Veckans surfeminist
Johanna kommenterade ett av mina inlägg med att hon är ”värsta surfeministen” just nu och jag tyckte att det var roligt för det är ungefär så jag känner mig nästan varje gång jag skriver om jämställdhet och sådant för de inläggen utlöses i stort sett alltid av att jag är irriterad på något. Surfeministen. Stör sig alltid på något.
Så jag tänkte att jag skulle införa en ”veckans surfeminist” här med citat jag har fastnat för. Det första kommer ur en av Åsa Grennvalls grafiska romaner, där huvudpersonen har ägnat en massa tid åt att sitta och glo på killen som repar med sitt band.
Varför åkte jag inte hem och gjorde något?! Alla dessa timmar jag slängt bort bara på att sitta och vara tjej. Tänk om jag ändå lagt den tiden på att t.ex. själv spela gitarr. Jag hade varit grym.
Det var den andra meningen som gjorde det. Ja, vem fan har inte slösat tid på att sitta och vara tjej och titta på andra (killar) som gjorde något? Och nu menar jag inte nödvändigtvis i förhållanden som i Grennvalls bok, utan i allmänhet. För min egen del är det – lyckligtvis – ingen förhållandegrej men något som jag minns mycket av från t.ex. högstadieåldern.
4 kommentarer
Angelica
Haha ”veckans surfeminist” Love it!
Det där med att som tjej sitta som publik till killar som faktiskt gör något känns så tragiskt för jag har aldrig någonsin varit med om motsatsen. Dock tror jag att mina killkompisar gärna hade kommit till mina bandrep och fotbollsmatcher, ifall jag haft några sådana. Nu har jag ju dock inga intressen som är värda att sitta publik till. Kul att titta på när jag webdesignar och läser, liksom.
Johan
När jag spelade fotboll i tonåren var en av de saker som alltid gjorde mig så skeptisk till de tjejer som tittade på matcherna (och ibland träningarna) att jag inte kunde förstå vad de egentligen fick ut av det. Inte fan hade jag lagt all den tiden på att se någon annan spela fotboll, och då var mitt fotbollsintresse ändå bra mycket större än deras. Jag tyckte i och för sig att det var kul att se min exflickvän repa då och då, men det var ju inte någonting jag lade flera timmar i veckan på.
//JJ
hanna
veckans surfemenist, haha, härligt. tråkigt dock att man måste uppleva sig just som sur bara för att man står för en viss åsikt, i detta fall jämställdhet. det är synd att motståndet är så pass stort att man blir så frustrerad att man vill slita håret, morra & skrika, när det egentligen handlar om något självklart.
den passiva kvinnan, jo, känns mycket väl igen. har nog i det hela tillbringat lika mycket tid med eget skapande i min ateljé som med att sitta som åskådare eller ”sällskapsdam”. inte vad man egentligen kan kalla väl spenderade pengar. detta är inte egentligen något jag vill stå för. men på något vis tenderar man att falla in i rollen.
ett annat exempel på hur man som kvinna tenderar att gå in i den passiva rollen (man är i detta fall jag själv)är vid tunga lyft. då jag flyttade till min lägenhet så hjälpte pappa till. & så fort jag bar något tung så kom han till undsättning & sa ”jag tar det, du ska inte lyfta så tungt” & tog saken ifråga ifrån mig fast det egentligen inte var något problem. & lat som jag är så trotsade jag inte emot även om jag tycker det är fel att jag inte ska behöva lyfta bara för att jag är kvinna. & genom att man fått höra detta om & om igen så kan man ju inte tro annat än att man inte kan lyfta tungt. så nu på morgonen när vi skulle bära upp min kyl, inte fan var det jag som bar. jag stod som mållös inför uppgiften, det var ju så tungt & stort. men egentligen hade jag nog klarat mer än vad jag tror. igår då inga alternativ fanns (läs starka karlarmar) då släpade/bar jag fan gamla kylen själv tvärs genom hela lägenheten utan problem. så visst, klart jag kan, men säg bara inte att det är för tungt för mig, det kan man ju få upptäcka själv.
Jesper
Snyggt skrivet och snyggt iakttaget. Har själv spenderat alltför många timmar med att vara kille, vilket är lika puckat fast åt andra hållet.