Kvinnorna bakom mig på bussen som halvhögt pratade om fyllot som satt knappt en meter bort och mumlade för sig själv. De kommenterade snörpigt hans beteende och verkade inte tycka att det var något fel med hur de själva betedde sig, trots att de som sagt satt och diskuterade en annan person som satt en meter bort. Gah. Det påminde mig förresten om tjejen som grälade högljutt i mobilen på tåget igår och jag önskade att jag var en sån där ”jobbig” människa som säger åt andra jobbiga människor att skärpa sig, men än så länge är jag för mesig. Men vem vet, det kanske kommer?

Liksom, vårt samhälle är ordnat så att de flesta varje dag blir tvungna att dela utrymme och komma rätt nära inpå människor man egentligen inte har något intresse av att dela ett litet utrymme med. Man kan ju tycka att alla borde vara intresserade av att få den här ofrivilliga samvaron att gå så smidigt som möjligt, men icke. Alltid är det någon tönt som stör och jag känner att det är seriös tantvarning på hur provocerad jag kan bli av sånt numera, men jag får bara svårare och svårare att tåla folk som inte visar hänsyn. Vad fan, var inte ivägen och håll käft så blir livet lättare för oss andra.

Något helt annat: jag såg senaste The Walking Dead och det var nästan så att jag gormade åt tvn (jag tror att jag satte mig upp och viftade lite menlöst med armarna) när Shane lyckades yttra en replik som ligger på min top 5 över klyschiga repliker att hata. Han räckte Carl, som är ett barn, en pistol och sa åt honom att ta den och skydda sin mamma. Alltså en variant av den allt för många gånger yttrade ”du är mannen i huset nu, ta hand om din mamma”. Ja, lilla gosse på typ åtta år, eftersom du är född med snopp uppmanas du att ta hand om en vuxen kvinna. Eftersom du är född med snopp lägger man på dig ansvar i en livsfarlig situation. Jag spyr.