Girl Meets Boy av Ali Smith

girlmeetsboy.jpg Någon skrev en gång till mig att om jag gillar Jeanette Winterson så borde jag gilla Ali Smith. Jag kommer inte ihåg vem du var, men du hade rätt. Tack.

Girl Meets Boy ingår i mytserien, där en massa författare skriver en egen version av en myt. Smith valde en myten om flickan Iphis som blir uppfostrad som pojke. När flickan blir vuxen och ska gifta sig med en annan kvinna går hennes mamma till en gudinna för att få hjälp, och poff så blir Iphis man på riktigt.

Smith placerar sin version av myten av nutida Skottland. Huvudpersoner är systrarna Anthea och Midge. Midge jobbar hårt med marknadsföring åt företaget Pure, vars senaste produkt är flaskvatten. Anthea gör också en vända i Pures klor, och hennes metamorfos börjar då hon träffar Robin som en dag spraymålar protester mot företaget på dess skylt utanför kontoret.

He was the most beautiful boy I had ever seen in my life.
But he looked really like a girl.
She was the most beautiful girl I had ever seen in my life.

Midge har till en början svårt för systerns nya förhållande (Oh my god my sister is A GAY. I am not upset. I am not upset. I am not upset.) och rebelliska livsväg, men genomgår en egen förändring när hon inser vad hennes chef på Pure egentligen är för sorts människa och vad hon själv medverkar till att skapa där.

Vad jag tycker om med Girl Meets Boy är ungefär samma saker som jag brukar tycka om i Jeanette Wintersons böcker. Det vackra och lekfulla språket. Att inget är statiskt. Tid och identitet rör sig ständigt, och i centrum för allt är berättelsen. Berättelser-i-berättelser-i-berättelser. Berättelsen skapar världen. Genom berättelser förstår vi oss själva.

Girl Meets Boy är en underbar liten bok. Jag försökte att läsa den långsamt, men den tog ändå slut för fort, bara 160 sidor som smakar honung och skiner som solen, varje nyans från vit morgon till gyllene kväll.

Och så har den en fantastisk första mening:

Let me tell you about when I was a girl, our grandfather says.

Kommentarer

Daniel A. 18 augusti, 2009 | 21:55

Jag har läst en bok i den där mytserien. Tyngd, av Jeanette Winterson. Det verkar som att jag har hittat nummer två. Tack för tipset!

Maria 18 augusti, 2009 | 22:01

Jag har läst fyra stycken och äger tre till. Planen är att samla alla. ;)

Marie 19 augusti, 2009 | 6:34

Tack för tipset! Författaren ska jag verkligen kolla upp! Jag är ett stort Winterson-fan annars, kul att det ändå verkar finnas en skara sådana.

Din blogg ska jag också läsa igen!
Är det okej om jag länkar till den från min egen?

Jenny B 19 augusti, 2009 | 20:46

Åh, är boken en del av mytserien? Den vill jag läsa, hela den, någon gång. Förra veckan höll jag faktiskt Girl meets boy i handen men valde istället The first person av Ali Smith. Jag tycker väldigt mycket om de andra böcker av henne jag har läst. Skumt nog tyckte jag inte om Wintersons Powerbook, men jag kanske borde ge henne en chans till.

Maria 19 augusti, 2009 | 22:53

Marie: Absolut, länka på. :)

Jenny B: Jag tyckte väldigt mycket om Tyngd, som är Wintersons bidrag till mytserien.

snowflake 27 augusti, 2009 | 16:44

Den där mytserien har jag tänkt läsa ända sen jag hörde talas om den, men jag kommer aldrig igång. Behöver en rejäl knuff, typ en bloggutmaning.
Att vara Winterson-lik är väl en komplimang för de flesta utom Nicola Griffith. :-)

Linda 18 september, 2009 | 12:40

Bläddrade snabbt förbi, eftersom jag precis lånat ”Girl Meets Boy”. Har du läst ”The Accidental”? Helt underbar!

Skriv en kommentar