För ett tag sedan berättade jag att jag ska börja bokblogga åt Upsala Nya Tidning och nu är den bloggen igång. Arianrhod kommer att finnas kvar här, men kommer antagligen inte uppdateras alls så länge jag bloggar åt UNT.
Ni hittar mig på unt.se/bokbloggen.
Ord och inga visor startade för ett tag sedan en poesiutmaning. Jag sade att jag skulle vara med, men det blev ändå ingen poesiläsning för mig i september. Men igår läste jag Kapslar av Viktor Johansson. I baksidestexten kallas den för en tidskapsel och tidskapslar får i alla fall mig att tänka på något från det förflutna som sparas till framtiden, men i Kapslar är framtiden redan här. En framtid, inte så långt borta, där det har varit krig och städerna är skelett. Det finns fler djur i industriområdet än i skogen. Neon och natur. Den som talar tänker ännu längre in i framtiden (eller talar den nu och tänker på vår framtid?) och säger att man måste göra rent: “inte odla en framtid som liknar framtiden.” Men den dystopiska framtiden är långt ifrån det enda. Lika närvarande är en kärlekshistoria, som känns så bräcklig att den när som helst skulle kunna sluta andas. Jag ska inte påstå att jag hänger med hela tiden, för det gör jag verkligen inte. Men jag tyckte om mycket om den.
Några smakprov:
Jag gillar tidskriften Filter, men tycker ändå att Annette Kullenbergs diss är väldigt rolig. Och visst har hon en poäng angående bristen på kvinnor.
En annan negativ text, som är underhållande av andra anledningar, är Crister Enanders sågning av Bokhoras Album, som jag hittade via Gothique. Jag har inte läst Album, så jag vet ju inget om de faktafel som enligt Gothique finns i recensionen, men jag roas av att Enander tydligen blir så provocerad av Album att han bara måste kräkas tio liter ordspya och sedan kräkas lite till och dessutom sparka lite åt Bokhororna själva istället för att bara hålla sig till att kritisera deras verk.
Nu ska jag säga som Du är vad du läser för ett tag sedan: prova en sf- och fantasykongress!
16-18 oktober är det dags för Imagicon, som är en litteraturinriktad science fiction- och fantasykongress, i Stockholm. Jag har varit på tre sådana förut och det har alltid varit intressant och roligt. Så vad gör man på en sån där kongress? Lyssnar på föredrag och paneldiskussioner (spana in programmet), snackar i baren, köper böcker och har allmänt trevligt. Och tröttnar man på litteraturen en stund så kommer Catahya att ha en hög med brädspel tillgängliga, hehe.
Det kan vara roligt och ibland störande att upptäcka vissa detaljer som en författare har hängt upp sig på. Jag har för mig att någon av bokhororna skrev om en författare som flera gånger hade Dumle-godis i sina böcker. Jag minns inte vilken författare det var, men jag kom att tänka på det när jag för hundrasjuttiofjärde gången läste om hår i Charlaine Harris Southern Vampire Mysteries-böcker (de som tv-serien True Blood är baserade på). Hela tiden är det något. Sookie borstar håret, Sookie sätter upp håret i en tofs, Sookies karl tvättar hennes hår, Sookie borstar någon annans hår med mera med mera.
Jag tänkte att det kanske var en Sookie-grej, men så läste jag Real Murders som är första boken om bibliotekarien Aurora Teagarden och där kom håret igen. Redan på andra sidan funderar Aurora på vilken frisyr hon ska ha. “The braid. It made me feel artsy and intellectual.” Senare i boken, när hon har haft en riktigt usel dag och vill pigga upp sig själv, så provar hon lite nya frisyrer. Men det blev inte bra och håret blev elektriskt, buhu.
Men snälla?
4 kommentarer