Igår satt jag på tåget och läste Palimpsest av Catherynne M. Valente. Så passande att ett av de första kapitlen utspelar sig på ett tåg, med två personer som är besatta av att åka tåg.

Och vilket underbart språk hon har. Igen och igen stannade jag upp, läste en mening en gång till, och undrade ibland om någon annan på tåget såg att jag log.

The booth was hard, cracked vinyl the color of a Chevrolet interior left in the sun for twenty years.

Her map clutched to her breast, Sei runs out into the street, her hair streaming behind her like a smokestack’s exhalation.

He took her into his arms, holding her golden head to his chest – how cold she was! Her skin was frost-dry, and he thought he could hear seabirds inside her, flapping at the freezing joints of her shoulders.

8 kommentarer

Jag tar Martinas variant av Boktipsets utmaning.

För 25 år sedan läste jag inget alls, för det var fortfarande en vecka kvar tills jag skulle ploppa ut i världen.

För 20 år sedan vet jag inte riktigt vad jag läste. Inte kommer jag ihåg sådant. Jag vet inte ens hur gammal jag var när jag lärde mig att läsa. Jag borde fråga mina föräldrar, de vet väl ungefär. Jag har suddiga minnen av att sitta med mamma vid köksbordet (tror jag) och läsa på lappar som hade ett ord på varje. Jag minns en bok om en gul skolbuss som körde i diket. Jag minns Tove Janssons Hur gick det sen?

För 15 år sedan hade jag precis börjat i fyran. Det är från mellanstadiet som jag börjar ha tydliga minnen av vad jag läste. Kulla-Gulla. Rödryggade Wahlströms-böcker om Kitty, Tvillingarna, Phantom Valley och något skumt hus där det spökade. Jag bekantade mig med Ursula K LeGuin och Susan Cooper för första gången. Läste Pestens tid av Stephen King och det tog en jävla tid. Jag rotade bland pappas Det bästa-böcker och valde i stort sett bara dem som handlade om farliga djur. Hajen, Den vita puman och någon om en jättebläckfisk. Faktaböcker om djur läste jag säkert också och jag gillade en del sagor, i synnerhet en tjock Grimm-samling som jag hade och några bibblan-böcker som hette Den rubinröda sagoboken: sagor från hela världen och liknande.

För 10 år sedan var jag 14 och till favoritböckerna hörde antagligen Panterns tid av Zoe Daniels och Vampyrens kärlek av L.J. Smith. Och så självklart John Marsdens Imorgon när kriget kom-böcker. Det var kärlek. Första boken är nog en av dem som jag har läst flest gånger i mitt liv. Ungefär vid den här tiden ramlade jag över Farornas väg av Robert Jordan och började läsa högvis med fantasy. Annars kommer jag inte ihåg så mycket specifikt, jag skulle nog behöva rota på vinden för den här utmaningen egentligen. Det var antagligen en himla blandning från Sweet Valley High (Tvillingarna, fast äldre) via Dracula till Jane Austen.

För 5 år sedan var jag 19 och enligt statistiken (som jag började med 2001) så läste jag 107 böcker det året, vilket är det högsta antal jag har kommit upp i. Ungefär en fjärdedel av böckerna var fantasy och mest lästa författare det året var Inger Edelfeldt, Raymond E Feist och Kristoffer Leandoer med fyra var och Catherine Fisher, Robert Jordan, Meredith Ann Pierce och Philip Pullman med tre var. Eftersom jag hade börjat plugga kvinnohistoria på Södertörn finns det också mycket sådan litteratur i läst-listan. Mot slutet av året kan man se en massa böcker om häxprocesserna, för dem skrev jag uppsats om.

Det var väl det. Jag tror att den största skillnaden mellan nu och för exempelvis 10 år sedan (förutom att smak och svårighetsgrad har utvecklats, hehe) är att då läste jag om böcker väldigt mycket. Det gör jag inte längre. Omläsningar hör till ovanligheterna för mig numera. Det finns ju så mycket jag inte har läst. Och dessutom har jag mer pengar att köpa böcker för nu, moahaha.

4 kommentarer

Så heter en blogg som jag tycker att ni ska läsa. Även om författaren kallar sig själv torrboll i senaste inlägget så tycker jag att den ofta är både intressant och rolig. Och ibland har jag lite dåligt samvete över att jag i stort sett aldrig kommenterar där trots att jag läser ofta, men detta inlägg får bli ett tecken på min uppskattning istället. Hoppa iväg nu.

2 kommentarer

I början av sommaren klagade jag på översättningen av Nattens begär i inlägget Konsten av tantifiera.

Nu har jag recenserat boken på Catahya. Sammanfattningsvis tycker jag att den var rätt underhållande och att den verkar vara en bra bok för dem som gillar genren, men de borde på läsa den på engelska i så fall, och själv kommer jag knappast plocka upp något av Kenyon igen.

Jag kommenterade inte omslaget i recensionen, men nu gör jag det här istället: men guuuud.

2 kommentarer

Kulturjournalistikens grunder vänder sig främst till humaniorastudenter som behöver mer praktiska inslag i sin utbildning, men den kan såklart läsas av vem som helst som är intresserad. Det märks dock att målgruppen är folk som är vana att skriva uppsats, för skillnader mellan akademiskt och journalistiskt skrivande tas upp flera gånger.

Kulturjournalistikens grunder är, trots sin titel som skulle kunna syfta på en riktig tegelsten, en tunn bok med fyra delar som behandlar kulturartiklar, teaterkritik, litteraturkritik och journalistikens demokratiska uppdrag. Förutom lite historia och grundläggande kulturteorier innehåller den både praktiska skrivtips om hur man lägger upp sin text och mer övergripande funderingar kring estetisk värdering, hur man förhåller sig till de verk man skriver om och rådande normer som kan inverka. Jag tyckte att artikeln om om teaterkritik var mest intressant, eftersom det är ett område jag inte har någon koll på alls. Artikeln om litteraturkritik fick breda ut sig mest och fick därför med många intressanta resonemang, men för någon som varit inne och nosat på det området förut är nog det mesta bekant.

Kulturjournalistikens grunder är saklig och lätt att förstå, men tyvärr känns den mycket som en kursbok. Det är inte så konstigt med tanke på att den är tänkt att användas som sådan, men varför måste många kursböcker kännas så onödigt torra? Lite studs kan väl folk få i skolbänkarna.

Författarna skriver i inledningen att boken vänder sig både till nybörjare och mer erfarna skribenter, men jag tycker att den känns som en typisk nybörjarbok och som sådan är den bra. Men det hade som sagt inte skadat om den hade varit lite roligare.

(På bokens hemsida finns skrivövningar.)

1 kommentar

Eftersom jag har varit så dålig på att skriva något senaste tiden:

Förlaget eller författaren – vem tjänar mest? Del 1: nuläget
Förlagsekonomi i praktiken, del 7
Nu har vi manifestdebatt! Hurra, hurra! (I övrigt känner jag mig mest oengagerad av hela manifestgrejen. Eller förresten, jag älskar rubriken Har ni manifest, eller?)
Fantastik på biblioteket: en studie om hur de svenska folkbiblioteken förhållit sig till tre genrer från brytpunkten mellan 1970- och 1980-talet och fram till idag

Kommentera!