Sweet Valley High
Via Anna Winberg hittade jag det här roliga galleriet med Sweet Valley High-omslag. Hej nostalgi! Blir nästan sugen på att läsa om en bok eller två bara för att se hur mycket jag skulle hata dem nu. Jag gissar att det skulle bli en liknande kräkupplevelse som när jag gjorde ett försök att se om tv-serien på gymnasiet. Örk.
Omslaget med svarthåriga Jessica är jättebekant, så jag tror att jag hade den boken (på svenska). Ang. det andra, ja, vad ska man säga? MUSTASCHEN?!














3 kommentarer
Lisa
Haha guuud! Jag samlade på de böckerna på svenska från läslusen. Jag vill inte ens veta hur många jag har :S Fy & fy!
Fast det var roligt. För när jag gick i 6an fick alla i min klass egna mailadresser (ja, det var ju hippt då liksom) och då skapade jag mailadresser till två tvillingar som jag låtsades vara. De bodde i Spanien om jag inte minns fel :P döpta efter Jessica & Elisabeth (visst var det så de hette?) sjukt roligt iallafall för jag hade iallafall nån klasskompis som gick på det o hade mailkontakt med dem. Åh vad roligt!!
Angelica
Haha jag tror de flesta kvinnor i vår ålder läst åtminstone en Sweet Valley-bok som barn. Jag skulle antagligen inte alls gilla böckerna om jag läste dem idag men så har också mitt kritiska tänkande ökat med åren.
Var det förresten du som bloggade om att de när de ”uppdaterade” Sweet Valley-böckerna för att passa mer för 2000-talet minskade deras klädstorlek? Kom att tänka på det när jag läste det här inlägget.
Ika
Nostalgi! Jag var närmast besatt av de här böckerna mellan 11 och 14 års ålder. Hade högvis, men gav bort min samling åt mina yngre kusiner för några år sedan – alla utom Sweet Valley saga-böckerna som fortfarande är mina guilty pleasures.
Omslaget till The New Jessica minns jag, den boken har jag läst. Fast vad den egentligen handlade om minns jag inte, i vanlig ordning är det lättare att komma ihåg omslaget än handlingen.
Jag försöker låta bli att sucka över att dagens fjortisar läser usel litteratur i stil med Twilight, för jag själv hade uppenbarligen en inte allt för sofistikerad boksmak i den åldern. Även om jag till mitt försvar brukar påpeka att jag blandade ut Francine Pascal och Virginia Andrews med Maria Gripe och Frances Hodgson Burnett. Men det är väl just det som är grejen – jag ror inte att det är så farligt att läsa prefabricerat sötslisk utan tuggmotstånd i värsta slukaråldern så länge den litterära dieten är någotsånär varierad.