Jag vinklade upp persiennerna och en varm våg slog in genom glaset och träffade mig i bröstet, den första i år. Solsken på riktigt, inte bara grått dagsljus. Igår stod folk på busshållplatsen med ansiktena vända mot solen, lite uppåtvända, och jag mindes någon artikel på temat ”så här tycker utlänningar om svenskar” där någon kommenterade att så fort det börjar bli lite ljust och varmt på våren så står svenskarna utomhus och blundar.

Det är intressant, tycker jag. Inte svenskar-grejen, utan hur man påverkas av en sådan sak som ljus. När jag vaknar på morgonen och ser att väggarna är alldeles gyllene istället för blekgrå kan det kännas som att kroppen får glädjefnatt. Inte bara ”vad fint, sol”, utan en stark fysisk reaktion. Energi.