Det här är visserligen motsatsen till vädret idag, men jag tröttnade på att ha bilderna liggande som utkast. Och jag tycker om färgerna och ville visa.

Idag:
* Varit på banken.
* Simmat. Jag skaffade simkort på Fyrishov förra veckan och har hittills varit där och plaskat tre gånger. Det är väl vad jag kommer roa mig med i sommar, för snart har jag gångavstånd dit.
* Svurit över blåmärket som gör ont varje gång jag råkar komma åt det. Nej, jag vet inte exakt hur jag fick det vilket är helt stört med tanke på att det är värsta bulan. Det borde ju liksom ha gjort ont att få det… Men jag vet inte. Det var i alla fall någon gång under gårdagens flyttande.
* Svurit över regnet som så fint öste ner när vi ville flytta mer saker idag. Sedan flyttade vi lite grejer ändå när det duggade.
* Bakat muffins.

En vecka tills andra säsongen av True Blood. Ge mig, ge mig! Fast det var inte det jag skulle skriva om. Det var det här:

Det är så fånigt. När andra personer gnölar högljutt över skillnader mellan bok och film/tv-serie så tycker jag vanligtvis att de borde sansa sig och fatta att boken och filmen är två olika verk, inte boken-på-papper och boken-på-filmduk.

Sedan sitter jag själv och gör samma sak. Några av mina favoritböcker från högstadiet, The Vampire Diaries av L.J. Smith (Vampyrens kärlek heter de på svenska), ska bli tv-serie. När jag läste om det och såg trailern var min reaktion ungefär ”Men hallååå Elena ska ju vara blond och Stefan är mycket snyggare än så där och vad fan har de tagit bort Meredith?!”

Tjena. Mitt första klagomål handlar alltså om hårfärg. För det är ju väldigt viktigt för ens upplevelse av en tv-serie, vilken hårfärg karaktärerna har…

Men det gick över snabbt, särskilt när jag påminde mig själv om att jag inte ens gillar böckerna längre. När det var så mycket tjohej om Twilight i vintras i samband med biopremiären kom jag att tänka på The Vampire Diaries, för de har mycket gemensamt till en början, så mycket att jag förväntade mig att det snart skulle komma en The Vampire Diaries-film som red på Twilight-vågen. Det blev visst en tv-serie istället.

Jag gick i alla fall upp på vinden hos mina föräldrar och hämtade ner de fyra böckerna och tänkte läsa om dem. Det blev inte så mycket av det. Jag skummade halva den första, Uppvaknandet, och konstaterade att all magin var borta. Vad det än var som fick mig att uppslukas så totalt när jag var 13-14 funkar tydligen inte längre. Lite trist när en gammal favorit visar sig platt och tråkig, men den är säkert kul för dagens vampyrbesatta 13-åringar. Och det är inte som att jag var helt okritisk på den tiden. Jag och en klasskompis var väldigt överens om att den ursprungliga trilogin var jävligt bra, men att den fjärde boken som Smith skrev för att besatta läsare krävde mer inte alls var särskilt bra.

Jag ska lätt se tv-serien i alla fall och jag är nyfiken på hur (SPOILERVARNING) de kommer hantera att Elena blir vampyr i slutet av andra boken. Kommer de följa den händelseutvecklingen, eller kommer de dra ut på det i evighet?

Och på tal om vampyrer, så har jag just sett trailern till New Moon och herregud vad pinsam den filmen kommer bli. Jag tycker att Twilight var en helt ok film, bortsett från en del scener då jag mest ville gå och gömma mig, men jag tror att New Moon kommer att skruva upp pinsamhetsfaktorn rejält. Det är ju bara att kolla på reklambilden med snubbarna utan tröjor. (Kommer lätt se den också, trots pinsamheter.)

Nu ska jag avsluta detta extremt svamliga inlägg och fortsätta fnissa åt kommentarer som klagar över att Vampire Diaries härmar Twilight. Duh, Vampire Diaries skrevs 1991.

Arga bibliotekstanten
At the Library of Madness
Conan bibliotekarien

”Hey, did anyone ever think that maybe Sylvia Plath wasn’t crazy, she was just cold?”

Jag vet att ni är avundsjuka på min snygga overall.