Harlequin-vampyrer och Harlequin-språk
Jag skrev nyss lite i bokbloggen om Harlequin-boken jag råkade få med mig hem från bibblan. Det var ju vampyrnoveller, inte visste jag att svenska Harlequin gav ut sånt… Men jag borde inte bli förvånad. Hur som helst, jag läste den ändå eftersom jag tänkte att Harlequin kan ju vara rätt komiskt och dessutom var en av novellerna skriven av Charlaine Harris som jag gillar. Boken började med Harris, som var ok – men språket kändes inte som hon, Harlequin klonar antagligen sina översättare. Boken slutade med Marilyn Tracy, och om jag någonsin råkar ta på något som hon har skrivit igen så kommer jag fly skrikande.
Mitt egentliga problem med Harlequin-böcker är inte att nästan alla följer samma mönster (hey, jag läser mainstreamfantasy), att det är såsig romantik (det får väl folk gilla om de vill) eller ens att de gottar sig så förbannat i Manlighet och Kvinnlighet (även om det är hemskt störigt). Nej, det största problemet är språket. Herregud. Jag växlar mellan att tycka att det är sjukt komiskt och att känna att min hjärna har blivit nersmutsad. Det är så jävla smetigt. Ibland skrattar jag åt det, ibland tycker jag att någon har begått ett övergrepp mot mina hjärnceller. (”Någon” är väl då jag själv eftersom det är frivilligt att läsa.) Några exempel ur två av novellerna, Harris slipper mitt hån:
”Donovan tog tag i hennes arm. Beröringen var varsam, men fast och dominant när han ledde henne vidare.”
Beröringen var dominant. Ok, check.
”Blicken var likgiltig, men hade en glimt av ett hårt och intelligent begär.”
Jag upphör aldrig att förvånas över hur mycket de kan utläsa ur varandras blickar… Intelligent begär, det var som fan.
”Men att se hur hon öppnade sig för honom, som natten för månens strålar, gjorde honom uppriktigt ödmjuk.”
NEJ, JAG DÖR.
Jag har tyvärr tappat bort stycket där han ”smeker hennes själ” eller något i den stilen, så det kan jag inte plåga er med. Har istället roligt åt de ”svällande bröst” som förekommer i de två novellerna. Jag tänker mig att de är uppblåsbara.
13 kommentarer
Elise
Purple prose! Det är något av det roligaste jag vet. :D Jag tror nästan att det är en genre-konvention? För det går ju skriva sex-scener så otroligt mycket bättre, men ändå så ser de alltid ut så där i Harlequin/kärleksromaner.
Maria
Mm, visst är det en genre-grej, men jag tror också att t.ex. Harlequin ”anpassar” översättningarna en del också för språket är så himla lika i typ alla svenska Harlequin-böcker jag har läst. Översättningen av Charlaine Harris novell kändes inte som hon och jag läste en recension av den här boken där bloggaren jämförde Maggie Shayne på engelska med Maggie Shayne på Harlequin-svenska och tyckte att översättningen hade missat.
Angelica
Jag har sett den där boken på Konsum men inte vågat köpa den eftersom jag föreställt mig att den är exakt så kass som du beskriver den. Och då har jag ändå läst och gillat en del tvivelaktiga vampyrromaner. Men Harlequin? Där går fan gränsen. Nu vet jag i alla fall att jag även i fortsättningen ska akta mig för den där boken.
Maria
Ja, låt bli den. ;)
Johanna
Haha, jag stod faktiskt och klämde på den här boken på sf-bokhandeln tidigare i sommar, men hejdade mig när jag såg Harlequin-loggan. Bara det fick mig att känna mig smutsig. Hoppas ingen såg mig :P
SaraBE
Jag har faktiskt översatt en Harlequinbok och håller på med min andra nu! Det är roligt för man får förbättra (t.ex. rensa bort den sunkigaste sexismen och tillsätta lite glimten i ögat som gör uthärdligt). Fattar inte varför fler översättare utnyttjar de friheter som de faktiskt har! (Fast det kanske de gör – jag har ju inte läst fler Hq-böcker än de jag själv har översatt…)
Maria
Johanna, ja usch, tänk om någon hade sett dig! ;)
Sara, haha, vad kul. :) På en populärlitteraturkurs läste jag en intressant text om Harlequin, bland annat om hur de anpassar böckerna i olika länder. T.ex. i Sverige rensar man ofta bort det värsta könsrollssunket och tar bort porriga ord ur sexscenerna.
SaraBE
Maria -:) Förra året kom nya generella riktlinjer från det kanadensiska moderbolaget. De försöker själva rensa i det gammalmodiga. De gjorde nämligen en stor läsarundersökning där det visade sig att Hq-läsarna tyckte: 1. Att synen på män/kvinnor i böckerna var föråldrad, 2. Att språket ofta var skrattretande, 3. Att det bara var samma handling om och om igen i böckerna.
Men det här egentligen gamla nyheter. Janice Radway visade i sin studie ”Reading the Romance” (1984) att kvinnliga läsare av ”romance novels” valde att ignorera partier där hjältinnan betedde sig osjälvständigt, etc. D.v.s. att de läste selektivt. (Jag stötte på studien i Brigid Cherrys text ”Refusing to Refuse to Look” som handlar om kvinnliga skräckfans. Den är mycket intressant och finns på Google Books i Horror, The Film Reader.)
Maria
Sara, vad intressant. Med undersökningen och moderniseringen, alltså. Sedan ska jag väl tillägga att alla Harlqeuin-böcker jag har läst förutom den här vampyrgrejen har ett antal år på nacken. Sådär tio… Förhoppningsvis har det väl hänt lite sedan dess.
Jo, jag har läst något utdrag ur Radways studie (också på populärlitteraturkursen). Har tänkt läsa hela någon gång. :)
Maria
Tillägg: och Cherrys text måste jag absolut kolla upp.
Maria
Haha, komiskt inlägg! :D
Men Harris är inte bra då? Äsch då, jag som hade sett fram emot att läsa True Blood böckerna någon gång, True Blood-fantast som jag är. TV-serien är ju helt fantastisk.
sv: Ja, visst är det roligt att fynda! :D
Maria
Maria, jodå, Harris är bra. :) Just den här novellen var bara ok, men jag gillar True Blood-böckerna.
Pål
Hemska meningar. Det räckte med dem för att jag ska vilja såga upp skallbenet och vilja duscha hjärnan…