I fredags när jag skulle åka till Cias och Thereses fest utspelade sig något som är så typiskt mig att det är rent fånigt. Det är visserligen inte i samma klass som när jag lade ett paket glass i en kökslåda och inte upptäckte det förrän två dagar senare, men ändå. Jag hade tänkt ta en buss som gick 19:17. I vanlig ordning segade jag omkring för mycket och insåg sådär 19:15 att den bussen skulle jag nog inte hinna med. Inför nästa buss var jag ute i god tid, men när jag kom till busshållplatsen upptäckte jag att jag inte hade min mobil med mig. Eftersom det är en dålig sak när man ska någonstans där man inte riktigt hittar så gick jag hem igen för att hämta den. I väntan på bussförsök nummer tre satte jag mig vid datorn och funderade på att Twittra lite om mina i-landsproblem. Men då gnuggade jag mig i ögat, och insåg en sekund senare att fan, jag har ju eyeliner för första gången det här året… In på toan och fixa. Sedan kom jag iväg.

På väg hem igen många timmar senare märkte jag att mitt busskort var borta, men det har festfixarna hittat så slutet gott, allting gott. (Bortsett från den lilla bulan i bakhuvudet som jag skyller på Cias vägg, men skit i den.)

Igår skulle jag göra varm choklad och ställde in en kopp mjölk i mikron och satte igång den. Två timmar senare öppnade jag mikron för att värma mat och typ ”titta, en mugg.”

Ja, nuvarande och framtida arbetsgivare. Detta är vad ni får. Men jag är rätt bra ändå, så bli inte rädda. ;)