Jag har ju glömt att skriva om essätävlingen! Nättidskriften Vetsaga anordnar en essätävling med fantasy- och science fiction-litteratur som ämne. Vinnaren får 5000 kr. Det finns också ett ungdomspris på 1000 kr, som fantastikföreningen Catahya står för. Deadline är 15/6. Tre veckor kvar, alltså.
Andra bloggar om: fantasy, science fiction, essä, essäer, skrivartävling
DN har inlett en artikelserie om barns läsning. Den ska jag följa, för det kan ofta bli intressant (och ibland väldigt irriterade) när vuxna sitter och tycker om vad som är bra för barn.
Tidigare var det ju rabalder om något förlag som inriktade sig på könsrollsifrågasättande barnböcker. Man ska inte pracka på barn värderingar sådär, tyckte någon, och vips var en lång debatt igång. Jag tyckte att det var lite fånigt. Som om inte annan barnlitteratur är full av värderingar. Åtminstone var det där förlaget ärliga med det…
Klicka på länken nedan för en text jag skrev på C-kursen i litteraturvetenskap, då jag hade valt en delkurs om barn- och ungdomslitteratur. Den lider såklart av att vara en typisk pluggtext (en sån där man lagom osmidigt försöker smocka in så mycket som möjligt från kurslitteraturen på ett visst antal sidor) men någon kanske tycker att den är intressant ändå.
Som eventuellt blivande bibliotekarie måste jag naturligtvis läsa en bok med en sådan titel. Varför har inte fler bibliotekarier läderbyxor är en samling av bibliotekarien och kulturchefen Christer Hermanssons texter: några debattartiklar (som man kan läsa mer om hos Du är vad du läser) och många mer eller mindre skämtsamma krönikor. Tyvärr var de inte så kul som jag hade väntat mig. Visst var det roligt ibland, men oftast kändes det ungefär som när någon drar samma skämt som han har dragit 180 gånger förut – oavsett om man själv har hört dem förut eller inte. För roliga texter om att arbeta på bibliotek rekommenderar jag istället Conan bibliotekarien.
Andra bloggar om: bibliotek, bibliotekarier, christer hermansson
Children’s writers are, on the whole, a fairly modest bunch. We’ve learned to be, over years spent observing, with some amusement, our place in society. We’ve all met that friendly businessman at a party or in an airplane, the one who says jovially, “So you’re a writer! I always wanted to meet a writer! What kinda books you write?” So we say, “Children’s books,” and his interest visibly wanes. “Oh,” he says, “that’s … cute. Do you draw your own pictures?” And we know we aren’t real writers in his eyes, not like Harold Robbins or Jaqueline Susann.
- Susan Cooper i Dreams and Wishes. Essays on Writing for Children.
Andra bloggar om: barnböcker, författare
Kommentera!