I torsdags: jag med skabbigt hår, för liten Star Wars-tröja, fåniga miner och min fina skrivbok som jag inte hade skrivit i på evigheter. Jag har ett antal gånger under säkert ett års tid gnällt över att jag har slutat skriva dikter och noveller. Det var inte det vanliga ”jag vill/borde skriva något men jag är för lat eller jag tänker på för mycket annat eller blah blah” utan själva viljan var borta och det där som alltid fanns i bakhuvudet och väntade på att skrivas ner hade försvunnit. Eftersom det i stort sett alltid har legat något där och lurat sedan jag var sådär 14 kändes det jävligt konstigt och tomt, som att en bit fattades.

Well, it’s back. Än så länge bara i form av några dikter och random klotter, men det spelar ingen roll om det är mycket eller lite, för jag känner att vad det än var som hade kleggat igen så har det släppt.

(Ang. bakgrunden: ja, Markus tycker att det är lämpligt att hänga kläder på bokhyllan.)