Jag tycker att det är störande när det ställs krav på folk att de ska vara förebilder bara för att de är kända eller har en viss position. Jag tänker på hur det kan låta ibland när någon person som har många unga fans gör något ”dåligt”. Särskilt om de unga fansen är tjejer. Förebildskrav ställs fan inte på samma sätt på folk vars huvudsakliga fans är unga killar. Men en ung kvinna vars fans är ännu yngre kvinnor, då blir det: Klä dig inte sådär, var inte sådär smal, sup inte sådär, knulla inte runt sådär, unga tjejer ser ju upp till dig, var en förebild!. Jag tycker det är helt jävla absurt, att tillskriva någon ansvaret för en massa andra människor på det sättet.

Men om någon vill använda sin position för att göra bra saker så är det såklart, tja, bra. Och just nu tycker jag att journalisten Annika Marklund gör en väldigt bra sak i sin blogg. Jag har följt henne ganska länge och sett helt knäppa förebildskrav bland kommentarerna, i stil med att hon är en ”dålig förebild” för att hon är smal. Jaha, ok. Bäst vi låser in alla smala kvinnor i ett mörkt rum och förbjuder dem att visa bilder på sig själva då, så att ingen får ätstörningar av deras existens! Hon brukar också få höra att hon borde skriva om något viktigare, för det får ju alla som skriver om unga tjejers problem höra.

Men till det positiva. Eftersom Annika hade ätstörningar när hon var yngre, så blir hon kontaktad av mängder av tjejer som har samma problem nu. Och nu har hon uppmanat läsare som har haft ätstörningsproblem och tagit sig ur dem att maila sina berättelser till henne, så lägger hon upp dem i bloggen. Hittills har det blivit nio sådana inlägg och de är gripande och sorgliga och hoppingivande. En bra sak, helt enkelt.