Starbreeze hade releasefest för The Chronicles of Riddick: Assault on Dark Athena i lördags och jag tyckte att det var ett lämpligt tillfälle att inviga mina nya kjol. Jag tänkte såklart inte på att det blåste väldigt mycket ute, så på väg dit fick jag hålla krampaktigt i tyget för att inte flasha halva Uppsala. Yay. Jag brukar ju – tyvärr – tänka spydiga tankar om tjejer som vinglar omkring på klackar de inte kan hantera eller konstant drar i sina kläder för att de ska hållas på plats. Nu var jag själv tjejen som inte hade vett att klä sig i något annat än en vid, flygig kjol på en blåsig dag.

Festen då? Jag kände mig rätt färdig med den efter några timmar och tänkte att det fanns två alternativ: bli full eller gå hem och läs Neuromancer. Jag valde det senare och lämnade Markus att leka med de andra nördpojkarna. Jag hoppade av bussen vid affären på vägen hem för att köpa godis och gick sedan resten av vägen genom skogen med kjolen uppflugen till midjan och näsan i en bok. Hej, jag är Rory Gilmore som har en bok i väskan även när jag ska på fest.

(Ni får ha överseende med emo-posen på bilden. Jag orkade inte ta flera bara för att dokumentera kjolen.)

Kulturbloggen vill veta hur ens bloggkontor ser ut. Kontor och kontor… Här är i alla fall mitt skrivbord med tillhörande dator. Det är lite köra upp ansiktet i bildskärmen-varning på det hela, jag vet. Skärmen är för bred för att kunna puttas längre bak, så jag hade tänkt ställa något under den så att den kommer upp ovanför kanten och kan flyttas längre bakåt, men det har som ni ser inte blivit av. Antagligen för att jag är van vid att sitta med ansiktet i skärmen sedan jag hade en tjockisskärm som var något för stor för mitt förra skrivbord. Eller kanske för att jag är långsam.

Jag älskar förresten mitt skrivbord. Mindre förtjust i sladdorgien under det.

Det skulle vara kul att se hur det ser ut hos er också.

Senare tillägg: Skrivbordet i ostädat skick

Den här veckans fototrisstema är så här ser det ut där jag är idag. Bilderna tog jag egentligen i måndags, men det blev inte av att jag lade upp dem då. De är tagna med mobilen (jag hade råkat ta med kameran utan några batterier i, smart) under en promenad från Sävja in till centrala Uppsala. Jag ville se hur lång tid det skulle ta att gå hemifrån till skolan (10 km), men efter ungefär en timme började det ösregna och jag hoppade på en buss istället. Jag gissar att det skulle ha tagit 25-30 minuter till annars.

När det började regna hade jag förresten sällskap av en borttappad människa. Jag mötte honom en rätt bra bit ut på den vägsträcka jag brukar kalla åkern (ni ser varför på bilderna), där han kom och släpade på en stor resväska med hjul. När jag såg honom på avstånd tyckte jag att det var ett jävligt skumt ställe att gå med sådan packning, och när jag gick förbi honom visade det sig såklart att han var vilse. Han visade en karta med en massa vägnamn som jag inte kände igen och undrade hur han skulle komma dit. ”Yeah… Good question”, tyckte jag, men lyckligtvis hade han en mer översiktlig karta också och vi kom fram till att han var helt fel ute och skulle behöva gå tillbaka in till stan och korsa ån där. Stackarn.

Snyggt
Omgjorda My Little Ponys. Jag är sjukt imponerad.
Snygga vinflaskor
Sunspots
Världen i spegeln
Thomas Allen’s Book Art Photography
Vattendroppar

Fniss
Hemmagjorda Star Wars-kostymer
Greatest Tenor Crack Ever
Steampunk

Läsvärt
Weird Science. Jag fattar inte hur jag kan ha missat den här tv- och filmbloggen, där det skrivs nördiga saker som ”Echo får Buffybot att kännas som en subtil tolkning.”
Den valenciska drömmen
Ärr i media

Jag tror att det här ska bli en söndagsgrej.

Marie och Maja utanför skolan. Lunch på en gräsmatta i solen = bra.

Idag: var i skolan och fixade med databasprojektet. Vi är i stort sett klara. Kom hem och tittade på Gilmore Girls (ja, jag lydde ert råd) och åt och sedan råkade jag visst lägga mig i sängen och somna. Jag vaknade när Markus kom hem från jobbet och vi har tittat på Blade Runner. Och jag skriver tråkigt nu.

För ett tag sedan läste jag ett inlägg hos Språkmakargatan om ”egobilder”, vilket fick mig att roat tänka på ett tillfälle i högstadiet då jag tog några kort på mig själv, bara för att se hur det blev. ”Vad gjorde du det för?” undrade omgivningen. Detta var ju klart skumt beteende på den tiden. Man hade en filmrulle med inte så många kort som det kostade en hel del pengar att framkalla och vad skulle man förresten ha bilder man tagit på sig själv till? Möjligen skulle jag ha kunnat finna förståelse hos de som redan då hade personliga hemsidor och lade upp gryniga webcambilder på sig själva. Idag har varannan människa en digital- eller mobilkamera, ”alla” är med i någon mötesplats på nätet och många har en dagboksblogg eller bilddagbok och det kryllar därmed av personer, i alla fall i de yngre generationerna, som fotar sig själva och lägger upp bilderna för alla andra att titta på.

Typisk egobild 1: kameran på en armlängds avstånd. Typisk egobild 2: spegelbild. Och här har vi det mest komiska med egobilder, enligt mig. 2000-talet: då kameran började vara med på bild.

Relaterat:
Fotografi för näsapor
Future Man

Ur Bräcklighetens poetik av Bob Hansson. Sista meningen i stycket. Jag tycker om den.

Obligatoriska vårbilder och lite annat. De flesta tagna i söndags.

Jag hade tänkt skriva ett klagoinlägg om det opålitliga vädret idag, men nu struntar jag i det.

Stordammen är trots sitt namn inte särskilt stor, men trevlig att ha tio minuters promenad bort. Jag vill sitta där och läsa någon dag när det är fritt från barn- och hundfamiljer. Om det finns sådana dagar nu när det är varmt. Idag var jag ute och fotade och snokade längs några nya stigar. Någon riktig långpromenad har det inte blivit ännu, men jag inbillar mig att jag någon dag ska packa lite matsäck och en bok och gå omkring i timmar. Känner jag mig själv rätt kommer det inte inträffa förrän typ tre dagar innan vi ska flytta härifrån.