Det brukar sägas att det finns lika många varianter av en dikt som det finns läsare av den. [...] Själv skrev jag en gång en dikt som jag tyckte handlade helt och hållet om sex – och fick reaktioner från en läsare som entusiastiskt påstod att det var ”en helt fantastisk dikt om Gud”.
- Maria Gummesson i Att skriva börjar här.
# Jag läser hos Bokhora att förlaget Atlas ska släppa en ny tidskrift vid namn ALT, som beskrivs så här: ”ALT föddes ur en önskan att på ett mer ingående sätt diskutera litterära texter och hur de tillkommer. Ambitionen är att långa tankar ska få tänkas och att de ska få tänkas till punkt. Det blir inga notiser. Inga nyheter. Inga recensioner. Bara mångsidiga och läsvärda texter om litteratur. Samtal och essäer, om skrivande och om läsande.” Mer kan man läsa i Atlasbloggen.
Låter rätt spännande, tycker jag. Första numret beställt.
# Jag läser hos Vertigomannen att han, liksom många andra, funderar över att negativa recensioner ofta är roligare att läsa än positiva recensioner. Roligare att skriva är de också, sågningarna. Jag brukar ha särskilt roligt när jag recenserar dålig film – jag ser betydligt fler dåliga filmer än jag läser dåliga böcker. Men visst är det lite tragiskt att det är svårare att hylla på ett sätt som är underhållande för läsaren och en själv?
(Det är inte alltid roligt att dissa, förresten. Jag sågade en svensk fantasyroman vid fotknölarna på Catahya för några år sedan och det är nog den enda recension som har gett mig dåligt samvete i efterhand, för det är ju inte helt otippat att författaren har läst den. Jag har tänkt flera gånger att jag borde dämpa den lite, för jag känner mig så taskig, men vad fan, jag skrev helt enkelt vad jag tyckte och bredde inte på bara för att vara rolig, vilket har gjorts i andra recensioner.)
# Och så fnissar jag lite åt bajsinlägget hos Calliope.
Andra bloggar om: alt, recensioner, sågningar
Vilken usel bokbloggare jag är! Har ju inte skrivit något på nästan en månad.
Hur som helst, igår stod jag och rotade i bokhyllan hos Markus föräldrar och hittade Insekt av Claire Castillon. Jag slukade den idag och den var tillräckligt bra för att jag efter bara några sidor skulle tänka att jag måste berätta om den för er. (Om det fortfarande är någon som läser här…)
Insekt är en samling med 19 noveller om mödrar och döttrar. Det är korta texter, effektiva och skarpa och ibland helt makabra. Jag kommer att tänka lite på Alicia Erian när jag läser om all galenskap och smärta mot en grå vardagsbakgrund, men Castillon har en ännu mer lakonisk berättarröst och skriver om ännu mer skruvade saker på ett sätt som får dem att kännas helt vardagliga. Det är en underlig upplevelse att då och då inse att jag sitter och läser om något hemskt och vidrigt som om det inte var något konstigt alls eller till och med roligt. Skickligt.
Hennes andra novellsamling, Man kan inte hindra ett litet hjärta från att älska, kom på svenska i februari. Måste läsa!
2 kommentarer