inte skära sig på Fänkåls yxa som satt instucken i strumpebandet på insidan av hennes lår, och tryckte ner handtaget.

Nog för att det ibland göms pistoler och knivar under kjolen i både filmer och böcker, men en yxa?! Det är visserligen en vättes yxa så den är väl rätt liten, men jag är ändå något skeptisk.

(Ur Den femte systern av Mårten Sandén. Bra bok om man bortser från yxan i stumpebandet. Det tyckte en av Catahyas skribenter också när hon recenserade den för ett år sedan.)

Vid tidningshyllan på ICA:
”Kolla, en Twilight-tidning!” sade jag och skrattade hånfullt.
”En vad?” sade Markus.
”En Twilight-tidning”, sade jag och pekade.
”Jag vet inte vad Twilight är”, sade Markus.

…?!

Fascinerande. Inte så att jag tycker att man borde känna till Twilight, det klarar man sig såklart alldeles utmärkt utan, men jag tycker ändå att det är intressant hur man lyckas missa dess existens. Särskilt om man bor med mig, som visserligen inte är ett Twilight-fan men som intresserar sig för allt sånt där.

Äsch, jag glömde surfeministen förra veckan. Bra start på det projektet… Men här kommer i alla fall veckans citat, ur Kiffe kiffe imorgon av Faïza Guène.

Det blev visst samma tema som förra gången: passivitet och aktivitet. Och just det där stycket fick mig faktiskt att tänka på So You Think You Can Dance. I SYTYCD utför dansarna nästan alla tävlingsnummer i par och det är väldigt vanligt att dansen föreställer någon sorts flirt, kärlekshistoria eller liknande. Och ett rätt vanligt inslag i dessa danser, i synnerhet om det är hip hop eller liknande, är ögonblicket då killen gör något häftigt trick och tjejen står och typ vickar på rumpan och tittar på. Coola killen och snygga tjejen, ni vet.

(Frågar man antifeministerna på nätet så handlar det om att männen måste visa sig värdiga inför kvinnorna som bara kan välja och vraka bland alla män som slår knut på sig själva för att imponera på dem. Nåja. Oavsett tolkning suger det.)

Och när jag ändå snackar om SYTYCD… Jag tycker att det är rätt trist med fokuseringen på att det är just en kille och en tjej som dansar tillsammans. (Och Nigel är så tröttsam varje gång han gnölar om att män ska dansa som män.) Visst, flera av mina favoritnummer i serien har gestaltat kärlekshistorier, men det är tråkigt när det känns som att det görs slentrianmässigt. Okej, vi har en kille och en tjej: då måste de bli kära eller kåta. Bah. Det finns så många andra historier att berätta också.

Johanna kommenterade ett av mina inlägg med att hon är ”värsta surfeministen” just nu och jag tyckte att det var roligt för det är ungefär så jag känner mig nästan varje gång jag skriver om jämställdhet och sådant för de inläggen utlöses i stort sett alltid av att jag är irriterad på något. Surfeministen. Stör sig alltid på något.

Så jag tänkte att jag skulle införa en ”veckans surfeminist” här med citat jag har fastnat för. Det första kommer ur en av Åsa Grennvalls grafiska romaner, där huvudpersonen har ägnat en massa tid åt att sitta och glo på killen som repar med sitt band.

Varför åkte jag inte hem och gjorde något?! Alla dessa timmar jag slängt bort bara på att sitta och vara tjej. Tänk om jag ändå lagt den tiden på att t.ex. själv spela gitarr. Jag hade varit grym.

Det var den andra meningen som gjorde det. Ja, vem fan har inte slösat tid på att sitta och vara tjej och titta på andra (killar) som gjorde något? Och nu menar jag inte nödvändigtvis i förhållanden som i Grennvalls bok, utan i allmänhet. För min egen del är det – lyckligtvis – ingen förhållandegrej men något som jag minns mycket av från t.ex. högstadieåldern.

Jag hade tänkt visa några bilder från när vi firade Frulle igår, men eftersom kamerabatterierna har tagit slut och jag har lyckats lägga laddaren på något smart ställe där jag inte hittar den så får det vänta lite.

Jag jobbade på bibblan igår och idag. Igår var det spelmansstämma där och stället var fullt av folk med fioler och andra instrument. Idag var det desto lugnare, vilket var skönt för jag är ganska knas i huvudet. Jag har ganska länge dragits med känslan av att hålla på att bli sjuk, men det blir inget riktigt av det. Förut idag kändes det som att jag hade lite feber. Nu har det gått över, men jag känner mig fortfarande skum. Och imorgon börjar praktiken. Inte bli sjuk, inte bli sjuk!

Nu ska jag lägga mig och läsa en stund innan det är sovdags. Har dragit hem massa böcker från bibblan igen och dessutom måste jag ju läsa två böcker som jag ska recensera åt UNT. Och så ska nya bokbloggen där sparkas igång i veckan, just det. Fixa, fixa.