Idag är det fint ute. Eller det var det, i alla fall. Just nu är det mest dimma. Jag läser kurslitteratur på danska, Gør biblioteket en forskel?, dricker varm choklad och tycker att jag postar för mycket tråkiga saker här eller snarare för lite roligt och intressant. Men nu en promenad i dimman.

Veckans fototriss. Snö, dimma och Markus som muttrar över en snöig bil. (”Det här är straffet för att man åker kollektivt. Då måste man gräva fram den varannan vecka.”)

This score indicates that you are distempered. Dogs with this condition are routinely put down, but similarly afflicted humans are usually left free to roam the streets, root through dumpsters, and even run for public office. Others who scored at this level include Ugandan dictator Idi Amin, playwright George Bernard Shaw, and actress Melanie Griffith.

En utmaning med följande regler har farit runt i en massa bloggar: ”Gå in i mappen mina bilder, gå till den sjätte mappen och välj sedan den sjätte bilden i den aktuella mappen, släng upp bilden på bloggen och skriv något om den, utmana sex andra personer och länka till dem.”

Eftersom jag inte använder ”mina bilder”-mappen tog jag kamera-mappen istället. Den sjätte mappen var ”2007″ och dess sjätte bild togs den 7 januari.

Jag utmanar alla som vill, det är ju många som redan har gjort den. ;)

Jag: ”Fan, jag måste söka det där extrajobbet. Inte för att jag lär få det, men jag kan ju i alla fall försöka.”
Markus: ”Du får väl prata med ditt folk.”
Jag: ”Vilket folk?”
Markus: ”Som du känner.”
Jag: ”Jag känner inga där.”
Stor förvirring uppstår.
Markus: ”Hade du inte sagt att du skulle söka extrajobb på Sverok?”
Jag: ”Nej, RFSU! Inte direkt samma organisation…”
Markus: ”Någon sorts bög i alla fall…”

Veckans tisdagstema är mjuk. Det här är en värmeljuslykta som jag fick av Anna för några år sedan. Den har lite mjukt mönster utanpå. Med betoning på lite mjukt. Hittade inget bra att fota som var mjukt på riktigt. Andra alternativ var kuddar eller mina egna kroppsdelar och det kändes inte sådär jättelockande.

Nu sitter jag och tittar på Markus bror Davids foton från diverse resor. Gillar särskilt dem från en vandring i Norge. Titta på det här eller det här. Där vill jag stå, mitt i ingenstans.

Och nu har det hunnit bli mörkt, igen. Jag skulle ju ut och fota i skogen. Bah.

Senaste dagarnas mediaståhej om mikrobloggar, stora bloggpriset och annat har fått mig att tänka på hur knasig media bloggrapportering ofta blir. Något jag tänker på specifikt just nu är den överdrivna användningen av ordet ”modeblogg”. Jag orkar inte leta upp specifika artiklar nu, men ni kanske också har läst sådana artiklar tidigare om hur otrooooligt många modebloggar det finns. Den här överanvändningen finns för övrigt bland många bloggare själva också, jag tänker främst på gnäll om hur tråkigt det är med alla modebloggar. (Tips: läs dem inte då.)

Men är modebloggarna verkligen så många? Nej, det är de inte. Majoriteten av bloggarna som klumpas ihop under namnet ”modebloggar” är egentligen modeintresserade personers vardagsbloggar. Men på något snett jävla sätt har det skapats ett likhetstecken mellan ”ung bloggande kvinna” och ”modebloggare”. När tidningarna presenterar bloggare som exempelvis Hanna Fridén, Blondinbella m.fl. kallas de modebloggare fast det inte alls är vad de är.

Vad det finns väldigt många av är vardagsbloggar. Som den här. En öppen dagbok och klotterplats där man skriver lite om vilken skit som helst. (Och den sortens skrivande på nätet är inte alls lika nytt som det framställs i media heller, i alla fall inte bland unga människor, det har bara flyttat från mer eller mindre slutna communities ut till öppna bloggverktyg.) Vardagsbloggarnas innehåll påverkas självklart av bloggarens intressen, men ingen skulle kalla det här en tv-blogg bara för att jag rätt ofta nämner tv-serier jag tittar på, eller Lilija en djurblogg för att hon ofta postar bilder på sin katt, exempelvis. Men med tanke på hur det snackas om modebloggar hit och dit verkar det krävas otroligt lite modeanknytning för att stämpeln ”modeblogg” ska sättas.

Varför krävs det så lite för att bli kallad modeblogg, när det krävs en mycket starkare ämnesanknytning för att bli kallad bokblogg eller politikblogg eller något annat ämne? Jag gissar okunnighet och ointresse för att ta reda på vad det egentligen är man snackar om. Jag gissar en, kanske omedveten, inställning om att mode och kläder inte är ett ämne som kan behandlas på allvar och på ett mycket bredare sätt än ”dagens outfit”. För om man fattar att mode är ett ämne som kan behandlas precis som alla andra ämnen, så är de riktiga modebloggarna, de som faktiskt har ett seriöst fokus på mode och kläder och inte bara slänger in en klädbild då och då i vardagspratet, inte alls så jäkla många som det påstås.

Andra bloggar om: modebloggar, bloggar, bloggosfären

För några veckor sedan lämnade jag in en hemtenta som jag ansåg vara den sämsta hemtenta jag någonsin skrivit. Fick reda på idag att jag blev godkänd, och lärarens kommentarer tydde inte direkt på att jag bara precis klarade mig eller så. Men jag tyckte verkligen att min tenta sög. Det får mig att undra om jag ställer för stora krav på mig själv eller om lärarna ställer för låga krav på oss studenter. Om det står mellan de två alternativen så gissar jag på det senare. Eller om jag bara är allmänt dålig på att bedöma vad som krävs.

Men hur som helst. Yay!