Storm i en muminmugg
All dogs go to heaven (bäst)
Några regler
Shadow Fail
Unnecessary Request Fail

Jag gjorde nyss samma vuxenpoängstest som jag gjorde i maj förra året. Då var jag 22 och min uppskattade ålder blev 23. Nu är jag 24 och min uppskattade ålder är 27.6. Haha! På 1,5 år har jag alltså enligt testets kriterier åldrats 3,6 år. Bara för att jag har flyttat ihop med Markus, säkert. Så går det.

Allt om barn skriver att brittiska tonåringar i snitt bär kläder och prylar till ett värde av 7800 kr och de kallar det ”häpnadsväckande”. (Och så har de såklart den obligatoriska experten som varnar för något.)

Men hallå. Vad är så häpnadsväckande, egentligen? Känns som att de bara glor på summan utan att tänka särskilt mycket på vad den faktiskt utgörs av. Jag bär lätt omkring kläder och prylar för den summan varje gång jag lämnar huset, i alla fall nu när det är kallt, och jag är ändå inte en person som köper dyra kläder.

Säg att jag skulle åka iväg någonstans nu och ta med mig det jag vanligen släpar runt på. Ungefär:

Jeans 400, t-shirt + varm tröja 350, underkläder 200, kappa 800, stövlar 400, väska 200.

Jag vet inte vad min mobil kostade som ny, men vi kan säga 1000 för att det är lätt att räkna med. Kamera 2500. Busskort 2000. Lägg till lite andra prylar, som böcker, kontanter i plånboken osv…

Totalt över 8000, utan att någon av grejerna i sig är någon uppseendeväckande dyr märkespryl eller så.

Låt inte mobilen stänga av sig. Låt inte mobilen stänga av sig. Låt inte mobilen stänga av sig.

Om man stänger av den, eller väntar för länge med att ladda den så att den stänger av sig själv, är det ibland helvete att få på den igen när man har laddat upp den. Man kan försöka hur många gånger som helst utan att något händer. Igår skulle min basgrupp träffas och jag kom fram till ganska sent att jag inte kunde komma. Och vad händer när jag ska meddela dem det? Telefonen vill inte starta. Till sist fick jag iväg ett sms typ fem minuter innan vi skulle ses. Då känner man sig som en väldigt trevlig människa.

Det är inte mycket på marken och det smälter väl när som helst, men tussarna i luften är tillräckligt för att göra mig barnsligt glad. Det funkar alltid.

Jag sitter och skissar på nya layouter och blir frustrerad. Här erbjuds nämligen endast GIMP, som jag inte har använt förut. Suck. Problemet är inte att det är svårt, för det är det inte. Problemet är att jag måste tänka hela tiden och medvetet leta efter funktioner som jag annars skulle hitta i sömnen. Och jag vill inte tänka, jag vill bara göra.

Jag tycker annars mycket om att leka med nya layoutförslag. Det är en sån där avslappnande, uppslukande grej jag kan försvinna in i i timmar utan att märka att tiden går. Men nu kan jag inte bli uppslukad, för jag måste gång på gång klura ut hur något funkar istället för att bara göra det automatiskt. Det blir inget flyt när jag måste hejda mig hela tiden.

När jag stod framför spegeln och satte upp håret, som har varit mer all over the place än vanligt de senaste dagarna, kom jag att tänka på en annan gång när jag råkade få se min egen spegelbild med håret galet spretande åt alla håll.
    ”Iiiik!” utbrast jag då och försökte få ner några slingor bakom öronen. ”Varför har du inte sagt att mitt hår ser ut som fan?”
    Och Markus svarade försiktigt: ”Ehm. Du ser ut så där ganska ofta…”

Aha.

Jag har redan postat de här länkarna i bokbloggen, men de är så roliga att jag måste visa dem här också. En samling omgjorda omslag till fantasy- och sf-böcker, som jag har skrattat åt flera gånger de senaste dagarna: del 1, del 2, del 3. Det är såklart roligast om man har läst böckerna eller åtminstone känner till dem, men en del är roliga utan bakgrundinformation också.