Dödvatten av Lars Krantz

dodvatten.jpg

Jag har skrivit om serieromanen Dödvatten av Lars Krantz på Catahya. Sammanfattningsvis bra, snyggt och läskigt tecknad, men jag tyckte att slutet inte gav särskilt mycket.

Betyg: 4/5

 
 

80 romaner för dig som har bråttom

80romaner.gif I 80 romaner för dig som har bråttom har Henrik Lange sammanfattat kända romaner på några få serierutor. Jag hade nog fel förväntningar när jag började läsa, för jag trodde att det skulle vara en mer uppenbar humorbok, men istället är sammanfattningarna väldigt rakt på sak. Visst, ibland blir det riktigt roligt ändå, men det är mest när Lange går ifrån det bokstavliga sammanfattandet och exempelvis beskriver Mina drömmars stad som ”Elände elände elände elände elände elände” eller i något fall inte använder text alls utan låter bilderna tala.

Den mest komiska effekten av 80 romaner för dig som har bråttom är egentligen hur små och ynkliga många av litteraturhistoriens stora verk blir i Langes version av dem. Han gjorde det och det, sedan dog han, illustrerat med några enkla svartvita bilder. Fast vem är boken till för, egentligen? Trots titeln så lär det vara personer som redan har läst romanerna i fråga som får ut mest av den. Den känns som en typisk present, en sån där halvrolig grej man ger bort för att man inte kom på något bättre.

Andra bloggar om 80 romaner för dig som har bråttom

Remember, remember

Igår fick jag syn på en liten seriebutik som jag tydligen har gått förbi massor av gånger utan att upptäcka. Igår gick jag i alla fall in och kom ut 470 kr fattigare. Ajdå. Då blir det inget mer bokreahandlande än det jag redan har gjort.

serier.jpg

Buffy-albumet är första delen av säsong åtta, dvs. fortsättningen på tv-serien. Jag håller på att se om Buffy för tillfället och är nu i mitten av säsong fyra. Alltså kommer jag inte läsa det där förrän jag har tittat på alla avsnitt.

Persepolis

Killen vars lägenhet Markus har hyrt har en del kul grejer i bokhyllan, bland annat Marjane Satrapis självbiografiska Persepolis. I svartvita serierutor skildrar hon sin uppväxt i Iran under och efter revolutionen och kriget mellan Iran och Irak.

persepolis.jpg

Jag läste båda delarna nästan i ett sträck. Ibland stannade jag upp och undrade vad det var som var så bra egentligen, det verkar liksom så … enkelt? Men kanske är det just det. Att Persepolis, med sina rena bilder, raka berättande och ibland nästan frustrerande enkla text, är en så stark historia att extra pynt är helt onödigt.

Äh, jag formulerar mig inte särskilt bra idag. Jag föreslår att ni spanar in några sidor själva här istället.