Anne Bonny är en pojkbandsposter

140226_annebonny Mer än halva säsongen av Black Sails har gått och jag är hyfsat nöjd. Den är, tyvärr, förväntat mansgrisig, men förutom det och en lite seg startsträcka gillar jag den här mer-administration-än-arr!-varianten av piratberättelse. Och i senaste avsnittet begav de sig äntligen ut på havet. Yay! Men alltså, hur ofta ska man behöva säga det? ”Jo, den är rätt kul, FÖRUTOM TUTTAR ÖVERALLT.” Så tröttsamt.

Men det som på allvar gör mig besviken är faktiskt inte någon av de olika varianterna av genusfail utan en alldeles vanlig karaktärs- och skådespelarfail. Anne Bonny är tråkig.

ANNE BONNY ÄR TRÅKIG. WTF.

Jag föreställer mig att när de klurade på hur Anne Bonny ska vara, så satt de med en checklista för olika klyschor som ofta används för att en karaktär ska framstå som farlig, mystisk och häftig.

[x] Har hatten neddragen i ansiktet (mystisk)
[x] Är fåordig (mystisk)
[x] Sitter/står inte som vanligt folk, utan hänger nonchalant, oavsett situation (häftig)
[x] Är bra på att kniva ihjäl folk (farlig)
[x] Slipar sina vapen (farlig)

Efter att ha kryssat i listan kände de sig nöjda och bara yeah, vår Anne Bonny är skithäftig. Men hon är ju så himla tråkig! Allt hon gör är att blänga under sin hatt och ibland yttra något surt. Och jag fattar att hon är sur, vem fan skulle inte vara det i det där sällskapet, men hela hennes attityd och kroppsspråk känns så påklistrat. När hon står eller sitter ”nonchalant” ser det ut som att hon poserar. Eleanor, som sköter handel och inte viftar med vapen, är sjuhundra miljoner gånger häftigare. (Jag älskar Eleanor.)

Vet ni vad jag tänker på? Jag tänker på gamla affischer med pojkband, eller någon ensam skönsjungande gosse, där killarna är klädda i baggy kläder och gör hiphopiga gester. Affischer som man tittar på och tänker ”Men lilla gubben, du har ju ungefär lika mycket street cred som jag.” Så känner jag när Anne Bonny sitter och slipar sina knivar.

Det skulle kanske hjälpa om Anne fick göra något annat än att vara en farligt poserande svans till Vane och Jack, men jag kan inte påstå att jag har känt mig ett dugg övertygad av henne i de scener då hon har varit utan dem heller.

9 reaktioner till “Anne Bonny är en pojkbandsposter”

  1. Alltså, titeln på det är inlägget är ju helt klockren. xD

    Fast jag tycker faktiskt att Anne Bonny är lite av ett genusfail också – jag menar, ingen av snubbarna som ska föreställa huvudkaraktärer är så onyanserade/tråkiga/får så lite utrymme och jag tänker att de beror på att skaparna bara ”okej, här har vi en brud som är tuff och har inte bara ETT utan TVÅ svärd, så nu är vi klara med den karaktären och wow, vad progressiva vi är”.

    Och hur besviken jag än är på karaktären och hur lite plats hon får så gillar jag ändå hur Paget spelar henne. Jag gillar hon får vara otrevlig och tuff och grymta fram saker utan att de ska hålla på och visa hur mjuk och KVINNLIG hon egentligen är inombords, som så väldigt ofta sker med sådana karaktärer. (Med det inte sagt att det inte kommer att hända – jag har noll förtroende för den här serien i det avseendet. Alternativt att hon tidigare har drabbats av ungefär samma sak som Max och att det är därför hon är så hård och tuff; det fanns lite som pekade åt det hållet i deras konversation, tyckte jag, men det kanske bara är jag som är paranoid.)

    Däremot håller jag med om att Eleanor är bäst, trots att jag bitchade lite om seriens behandling av henne. Hon är väl egentligen den främsta orsaken till att jag fortfarande tittar.

    Ursäkta för rant, haha. Kanske blir ett blogginlägg till snart, känner jag. ;)

    1. ”ingen av snubbarna som ska föreställa huvudkaraktärer är så onyanserade/tråkiga/får så lite utrymme”

      Jag tycker att John Silver är lika platt och tråkig. Fast han får iofs mer utrymme.

      Ang. scenen med Bonny och Max: Jag tänkte ”fan, nu ska hon rädda Max för att hon själv har blivit utsatt för sexuella övergrepp, FÖR DET BEHÖVS JU ALLTID EN VÅLDTÄKT I EN KVINNLIG KARAKTÄRS BAKGRUNDSHISTORIA FÖR ATT MOTIVERA HENNES HANDLINGAR GAAAAAAAAAAAH.”

      Ungefär. Jag är också paranoid. Och har börjat missbruka versaler.

      1. Ja, John Silver är astråkig, men det trodde jag mest var jag – jag är allergisk mot dessa ”roguish” , charmiga och ständigt smilande, manliga karaktärer och har en tendens att ogilla dem spontant. Dessutom har han ju, till skillnad från Anne, en faktisk roll i berättelsen. Även om han tillbringade sista avsnittet fastkedjad vid Eleanors soffa, haha.

        Haha, det är en slippery slope. ;)

  2. Känner ett problem i att du alltid lyckas få sunkiga serier att verka roliga ändå Maria :P
    Jag har ju inte tid med en till Lost Girl/Teen Wolf/Insert name of B-series…!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *