Jag har spanat in några av höstens nya tv-serier.

Glee
High school-serie om ett gäng ungdomar som går med i skolans ”glee club”, alltså en grupp där de sjunger och dansar. Det här är en musikal, vilket är kul, och serien är allmänt underhållande. Svagheten är att de unga karaktärerna är så jääävla stereotypa. De vuxna är mycket bättre och mer skruvade. Glee kommer jag att fortsätta titta på, men jag skulle bli gladare om världen var beskaffad så att inte ens en påhittad kille i en sån här serie skulle tro på att hans tjej blev gravid för att han fick utlösning när de hånglade i en pool…

Eastwick
Remakes, remakes. Jag vet inte vilken Eastwick-historia det här är i ordningen, men det handlar som vanligt om tre kvinnor med olika hårfärg som alla saknar något i sina liv och när de önskar samtidigt efter förändring väcker de slumrande magiska krafter. Enter djävulen, eller något i den stilen. Till deras lilla stad kommer en stenrik och snuskig karl vid namn Daryl van Horne och skumma saker börjar hända. Fånigt men rätt kul, och jag är småkär i Jaime Ray Newman som spelar den rödhåriga häxan.

Flash Forward
Under 137 sekunder blir alla människor i världen medvetslösa och ser en liten bit av framtiden. Fokus ligger på en FBI-agent som såg sig själv utreda händelsen i framtiden, och därför börjar undersöka de ledtrådar som han såg i sin vision. Kul idé, jävligt snyggt (öppningsscenen i avsnitt fyra då en buss kör ner i vattnet till tonerna av Björks ”It’s So Quiet” var bara wow) och flera bra skådespelare. En serie som Flash Forward har hög urballningspotential – den skulle kunna hålla på hur länge som helst och bara bli rörigare och rörigare utan att komma fram till något -men jag hoppas att det inte händer för det här kan bli bra.

Melrose Place
När jag var ynge brukade mamma titta på något såpigt drama som hette Melrose Place. Det var enda anledningen till att jag såg pilotavsnittet av denna nya serie som också heter Melrose Place. Den förhåller sig till den gamla som 90210 förhåller sig till Beverly Hills: samma plats, liknande handling och några gamla karaktärer dyker upp. En annan likhet mellan de nya serierna är hur dåliga de är. Jag orkade inte se klart piloten, det hjälpte inte ens att Michael Rady (Max i Greek) spelade söt nörd igen.

Stargate Universe
Tredje Stargate-serien är lite Battlestar Galactica light med ett gäng människor fast på ett rymdskepp långt hemifrån. Jag har inte sett mycket av den ursprungliga serien, men däremot har jag följt Atlantis och i jämförelse är Universe mörkare och mer allvarlig. Det är inte nödvändigtvis en bra sak för än så länge verkar de flesta av karaktärerna inte tillräckligt starka för att bära upp det, och jag saknar humorn från de tidigare serierna. Men jag ska titta ett tag till och se hur det går. Måste ju få min rymdskepp-fix på något sätt.

The Vampire Diaries
Människotjej möter vampyrkille och kärlek uppstår. Så mycket mer behöver väl inte sägas om handlingen. Jag var rätt dissigt inställd till den i förväg, men av de nya serier jag har tittat på den här hösten så är den faktiskt min favorit. Den började rörigt och förvirrat, men har trots en del töntiga inslag blivit riktigt trevlig att titta på. Jag tar också tillbaka tidigare gnäll om castingen, för Elena och Stefan är jättesöta tillsammans och har bra personkemi.

Just personkemi är förresten något som jag värderar högt. En karaktär kan vara hur bra spelad som helst som enskild figur, men om jag inte känna hur den, eh, connectar till de andra karaktärerna så är det inte alls lika kul. Det är därför jag är så förtjust i exempelvis en annars ganska b-ig serie som vampyrdeckaren Blood Ties, där det fullkomligt sprakar om de tre huvudpersonerna, men tycker att något fattas i välgjorda Flash Forward där de olika personernas relationer till varandra inte får mig att känna något.

Warehouse 13
Warehouse 13 är en jättelik lagerlokal där man förvarar magiska föremål och andra konstigheter. Agenterna Pete och Myka far runt i USA för att hitta ”artefakter” och neutralisera dem. Pete och Myka är ett typiskt Mulder&Scully-par: hon allvarlig och följer reglerna, han är en så kallad skön snubbe. Sådana är vanliga och de gör mig ofta lite trött, dels för att det känns som en mall och dels för att de i stort sett aldrig lever upp Mulder & Scully när det gäller samspel och kemi. Warehouse 13 är småkul och innehåller diverse söta prylar med steampunkig estetik, men efter sex avsnitt lade jag ner.