Den har jag recenserat på Catahya.

Betyg: 4/5. En väldigt läsvärd fantasydebut. Kul med bra svensk fantasy.

Kommentera!

Flera bokbloggare verkar ha läst och diskuterat Clarice Lispectors roman Stjärnans ögonblick i bokcirkelform. Kul att läsa flera olika åsikter om samma bok: Lyran, La Bibliofille, Boktoka, Kulturdelen, Snowflake, Johanna K.

Jag minns när vi läste Lispector på littvet, det var väl tre och ett halvt år sedan nu. De flesta hade inte hört talas om henne förut, men många blev helt förälskade och flera valde att skriva uppsatser om hennes verk. Jag har för mig att jag tyckte att Stjärnans ögonblick var bra, men skum och svår att greppa. Däremot föll jag pladask för novellsamlingen Familjeband. Den borde jag verkligen läsa igen.

1 kommentar

Det här verkar inte jättesmart, tycker jag.

7 kommentarer

Någon skrev en gång till mig att om jag gillar Jeanette Winterson så borde jag gilla Ali Smith. Jag kommer inte ihåg vem du var, men du hade rätt. Tack.

Girl Meets Boy ingår i mytserien, där en massa författare skriver en egen version av en myt. Smith valde en myten om flickan Iphis som blir uppfostrad som pojke. När flickan blir vuxen och ska gifta sig med en annan kvinna går hennes mamma till en gudinna för att få hjälp, och poff så blir Iphis man på riktigt.

Smith placerar sin version av myten av nutida Skottland. Huvudpersoner är systrarna Anthea och Midge. Midge jobbar hårt med marknadsföring åt företaget Pure, vars senaste produkt är flaskvatten. Anthea gör också en vända i Pures klor, och hennes metamorfos börjar då hon träffar Robin som en dag spraymålar protester mot företaget på dess skylt utanför kontoret.

He was the most beautiful boy I had ever seen in my life.
But he looked really like a girl.
She was the most beautiful girl I had ever seen in my life.

Midge har till en början svårt för systerns nya förhållande (Oh my god my sister is A GAY. I am not upset. I am not upset. I am not upset.) och rebelliska livsväg, men genomgår en egen förändring när hon inser vad hennes chef på Pure egentligen är för sorts människa och vad hon själv medverkar till att skapa där.

Vad jag tycker om med Girl Meets Boy är ungefär samma saker som jag brukar tycka om i Jeanette Wintersons böcker. Det vackra och lekfulla språket. Att inget är statiskt. Tid och identitet rör sig ständigt, och i centrum för allt är berättelsen. Berättelser-i-berättelser-i-berättelser. Berättelsen skapar världen. Genom berättelser förstår vi oss själva.

Girl Meets Boy är en underbar liten bok. Jag försökte att läsa den långsamt, men den tog ändå slut för fort, bara 160 sidor som smakar honung och skiner som solen, varje nyans från vit morgon till gyllene kväll.

Och så har den en fantastisk första mening:

Let me tell you about when I was a girl, our grandfather says.

7 kommentarer

Ett av de första inläggen i den här bloggen handlade om Maja Lundgrens Myggor och tigrar och hur hon omyndigförklarades i debatten som följde publiceringen av boken. Lite kort skrev jag också om att jag tyckte att boken var rätt trist och jag trodde att jag skulle gilla hennes första roman Pompeji mer. Jag hade rätt.

Pompeji utspelar sig strax innan staden läggs i ruiner av ett vulkanutbrott. Man får följa några olika människor som lever i staden och deras problem. Och det låter ju som upplägget för en helt normal roman, men Pompeji är knäppare än det mesta jag har läst förut. Lundgren blandar nutid och dåtid, historiska fakta och galna skrönor och resultatet blir helkonstigt och väldigt roligt. Romanfigurerna är otroligt fula i munnen, gudar vandrar på gatorna, någon blir förvandlad till hund och även vulkanen Vesuvius får tillfälle att snacka lite. Bland annat konverserar den med en tiger som har rymt från gladiatorspelen.

Tigern gjorde expeditioner på Vesuvius, och en vacker dag hade den tagit sig ända upp till toppen. Den gick ner i kratern. Ojrå. Det här var verkligen något för tigrar!
För den förstod att det var en vurkan.
Före en jordbävning blir alla hundar oroliga. Långt innan människan har hunnit märka något ylar hundarna och rusar runt i panik: men tigern kände kittlingar i tassarna och njöt, för det tyckte den om. Den blev inte rädd.
- En Vurkan det är.
- En Tiger det är.
Jo. Vesuvius kände tigerns närvaro i kratern, precis som tigern kände magman.
När de konstaterat varandras närvaro och likaledes konstaterat en tigro-vulkanisk aktivitet, en typ av djur-vulkankemi med reaktioner, inte direkt erotiska men besläktat med det, så började de prata.
(Vulkaner och tigrar kan visst prata, det är bara idioter som tror att dom inte kan det, riktigt förstockade människor som borde stoppa upp huvudet där bak, och om ni vill tillhöra dem så varsågoda, kanske ni borde gå till en psyk-doktor i alla fall.)
[…]
Tigerns bekännelse följdes av en lång tystnad av Vesuven.
Versuven tänkte på Spartacus. Vesuven tänkte på alla fina människor som den skulle döda. Vesuven sa slutligen:
- Jag är en statovulkan. Jag är mycket komplex. Gå i frid.

Det är något hämningslöst med Pompeji, som att det inte finns några gränser för vad som får sägas eller vad som kan hända eller hur språket kan behandlas. Och samtidigt finns det såklart mycket kontroll bakom den till synes flummiga texten, bland annat i form av kunskap. Mycket i Pompeji är baserat på klotter och annat som har hittats i staden.

Jag ska inte påstå att allt funkar. Ibland blev det lite mycket. Men jag hade en mycket rolig lässtund.

(Förresten, så här fult är pocketomslaget. Örk. Önskar att jag hade den inbundna istället.)

4 kommentarer

För lite mer än en månad sedan kunde man läsa hos Vertigomannen att Café Edenborg i Gamla stan (Stockholm) kommer stänga. Jag tycker att det är tråkigt, trots att jag bara har varit där några få gånger. Det är väl det där fenomenet att man väldigt mycket kan gilla tanken på att en viss grej finns, trots att man egentligen inte har särskilt mycket med den att göra.

Men det jag skulle komma fram till är att 24 augusti är sista dagen de har öppet och under tiden har de bokrea. Är ni i Gamla stan så tycker jag att ni ska titta in där, för även om boksortimentet inte är så stort så innehåller det väldigt intressanta saker till pyttepriser. Idag köpte jag följande för totalt 36 kr: Det är allt av Marguerite Duras, Amerikas blixt - om Edgar Allan Poe av Charles Baudelaire och Den mediala döden: idéhistoriska variationer, som är en antologi om döden i massmedia och populärkultur. Det skulle ha blivit mer om jag inte var nästan pank.

4 kommentarer

Apropå senaste inlägget så såg jag nyss en kommentar på Facebook, skriven av en bibliotekarie på Malmö stadsbibliotek:

Jag tänkte mest bara påpeka att det som främst berörs är alltså material i magasinet som inte rört på sig en enda gång på minst tio år. Det kan vara längre tid också (vårt “nya” datorsystem började räkna 1999). När de ämnesansvariga gått igenom sina ämnesområden och undantagit sånt som kan tänkas ha särskilt värde att spara gallras resten.

3 kommentarer

De senaste dagarna har många varit arga över Malmö stadsbiblioteks stora utrensning av böcker. Olika tidningar anger olika anledningar till rensningen, så jag ska inte kommentera just det närmare. Oavsett vad anledningen är så har jag har full förståelse för om folk att tycker att det prioriteras fel. Men många verkar arga över själva grejen att böcker slängs över huvud taget, vilket är ett fenomen som jag tycker är smått absurt. Därför kommer det här inlägget egentligen inte handla om Malmö utan om att rensa/slänga/spara böcker på bibliotek i allmänhet.

För det första så tycker jag att det är lite knäppt att böcker ses som så heliga att de inte får slängas. Ok om det handlar om någon ovanlig eller värdefull bok som det finns ett särskilt värde i att bevara, men annars är det en pryl bland andra. Jag älskar också böcker som fysiska objekt, så magkänslan protesterar mot att slänga sådana, men på det tänkande planet tycker jag att det är knäppt att det är så.

För det andra, och det här är jävligt viktigt, så är det inte folkbibliotekens uppgift att bevara allt de någonsin har fått in. Bibliotek köper in nytt hela tiden. För att det ska få plats så måste något annat bort. Ett vanligt sätt att välja vilka böcker som ska bort är att kolla vilka som inte har lånats ut på väldigt länge. Detta uppfattar en del som att biblioteken bara kommer behålla storsäljare, vilket jag tycker är en lite konstig slutsats dels med tanke på att det verkligen inte bara är mainstreamläsare som lånar på bibliotek och dels för att de flesta bibliotekarier knappast skulle slänga exempelvis viktiga klassiker bara för att de inte lånas så ofta.

Och vad ska de använda för princip annars, om de inte ska gå på vilka böcker som faktiskt används? Ska folkbiblioteken lägga resurser och utrymme på att spara böcker som ingen vill låna? Vad är poängen med det? Det finns andra bibliotek, exempelvis KB, som har som uppgift att bevara hur mycket som helst men jag tycker inte att det är rimligt att kräva att folkbibliotek med begränsade resurser ska samla böcker som folk inte är intresserade av.

Man kan sälja eller skänka bort dem istället för slänga dem, tycker några också. Visst, men då ska det administreras också. Ibland säljer bibliotek gallrade böcker eller skänker bort dem. Men för att återvända till Malmö, där det handlade om väldigt stora mängder, vem tar emot fem eller tio eller hur många det nu var ton böcker eller var ställer man sådana mängder böcker åt allmänheten att plocka åt sig? Eller var ska man rada upp fem ton böcker till försäljning - i biblioteket som säkert redan är rätt fullt? - och vem ska sköta försäljningen i så fall? Bibliotekspersonalen har säkert fullt upp med sina vanliga uppgifter.

Jag fattar att det spontant känns fel när man läser att flera ton böcker slängs och mals ner. Men det ska ju funka praktiskt också och “böcker är heliga och får inte slängas”-inställningen funkar inte med den praktiska verkligheten. Inte “biblioteken borde spara allt”-inställningen heller.

Andra bloggar om: bibliotek

7 kommentarer

Jag funderar på om jag ska skaffa ett eget domännamn till den här stackars bokbloggen. I så fall kommer den säkert byta namn också. Det typiska är att domännamnet jag vill ha är upptaget med .se. Fast .net kanske duger?

1 kommentar

Min hög.

Markus hög.

Vad har ni för böcker på sängbordet, eller soffbordet eller var ni nu har en hög med pågående läsning, snart-läsning och annat man brukar ha i sådana högar? (Jag har i och för sig en till hög med påbörjade böcker. Den ligger ovanpå bokhyllan.)

4 kommentarer