Jag läser skräck för att bli skrämd men det skall helst vara övernaturliga fenomen med i bilden annars skrämmer det inte.

Seriemördare och psykologiska thrillers kan vara obehagliga men jag finner dem sällan skrämmande. Inte heller kan vampyrromantik skrämma mig. Detta gör att det blir allt svårare att hitta riktig skräck, särskilt som inte ens King skriver sådant längre.

Jag läser faktiskt många olika sorters skräck, jag är fascinerad både av varulvar, vampyrer och annan ”dark fantasy” och psykologisk skräck seriemördarskräck.

Det som skrämmer mig mest är nog dock övernaturliga fenomen som inte helt förklaras, sådär som Människohamn är innan allting avslöjas. Det är ju oftast det okända som är det mest skrämmande, eftersom det är något vi inte känner till eller vet hur vi ska förhålla oss till.

Men skräcklitteratur är ett oerhört intressant ämne att diskutera, inte bara att läsa!

Jag läste nyss samma inlägg om skräck och tänkte något liknande. Att bli skrämd? Nja, jag vet inte… Jag läser visserligen sällan skräck, jag gjorde det mer när jag var yngre, men jag håller med om att dragningskraften ligger i det övernaturliga. En sorts fascination… som inte är riktigt samma sak som rädsla.

Jag älskar att läsa skräck eller se på skräckfilm för att bli skrämd = rädd! Det är inte alltid som jag blir rädd men ibland…som i t.ex. The Ring-filmerna eller som i den amerikanska filmen The Strangers…då satt jag verkligen med händerna för ögonen ibland och det har jag nog inte gjort sedan jag gick i lågstadiet och såg Alien för första gången.

Men, vissa böcker om psykopater och även övernaturliga fenomen kan också skrämma mig och jag älskar känslan av både rädsla och fascination. Men det får bli i lagom dos, annars är det lätt att härdas.

Exakt så känner jag med. Blir inte rädd för böcker (tyvärr!) men skräck innehåller ju ofta övernaturligheter och annat spännande.