Out of character. Jag vet inte om det finns något motsvarande uttryck på svenska, men det är i alla fall väldigt irriterande när en påhittad person plötsligt börjar bete sig på ett sätt som inte alls stämmer ihop med hur hon eller han har gestaltats tidigare.

Nu tänker jag på Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson. Jag kan köpa att Lisbeth Salander är världens geni när det gäller datorer och kan ta reda på typ vad som helst. Det är helt ok. Det funkar. Men när hon, i slutet av boken, även visar sig vara något sorts socialt geni som skickligt kuppar … ja, jag ska väl inte spoila. Hur som helst faller det platt. Det finns nämligen inget i hennes beteende innan det som tyder på att hon skulle klara av något sådant. Om hon var så bra på att spela och manipulera folk socialt, som hon är i slutet av boken, så skulle hon lätt ha kunnat ta sig ur många dåliga saker som hänt henne tidigare. Men det gjorde hon inte, för hon kunde inte. Att trasiga, inåtvända och socialt icke-fungerande Lisbeth i slutet blir typ superkvinnan känns väldigt påklistrat och mest till för att det skulle hända något häftigt. Visst får karaktärer gärna utvecklas, men det där skuttet var inte rimligt.

3 kommentarer