I tisdags när jag var på väg hem från en catahyansk pubkväll blev det inte riktigt som jag hade tänkt mig. När jag kom till stationen hade bussen precis gått. Jag kände inte för att sitta där och glo i en halvtimme, så jag tänkte att jag kunde gå till nästa station för att ha något att göra. Sedan blev det en station till och en till och en till… Till sist hade jag gått nästan en halvtimme och insåg att bussen skulle kunna komma när som helst och jag såg inte ens nästa hållplats, för jag hade missbedömt hur långt det var till den. Jag sprang en bit. Sedan kom jag till hållplatsen, stod där i tio minuter och ingen buss kom. Jaha. Ute på åkern mellan Uppsala och Sävja, bussen kommer inte och jag kände inte för att gå resten av biten hem för det skulle ta säkert 40 minuter till. Vad göra? Jag ringde Markus, som fick komma och hämta mig. Stackars söt.