Tystnad

Om någon fortfarande tittar in här, eller prenumererar: spana in Tystnad.net istället. Där bloggar jag nu.

Till er som använder Bloglovin’

Jag ser att det är nio personer som håller koll på Arianrhod via Bloglovin. Nu går det att prenumerera på min nya bokblogg via Bloglovin också. Förut gick inte det, för Bloglovin hittade inte nya bloggen av någon anledning, men jag mailade och bad dem lägga till den och nu är det ordnat. Bara att följa den här länken!

En till sida om bokbloggar?

Ja, här kommer ett inlägg i denna slumrande blogg, för jag tyckte inte riktigt att det passade i den nya bloggen. Jag ramlade just över Svenska bokbloggar som gör ungefär samma sak som min sida Bokbloggar.nu. När jag startade den i januari ville jag egentligen ha bokbloggar.se men den var upptagen och då blev det .nu istället. Nu har de som ägde .se-domänen tydligen gjort något av den. Fast jag hann före, hehe. ;)

Hej då, ha det så bra

För ett tag sedan berättade jag att jag ska börja bokblogga åt Upsala Nya Tidning och nu är den bloggen igång. Arianrhod kommer att finnas kvar här, men kommer antagligen inte uppdateras alls så länge jag bloggar åt UNT.

Ni hittar mig på unt.se/bokbloggen.

Kom till Imagicon!

Nu ska jag säga som Du är vad du läser för ett tag sedan: prova en sf- och fantasykongress!

16-18 oktober är det dags för Imagicon, som är en litteraturinriktad science fiction- och fantasykongress, i Stockholm. Jag har varit på tre sådana förut och det har alltid varit intressant och roligt. Så vad gör man på en sån där kongress? Lyssnar på föredrag och paneldiskussioner (spana in programmet), snackar i baren, köper böcker och har allmänt trevligt. Och tröttnar man på litteraturen en stund så kommer Catahya att ha en hög med brädspel tillgängliga, hehe.

Charlaine Harris och hårfixeringen

Det kan vara roligt och ibland störande att upptäcka vissa detaljer som en författare har hängt upp sig på. Jag har för mig att någon av bokhororna skrev om en författare som flera gånger hade Dumle-godis i sina böcker. Jag minns inte vilken författare det var, men jag kom att tänka på det när jag för hundrasjuttiofjärde gången läste om hår i Charlaine Harris Southern Vampire Mysteries-böcker (de som tv-serien True Blood är baserade på). Hela tiden är det något. Sookie borstar håret, Sookie sätter upp håret i en tofs, Sookies karl tvättar hennes hår, Sookie borstar någon annans hår med mera med mera.

Jag tänkte att det kanske var en Sookie-grej, men så läste jag Real Murders som är första boken om bibliotekarien Aurora Teagarden och där kom håret igen. Redan på andra sidan funderar Aurora på vilken frisyr hon ska ha. ”The braid. It made me feel artsy and intellectual.” Senare i boken, när hon har haft en riktigt usel dag och vill pigga upp sig själv, så provar hon lite nya frisyrer. Men det blev inte bra och håret blev elektriskt, buhu.

Men snälla?

Några länkar

Isobel Hadley-Kamptz om förlagen, framtiden och Bonniers
WTOSIOTL om manifesten
Butter om science fiction som är för fin för att kalla sej science fiction
Gothique om översättningen av Dead Until Dark
Om ett bokmanus som inte passade i ett förlags profil
Bokens framtid. Om digitalisering, e-böcker och framtidens distribution av berättelser och information

Metablogg

bokfoto.jpg

Nu har jag varit dålig på att skriva något här på ett tag. Ofta brukar jag tänkta att sådana perioder beror på att jag har läst lite och därför inte har något att skriva om, men det stämmer inte den här gången. Nu får jag rycka upp mig, särskilt eftersom det kommer ske en del förändringar med mitt bokbloggande snart. Inom några veckor är det tänkt att Arianrhod ska läggas i dvala på okänd tid och jag ska börja blogga om litteratur åt UNT (Upsala Nya Tidning) istället. Det kommer att bli kul, tror jag, och jag hoppas att ni följer med mig dit.

Ett problem med baksidestexter

Vixxtoria skriver att hon inte läser baksidestexter på böcker hon redan vet att hon kommer läsa. Jag läser dem alltid, för att, eh, de finns där. Någon bättre anledning har jag nog inte.

En del läser inte baksidestexter för att de inte vill ha något avslöjat i förväg. Det bryr inte jag mig om, jag är väldigt okänslig för spoilers. Men däremot känner jag igen det som Vixxtoria skriver om att man ibland kan få fel intryck av baksidestexten och att det stör ens läsning för att man sitter och väntar på något som inte kommer, eller kommer väldigt sent. Jag antar ju oftast att det som avslöjas i baksidestexten kommer ha stor betydelse i boken och dessutom hända ganska snabbt, så när något som baksidestexten avslöjat inte händer förrän på sidan 200 i en bok som är 350 sidor lång kan jag känna mig lite lurad. Och naturligtvis irriterad över att mina felaktiga förväntningar fick mig att uppleva boken mer negativt än jag skulle gjort annars. ”Men hallå, det händer ju inget?” för att de saker jag vet ska hända inte har inträffat.

Bokhyllorna

bokhylla_farg.jpg
Halvslarvig färgsortering. Och jag kunde inte blanda ihop facklitteraturen med skönlitteraturen, så facklitteraturen står fortfarande på en egen rad. Klicka för att se större.

Nästa sida »