Jag, och säkert många andra personer som läser mycket eller snabbt eller både och, får ibland frågan om jag verkligen kommer ihåg allt (eller något alls). Underförstått är att det skulle vara dåligt om jag glömde. Men varför det?
Självklart kommer jag inte ihåg allt. Men det gör inget. Varför skulle det vara en sådan katastrof, egentligen? Det är läsupplevelsen just när den pågår som är det viktigaste för mig, och inte hur mycket jag kommer ihåg av den om ett halvår. Dessutom minns jag ju det som gjorde mest intryck. Det som glöms bort var kanske inte värt att minnas i jämförelse med resten.
Och hur skulle det se ut om man resonerade på liknande sätt om andra trevliga saker? ”Usch, nu har jag träffat mina kompisar så många gånger att jag har glömt vad vi gjorde de enskilda gångerna. Buhu!” Eller va? Nej, jag förstår inte.
Nu ska jag åka bort ett tag. Nerpackat:
A Game of Thrones – George R. R. Martin
Girl Meets Boy – Ali Smith
Golem – Gustav Meyrink
Moonlight & Vines – Charles de Lint
Pompeji – Maja Lundgren
Real Murders – Charlaine Harris
The Grass is Singing – Doris Lessing
Vilddjuret vaknar – Mattias Johnson