Pretty
Claire Scully
Photos de ma belle fleur
Takai
That yellow bird
The complete truth
This is the year

Läsvärt om relationsanarki
Loving Large (Favoritmening: ”Det är ju klassiskt hur icke-monogama ses som sexfixerade, trots att det snarare är monofolk som ger sex en betydande särställning.”)
Rätten att inte vilja (”Det stör mig att måttstocken för våra relationer utgörs av om vi idkar könsumgänge med varandra eller ej. Att det i vissa relationer är ett krav, och i andra ett förbud.”)

Blandat
MacGyver ska bli film. Äh men sluta? Ska vi få se en gummisnodd och lite barr orsaka en orgie i cgi-effekter nu, kanske? Jag blir ledsen. (Ja, jag hade en crush på MacGyver när jag var liten.)
TV-kanalen Sci Fi Channel ska byta namn till Syfy för att ”move away from the genre’s association with geeks and space aliens.” Eh. För Syfy låter ju inte alls jättedumt…

Skumt väder idag. Ena sekunden strålande sol, nästa sekund sådan snöyra att det är helt grått ute. Lite dålig stil tycker jag, nu när till och med en snöfanatiker som jag tycker att det är dags för vår.

Jakob, som vi hyr vår lägenhet av, var här i helgen och hämtade sitt köksbord med tillhörande stolar. Så nu är vi utan tills Markus har masat sig till Stockholm och hämtat ett hos sina föräldrar, haha. Det finns visserligen ett till matbord här, som stod i vardagsrummet när vi flyttade in, men det är stort och tungt och vi släpade in det i sovrummet och gömde vårt kartongberg under det senast vi möblerade om. Där får det stå tills Jakob ska sälja det.

Markus och jag kommer antagligen flytta i juni. Igår var vi och spanade hemma hos en från Markus jobb som ska vara utomlands ett år och saker och ting verkar bra. Vi får egentligen ha den här lägenheten till oktober, men på hösten är det den stora pesten att hitta en annan lägenhet i Uppsala så vi vill ha det undanstökat innan. Det är lite trist att bo i andra hand igen, men i övrigt är lägenheten bättre än något annat vi eventuellt skulle kunna få just nu. Det är en 2,5:a, vilket är precis vad vi vill ha, och den ligger så att Markus kan cykla till jobbet på tio minuter och jag går till skolan på samma tid. Och den har öppen spis! *gör elddansen*

Den vi tittade på igår hyrs också ut möblerad, vilket har både fördelar och nackdelar. Fördelen är att de typer av möbler vi inte har själva redan finns där och därmed behöver vi inte köpa. Nackdelen är såklart att det kan kännas skumt, men bara man rensar bort allt som har någon sorts personlig prägel så går det bra tycker jag. I somras hade Markus en andrahandslägenhet i några månader. Den killen hade lämnat kvar typ allt, eftersom han bara var borta över sommaren, och det kändes väldigt konstigt att vara där för att det var så uppenbart att det var någon annans ställe egentligen. Jakobs lägenhet hyr vi också möblerad, men det är inte alls samma sak. Han har inte lämnat några personliga grejer, utan bara möbler i stil med bord och stolar och sånt och det är dessutom rätt neutral stil på grejerna, så det känns ungefär som att det är vårt. Som att vi verkligen bor här, och inte bara inkräktar i någon annans hus.

Se karta:

53 words

”Nej, nej. Här i Stockholm kan man inte betala med pengar!”
- Kvinna på busshållplatsen förklarar för besökare från annan ort

”Upp till fyra barn är det en familj, men har man sex, sju, åtta barn så är det typ en … farm.”
- Therese

”Vi hade en bugg på jobbet idag. Alla soldater låg på marken som sälar och typ flapp flapp.”
- Markus, som jobbar som spelprogrammerare

My har utmanat sina läsare att svara på följande frågor, med tre punkter på varje. Jag följer mest dagboksbloggar, fotobloggar och litteraturbloggar, så svaren är väldigt begränsade till sådant.

1. Vad stör du dig på när du besöker en blogg för första gången?
- Fulhet. Allvarligt. Jag klickar vidare utan att ens läsa, för jag orkar inte titta på skiten. Det är möjligt att jag missar något läsvärt, men det sörjer jag inte särskilt mycket över. Folk som fotograferar sin spelbild med blixt som täcker halva bilden tenderar också att skrämma bort mig. Heh.
- Dagboksbloggar med massor av inlägg som består av typ två meningar, varav hälften av meningarna *står inom asterisker*. Eller litteraturbloggar med ”recensioner” som består av långt handlingsreferat och en kort åsikt. Jag är inte intresserad av baksidestexter i bloggform.
- Twinglyhoreri, dvs. många inlägg som endast består av länkar till tidningsartiklar och inget eget innehåll. Vill jag veta vad som står i tidningen så läser jag tidningen, inte i någons meningslösa blogg.

2. Vad tycker du är bra och avgörande för att du ska komma tillbaka till en blogg?
- Första intrycket är ytligt, så snygg design eller trevliga foton brukar få mig att titta förbi igen.
- Bra språk. Humor. Kreativitet. Ämnen som intresserar mig. Förmåga att argumentera för sina åsikter. Alla såna där bra saker. ;)
- Identifikation. Det är luddigt och svårt att sätta fingret på, men de bloggar som jag fastnar allra mest för brukar nog ha något som gör att jag känner att vi har något gemensamt. Det kan vara intressen, åsikter eller bara en känsla av att det är så.

Jag utmanar alla som vill.

Titta, kjol. Väldigt vårigt. Sedan råkade jag gosa lite med en taggbuske och fick både hål och blod på strumpbyxorna. Me so smidig!

Incidenten med taggbusken inträffade när jag var på väg till affären för att hämta ett paket. Jag gick bredvid stigen, eftersom den var så isig, och när det kom en liten buske ivägen tänkte jag att den där lilla saken kan man lika gärna gå igenom. Bra att inte notera vilken typ av buske det var… Paketet innehöll i alla fall en sån här trevlig lampa, men jag har tyvärr inte hängt upp den ordentligt ännu. Jag lyckas inte få fast kontakten ordentligt i taket, så jag väntar på att min karl ska komma hem och ta hand om saken. Ibland känner man sig som en kliché.

Uträttat idag: typ 1% av det jag borde. Istället har jag fotat snö och gjort chokladbollar. Vilket är väldigt trevligt, men fan, nu blev jag sådär efter igen och imorgon ska jag till Stockholm så resten av helgen lär det inte bli mycket gjort.

Jag tänker ibland på hur mina surfvanor har ändrats av kombinationen av att jag började använda en RSS-läsare för att prenumerera på bloggar och att många personliga sidor som jag brukade besöka gick över från statiska html-sidor till någon form av blogg. Att inte behöva surfa runt för att läsa allt jag vill läsa är så himla praktiskt och allmänt bäst. Samtidigt finns det några saker som jag tycker är lite synd. En är att jag inte upptäcker lika många nya sidor längre, just för att runtklickandet har minskat. En annan är det ju fortfarande finns en del trevliga personliga hemsidor som inte har gått över till Wordpress eller något annat publiceringsverktyg, och effekten av RSS-läsaren är att jag besöker dessa sidor väldigt sällan nu fast jag egentligen tycker om dem.

Och så har vi tvångstankarna. Jag får liksom för mig att det helst inte ska finnas massa olästa inlägg i RSS-läsaren. Inte så att jag verkligen måste läsa alla inlägg, jag prenumererar ju på över 100 bloggar, men i alla fall gå igenom och klicka bort dem. När en mapp bli fri från olästa inlägg känns det bra på ungefär samma sätt som när man har städat. Stört.

Sidorna som är till för att tjäna pengar på folks vilja att få saker gratis ploppar upp som svampar ur marken. Åtminstone om man, som jag, läser en hel del dagboksbloggar kan man se reklam för Gratisbio och liknande sidor fara omkring överallt. Det är sidor där man samlar poäng på olika sätt, och när man har kommit upp i en viss poängsumma kan man välja presentkort från diverse olika butiker m.m. Med tanke på hur de här sidorna förökar sig så går det antagligen väldigt bra för dem. Frågan är hur bra det går för människorna som är förutsättningen för deras existens.

Jag reggade mig på Gratisbio någon gång förra året. Jag var nyfiken på om man som ”vanlig” person kan tjäna något på att vara med där. Svaret är kanske. Att få presentkort på tusentals kronor, som vissa skryter med, funkar såklart för bara dem som har möjlighet att värva många medlemmar, t.ex. genom att de har en väldigt välbesökt blogg. Om man däremot inte samlar poäng genom att värva, utan bara genom att klicka på länkar, delta i tävlingar, gå genom sidan när man ska handla i vissa nätbutiker osv, så är det rätt trögt och för de flesta personer inte värt besväret. De som verkligen får ut något av det är de inblandade företagen och de som kan värva många medlemmar. För genomsnittsmedlemmen är det sannolikt slöseri med tid – jag räknar det i alla fall som slöseri med tid om belöningen är att man lyckas skrapa ihop typ en biobiljett i halvåret.

Men svaret är som sagt kanske. Det går ju att få ihop något utan att att värva en massa också, om man är villig att ta lite krångel och inte förväntar sig att det ska gå snabbt. (Jag sitter just nu och väljer vilka butiker jag vill ha mitt presentkort på 700 kr från. Tjohej.) Exempelvis har Gratisbio ett ”erbjudande” just nu där man genom att regga sig på en spelsida och sätta in ungefär 100 kr där får 1000 poäng. 1000 poäng motsvarar ett presentkort på 300 kr, så det är typ som att få 200 spänn. Om ni nu tänker ”äh, orka” så är ni vettiga människor. Om ni däremot tänker ”oh, vill ha”, så kan ni regga er med den här länken så får jag poäng för att jag värvar er. Moahaha.

Man kan få poäng om man bloggar om dem också. Men jag får nog inte många poäng för det här inlägget, eftersom jag inte hyllar dem. Heh.

(Del II kommer handla om sidor som belönar folk om de deltar i undersökningar – vilka av dem som eventuellt kan vara värda ens tid, om man villig att ”sälja” sig på det sättet, och vilka som bara är värdelösa.)

Jag vinklade upp persiennerna och en varm våg slog in genom glaset och träffade mig i bröstet, den första i år. Solsken på riktigt, inte bara grått dagsljus. Igår stod folk på busshållplatsen med ansiktena vända mot solen, lite uppåtvända, och jag mindes någon artikel på temat ”så här tycker utlänningar om svenskar” där någon kommenterade att så fort det börjar bli lite ljust och varmt på våren så står svenskarna utomhus och blundar.

Det är intressant, tycker jag. Inte svenskar-grejen, utan hur man påverkas av en sådan sak som ljus. När jag vaknar på morgonen och ser att väggarna är alldeles gyllene istället för blekgrå kan det kännas som att kroppen får glädjefnatt. Inte bara ”vad fint, sol”, utan en stark fysisk reaktion. Energi.

   
Favorithalsband för tillfället. Jag visste inte att pärlorna inte var helsvarta förrän de hamnade i starkt solljus.

Och just det, ny layout idag.

Igår var på vi studiebesök på medicinska biblioteket. Det var intressant. Men sjukhuskorridorer är smått obehagliga. Döda, liksom.

Diskdrake. Numera dräpt.

Jag köpte en ny deo igår och sniffade tydligen inte tillräckligt noga på den i affären, för när jag kletade på den idag slog det mig att den luktade… My Little Pony. Jag skojar inte. När jag var liten hade jag någon My Little Pony som var parfymerad för att lukta godare än de andra ponysarna. Den var rosa och jag tror att det var meningen att den skulle lukta glass eller sockervadd eller något. Den här deon luktar som den. Plastjordgubbe. Så om ni råkar passera någon i Uppsala som luktar slisksöt plastleksak så kan det vara jag.

Förresten är jag allmänt trött på den här layouten nu. Ska nog göra ny snart. Varning för ombyggnad.