Vintern tycktes ännu långt borta, men lövträden hade redan skrubbat sig blodiga mot höstvindarna och nu lyste trädtopparna som eldbränder.

Jag har just läst Ondvinter av Anders Björkelid och är glad över att det skrivs så här bra svensk fantasy. Det händer inte så ofta, men bättre det än att det inte händer alls. Fina Ondvinter. Språket, vi-perspektivet, användningen av nordisk folktro… Och nämnde jag språket? Jag blev uppslukad. Piruett kallade den för den bästa svenska fantasyromanen någonsin. Jag vet inte, jag har inte funderat särskilt mycket på den saken, men den tillhör absolut toppen i alla fall.

Ny och bra är ju också Vilddjuret vaknar av Mattias Johnson som jag skrev om för ett tag sedan, och förresten är Anna Högbergs kommande fantasyroman Fredens pris något att se fram emot. Hon kommer att ge ut den själv och jag hoppas att det inte skrämmer bort för många läsare – egenutgivna böcker är ju minst sagt av varierande kvalitet. Jag har i alla fall testläst den och den är fanimej bra också.

4 kommentarer