Jag har ju glömt att skriva om essätävlingen! Nättidskriften Vetsaga anordnar en essätävling med fantasy- och science fiction-litteratur som ämne. Vinnaren får 5000 kr. Det finns också ett ungdomspris på 1000 kr, som fantastikföreningen Catahya står för. Deadline är 15/6. Tre veckor kvar, alltså.
Andra bloggar om: fantasy, science fiction, essä, essäer, skrivartävling
Sista chansen att vinna Hyresgästen av Roland Topor idag
Mörkrets väktare och andra historier: Så tar det sin början. Om att ge ut och marknadsföra en bok utan förlag.
Normal förlag har bokförsäljning och uppläsningar på torsdag.
Så här ser det ut där jag bloggar. Hur ser det ut hos dig?
En del personer tycker att biblioteksböcker är äckliga. Jag brukar inte hålla med. Men idag kunde jag konstatera att efter att ha placerat sådär hundra stycken på sina platser så känns ens händer jävligt ofräscha. Kladdiga, nästan.
/Bibliotekarie-noob.
Read more books than blogs
Neil Gaimain till gnälliga läsare: George R.R. Martin is not your bitch.
Tweet Library
Bloggar som lades till på Bokbloggar.nu* idag:
Bibliophilia
Bokoffer
Kent Lundholms blogg
Pocketblogg
The old switch aru
Och några andra vars existens jag rätt nyligen har blivit upplyst om via den sidan och som gjorde mig tillräckligt nyfiken för att titta förbi några fler gånger:
Camelia
Dixikon
Tema e-bok
Matildas läshörna Spontan reaktion: varför hade inte jag en bokblogg när jag var tio år?! (Eh, just det, för att då hade jag och folk i allmänhet inte ens internetuppkoppling. Tänk att jag byggde min första hemsida året hon föddes.)
* Idag passerade antalet anslutna bloggar 140. Det tycker jag är häftigt. Det är en sak att samla en massa länkar, en annan att så många personer har utfört den aktiva handlingen att säga ”jag vill vara med”.
Mina A Song of Ice and Fire-böcker. Mycket störande. Jävligt fula är de också, bortsett från den till höger som i alla fall inte får mig att tänka ”men herreguuuud”. Så hur blev det så här? När jag beställde bok nr två trodde jag att jag beställde en i samma stil som ettan, men där blev det något knas. Och bok fyra var så himla billig på bokrean. Trean har jag inte. Hm. Undrar vilken ful och icke-matchande version jag ska köpa den i.
Förlaget Sphinx har varit trevliga och sponsrat Bokbloggar.nu med sin senaste bok. Kolla här hur man kan vinna den.
Roland Topor (1938-1997) var författare, konstnär, illustratör och filmarbetare. Hyresgästen är hans debutroman och ett inträngande stycke storstadsgotisk paranoia. Den filmatiserades av Roman Polanski 1976, och liksom filmen genomsyras romanen av skräckinjagande visioner, olidlig spänning och söndertrasande svart humor. Denna första svenska utgåva av boken är försedd med ett utförligt efterord som närmare presenterar Topor och hans bisarra värld.
Jag tycker att det är intressant med de många olika omslag som ett skönlitterärt verk kan ha, och de intryck de ger. Samma text, men omslagen kan signalera helt olika saker om den. Idag har jag spanat på gamla omslag till Philip K. Dicks Do Androids Dream of Electric Sheep? Bortsett från att vissa är gräsligt fula och några såklart anspelar på filmen Blade Runner så var det jag reagerade mest på faktiskt mängden får. Det borde kanske inte vara förvånande, med tanke på bokens titel och innehåll, men omslag är också till för att sälja och ur det perspektivet känns en massa får på omslaget till en sf-roman inte helt självklart… Å andra sidan är boken så känd att det spelade kanske ingen roll. (Svammel, svammel.)
Jag har versionen till vänster och tycker att det är underbart fulsött. Det gråa i mitten är rätt trevligt också. Däremot undrar jag vad skaparen av omslaget till höger hade knarkat.
Senaste fredagsfrågan hos Bokhora handlade om klassiker. Om vi bortser från att det är rätt luddigt vad en klassiker är så svarar jag så här: Jag läser få sådana. På grundkursen i litteraturvetenskap för några år sedan blev det många, såklart, men annars sällan. Jag vet inte riktigt varför. Kanske är det en skolskada, en fånigt långvarig effekt av att associera ”klassiker” med ”gamla tråkiga böcker som svenskläraren är kär i”. Eller så är det ett annat barnsligt motstånd, orsakat av att klassiker har en sorts ”måste läsa”-stämpel som gör dem mindre lockande.
Jag minns ett tillfälle på svenskan på gymnasiet när vi hade en hög böcker att välja bland och jag tänkte att jag skulle läsa något som jag inte skulle läsa i vanliga fall och bad läraren att rekommendera något. Hon gav mig Pappa Goriot av Honoré de Balzac och min reaktion när jag läste den var ungefär ”wow, en mossig gammal bok som är bra!” Jag vet inte om det minnet mest är trevligt eller sorgligt. Trevligt för att det var en oväntat asbra läsupplevelse. Sorgligt för att jag vid 18 års ålder fortfarande inte hade kommit över gamla böcker = blörk, trots att jag på fritiden hade läst och blivit förtjust i exempelvis Austen och Stoker. Det fanns alltså klassiker jag tyckte om då också, men tråkstämpeln satt hårt på de flesta andra som jag inte hade läst.
Jag hade lite presentkort att göra av med, och detta blev resultatet:
Candy Girl, någon självbiografisk grej av Diablo Cody som skrev manus till filmen Juno.
Klanerna i Palos Verdes av Joy Nicholson, som jag blev nyfiken på när Kajsa skrev om den. Den finns för ynka 29 kr hos Adlibris.
Carnival av Elizabeth Bear. Jag har varit nyfiken på Bear ett tag, och efter att ha läst hennes novell i Fast Ships, Black Sails ville jag ha mer. Dessutom fanns två av hennes böcker bland SF-bokhandelns rekommendationer på 8 mars (internationella kvinnodagen).
Neuromancer av William Gibson. Till sf-kursen.
China Mountain Zhang av Maureen F. McHugh. Till sf-kursen.
Kommentera!