Jag skriver också om Twilight (förlåt)
Tidningarna och andra media har den senaste tiden fått nys om att vampyrer är populärt (hej redan, liksom) och skriver därför en massa om blodsugare. Särskilt håller de koll på Twilight och jag som har blivit väldigt fascinerad av hela Twilight-fenomenet med all dess hysteri tycker att det var kul med exempelvis debatten i DN tidigare i höst som började med sexism och dåligt språk i böckerna och gick vidare till ungas läsning över huvud taget.
Men när det ska skrivas recensioner blir det inte alltid så lyckat. Ett flertal kritiker i andra tidningar har refererat till sin ”inre tonårstjej” (den inre tonårstjejen älskar Twilight), vilket får det att låta som om de har läst Bokhora-Helena allihopa. Inget fel med det senare, Helena är ju bra, men det blir lite fånigt när en hel hög vuxna kvinnor förklarar att de gillar filmen på grund av sina inre fjortisar.
Och när DN:s recensent kallar Twilight-filmen för en ”Harry Potter” för flickor som börjat fundera på om pojkar och flickor kan göra annat tillsammans än ropa: ”Wingardium leviosa!” känner jag bara kom igen, skärp er. Likheten mellan Twilight och Harry Potter är att de älskas av mängder av unga människor och har blivit galet stora fenomen. That’s it. Att sätta in ett verk i ett sammanhang när man recenserar det är ofta en bra sak, men om man inte har tillräcklig koll på sammanhanget för att göra det bra kan man lika gärna låta bli.
Några länkar, för er som inte har tröttnat på Twilight-snack:
Ständigt denne Edward (ur min bokblogg)
Jag blajar mer om Edward i Catahyas forum
Rolig seriestripp
Love Bites (sågning skriven av Elizabeth Hand)
Andra bloggar om: vampyrer, twilight
8 kommentarer
Helena
Jag reagerade också på den stora halten recensioner som använde sig av förklaringsmodellen ”den talar till min inre tonårstjej”. Hey, det har ju JAG patent på! ;)
PS: Ska läsa Elizabeth Hands sågning på en gång. Har varit sugen (ha!) på att läsa något av henne ända sedan jag snubblade över Generation Loss på Amazon. Har du läst?
Maria
Jag har inte läst Generation Loss, men jag har läst hennes novellsamling Saffron & Brimstone. Riktigt bra. :)
Anna S
Word!
Jag sågade också DN’s recension av filmen av exakt samma skäl som du gjorde… :)
delinda
håller med dig :)
MissMagicGirl
Jag såg den idag. Tyckte den var bra.
Men jag tror att böckerna är bättre. Ska läsa dom när jag får tid.
Angelica
Ja den där Harry Potter-liknelsen har jag inte heller riktigt fattat.
Min inre tonårstjej gillar Twilight - filmen « snowflakes in rain
[...] Uppdatering: Oops. Jag får visst inte ha nån inre tonårstjej. I’m so so sorry. Kanske får jag ha en inre elvaåring? Och tydligen är det Bokhore-Helena som var först med uttrycket, det var ju lite mera ledsamt för henne läser jag rätt ofta och det är fullt möjligt att hon slog an en sträng där som jag sen tyckte var min egen när jag långt senare läste & såg Twilight. Eller så är det helt enkelt så att vi är många som kommer ihåg just de där heta, svärmiska, besatta känslorna som vi hade som tonåringar, där känslorna var så starka att själva förutsättningen för dem var att föremålet för kärleken befann sig på stort avstånd (i en bok, i en film, på andra sidan Atlanten) för annars skulle vi brinna upp eller ännu värre, konfronteras med verkligheten. Jag tror inte att mitt känsloliv är så väldigt mycket mer unikt än mitt språkbruk. ——————– Läs även andra bloggares åsikter om Twilight, Stephenie Meyer, Ljudet av ditt hjärta, bok blir film, Elizabeth Reaser Postat i böcker, film. Taggar: böcker, bok blir film, film, Ljudet av ditt hjärta, Stephenie Meyer, Twilight. [...]
Sara
Det där om Harry Potter var en av de värsta liknelserna jag någonsin har hört. Jag förstår mig inte på de som jämför HP och Twilight. De enda likheterna jag ser är, som du nämnde, att böckerna har sålt riktigt bra bland barn och ungdomar, den närmast fanatiska fankretsen och att Robert Pattinson dyker upp i båda filmatiseringarna som tvålfager hunk. Där tar likheterna slut.
För Harry Potter handlar ju verkligen om en tonårstjejs kärlek till en övernaturlig varelse och Twilight handlar ju självklart om ett gäng vampyrer som går i skolan för att lära sig att bli bättre vampyrer och sedan måste rädda världen.
Den som skrev ”…flickor som börjat fundera på om pojkar och flickor kan göra annat tillsammans än ropa: ”Wingardium leviosa!” kanske borde ta i beräkning att Harry och hans vänner är elva år i första boken och inte kommer in i puberteten förrän längre fram i serien. Och då får vi kyssarna. Okej, inget pubertalt sex, men vem vet vad som händer i Hogwartskorridorer när inte Harry är där.