Jag har varit i Sollentuna och jobbat några dagar. Och så har jag åkt tåg. Och väntat på tåg… När jag skulle börja 12 i fredags tyckte jag att jag var ute i hyfsad tid när jag skulle ta tåget 10.10 från Uppsala. Men tåget kom inte iväg förrän 11 och då åkte det bara en liten bit, för att sedan stå stilla nästan en timme till medan Banverket skyfflade is från en fastfrusen växel. På jobbet hade vi också isproblem. Ytterdörrarna var så fastfrusna att man fick hacka bort isen med hammare och mejsel för att kunna öppna och stänga dem och på söndagen började taket läcka. Nice.

På fredagkvällen hade jag tänkt åka tillbaka till Uppsala för att fira Frambos födelsedag, men tvekade på grund av tågstrulet. Jag beklagade mig över det på Facebook, vilket ledde till att världens snällaste Björn kom och hämtade mig eftersom han skulle hämta en person på Arlanda också. På lördagmorgonen åkte jag tillbaka till Sollentuna och då gick tågen hur fint som helst.

Helgens bästa var nog den pratige killen på Pressbyrån i Sollentuna centrum. Jag var där och köpte yoghurt och banan på fredagkvällen, samtidigt som jag pratade med Björn i mobilen. Killen i kassan hörde att jag sade att jag köpte mat, och när jag skulle betala satte han händerna i sidorna och sade med förebrående röst: ”Kallar du det där mat?!”

”Eh, mat…liknande?” sade jag och han fortsatte: ”Jag hoppas att du inte tänker grunda med det där? Festa försiktigt!”