1. Jag har på mig klänning idag. En prickig klänning.
2. Den är tillräckligt kort för att inte synas när jag har kappan utanpå.
3. Jag har stumpbyxor. Frivilligt.
4. Det är inte ens ett festligt tillfälle.

Detta historiska ögonblick borde fotograferas, men det orkar jag inte. Det kommer säkert fler inte lika historiska tillfällen, för jag har drabbats av någon klänningsbesatthet senaste tiden. Bland annat har jag provat och dreglat över dessa fina på HM (och förvånats över att jag faktiskt inte ser ut som ett offer i dem):

Vill ha! Inte för att jag vet när jag skulle använda dem, eller om jag över huvud taget skulle våga med tanke på bristen på axelband (den ena har, som ni ser, men den ser mycket bättre ut utan). Men ändå. Vill haaa.

Hittat i denna blogg:

”Vi har egentligen samma grundsyn; människor är dumma i huvudet. Det är bara det att hon tycker att människor är dumma i huvudet och därför måste hon berätta för dem vad de ska göra. Jag tycker att människor är dumma i huvudet och därför måste de lämna mig i fred.”

Underbart.

Det är ganska trevligt med snöstorm om man är inomhus och tittar ut på yran som drar som arga spöken mellan husen. Men det ska bli intressant att se om jag tar mig till Uppsala i tid sedan.

Naturen: ”Nu snöar jag lite.”
All trafik i Stockholm: ”OMG OMG WE’RE ALL GONNA DIE!!!11″

Okej, bilderna ovan har egentligen inget alls med inlägget att göra. Men hur som helst. Jag är hos mina föräldrar och fixar med ditt och datt och just nu sitter jag och går igenom tre års foton för att bestämma vilka som ska framkallas. Jag har nämligen bara framkallat digitala foton en gång och det var i början av 2006. Det här kommer inte alls ta tid, heh…

Imorgon ska jag tillbaka till Uppsala och jag kommer vara ensam i lägenheten en vecka. Känns lite konstigt, vilket i sin tur känns lite fånigt. Markusen har i alla fall åkt till Jönköping för att förbereda inför Dreamhack och jag kommer isolera mig med NaNoWriMo-projektet när jag inte är i skolan. Hej lappsjuka.

Ah. Om byggd sida, äntligen. Jag var, som jag har nämnt tidigare, jävligt trött på den tidigare versionen. Det var inte bara det att jag hade haft den länge (sedan januari, argh), utan också att jag blev trött på att ha en sida som såg så ”bloggig” ut. En massa plotter i sidomenyn osv. Bort, bort. Nu har jag städat undan det längst ner istället. Känns bra. Det tokröda känns också bra. När jag tittade på de gamla versionerna såg jag att jag inte har använt rött sedan 2006, så det var ju på tiden. Svart-vitt-rött är skiten.

Nästa projekt är att rensa upp i koden, för det ligger kvar en del skrot från tidigare layouter. Jag har redan strukit en femtedel av css-filen, men skulle antagligen kunna ta bort nästan lika mycket till. Och så borde jag uppgradera WP och flytta hela grejen och så vill jag ge fotoalbumet samma layout som resten av sidan och och och…

(Tillägg: ni som surfar med IE kanske ser en och annan skum sak som jag inte orkar fixa.)

(Tillägg 2: ni som använder Bloglovin’ kan prenumerera via den här länken.)

Tidningarna och andra media har den senaste tiden fått nys om att vampyrer är populärt (hej redan, liksom) och skriver därför en massa om blodsugare. Särskilt håller de koll på Twilight och jag som har blivit väldigt fascinerad av hela Twilight-fenomenet med all dess hysteri tycker att det var kul med exempelvis debatten i DN tidigare i höst som började med sexism och dåligt språk i böckerna och gick vidare till ungas läsning över huvud taget.

Men när det ska skrivas recensioner blir det inte alltid så lyckat. Ett flertal kritiker i andra tidningar har refererat till sin ”inre tonårstjej” (den inre tonårstjejen älskar Twilight), vilket får det att låta som om de har läst Bokhora-Helena allihopa. Inget fel med det senare, Helena är ju bra, men det blir lite fånigt när en hel hög vuxna kvinnor förklarar att de gillar filmen på grund av sina inre fjortisar.

Och när DN:s recensent kallar Twilight-filmen för en ”Harry Potter” för flickor som börjat fundera på om pojkar och flickor kan göra annat tillsammans än ropa: ”Wingardium leviosa!” känner jag bara kom igen, skärp er. Likheten mellan Twilight och Harry Potter är att de älskas av mängder av unga människor och har blivit galet stora fenomen. That’s it. Att sätta in ett verk i ett sammanhang när man recenserar det är ofta en bra sak, men om man inte har tillräcklig koll på sammanhanget för att göra det bra kan man lika gärna låta bli.

Några länkar, för er som inte har tröttnat på Twilight-snack:
Ständigt denne Edward (ur min bokblogg)
Jag blajar mer om Edward i Catahyas forum
Rolig seriestripp
Love Bites (sågning skriven av Elizabeth Hand)

Andra bloggar om: vampyrer, twilight