Jag har läst artikelserien om otrohet i SvD och dess många kommentarer och har tänkt en del kring hur andra och jag själv ser på parförhållanden. Här kommer en del. Kanske inte helt oväntat börjar det med den eviga frågan: vad fan är det för fel på folk?

Ta t.ex. att 13% hade röstat på ”När man bli kär i någon annan” och 17% hade röstat på ”När man får känslor för någon annan” på frågan om vad otrohet är. Jaha… Enligt mig är trohet eller otrohet ett medvetet val man gör. Men man kan inte välja att inte få känslor för någon annan. Händer det så händer det, det enda man kan välja är hur man agerar utifrån det. Således måste det vara värdelöst för de där 30% att ha några löften om trohet i sina förhållanden, eftersom deras definition av trohet inte är något de kan välja att leva upp till.

Några andra reflektioner:
För övrigt tycker jag att den fysiska ensamrätten till ens partner tillmäts orimligt stor betydelse. Varje par bör naturligtvis ha sina egna gränser för vad som är ok, men mitt generella intryck är att många kan tolerera rätt mycket elakheter och annan asighet från sin partner, men om den så mycket som petar på någon annan är det stor katastrof. Är det verkligen rimligt? ”Men det är sveket det handlar om”, tycker någon då. Ja, men det finns hundra olika sätt att svika någon. Varför är just fysisk otrohet den värsta typen av svek? Av alla asiga saker folk gör mot varandra tycker jag att det är knäppt att just de sexuella sveken har en sådan särställning.

Det finns såklart olika grader av otrohet. Att exempelvis ha en långvarig hemlig relation vid sidan om, som i en av artiklarna, det skulle jag definitivt sätta katastrofstämpeln på för då är det så himla många saker som har gått fel. Men att otrohet, alla nivåer av det, generellt stämplas som det allra värsta man kan göra mot sin partner har jag lite svårt att förstå. Om Markus började vara elak mot mig skulle jag se det som ett mycket större problem än om han hånglade med någon annan, exempelvis. Inte så att jag skulle gilla det senare heller, men jag ser det verkligen inte som något av det värsta man kan göra mot en partner.

Medan jag absolut förstår att de flesta vill ha sin partner för sig själv när det gäller kärlek och sex (det vill ju jag också, antar jag) så tycker jag att det är tragiskt att just ensamrätten verkar betraktas som det som definierar själva förhållandet. Det är en sorts negativ definition som inte bygger på vad man är för varandra utan på ens relation till andra människor. För att överdriva det lite, jämför ”Vi är ett par för att vi älskar varandra och vill leva med varandra” med ”Vi är ett par för att vi inte älskar några andra och inte har sex med andra”.

Andra bloggar om: kärlek, sex, trohet, otrohet, förhållanden

Uäh. Var på studsigt humör förut idag, men på väg hem från skolan kraschade jag från ganska pigg till dötrött och nu flyter allt bara ihop. Har ett hemsidejobb att göra ikväll och borde dessutom ägna några timmar åt kurslitteraturen. Det är inte lockande alls. Vill bara sova eller göra något hjärndött, som att spamma bloggen här med bilder.

(Här är för övrigt några bilder från i söndags.)

Här har vi då ytterligare en 52 foton-klump. Mer fötter och annat efter länken. Read the rest of this post »

Nu är jag här igen, vid en dator i Karin Boye-biblioteket fast jag hade gått hit för att läsa kurslitteratur. Morgonens grupparbetesmöte var snabbt avklarat och vår föreläsning börjar om två och en halv timme, så jag skulle hinna läsa rätt mycket, men nä, jag måste såklart sitta här istället och skriva blaj och läsa mail. Vi har vår första tenta om ungefär två veckor och jag har knappt börjat läsa ännu. Otippat.

I lördags var jag hos Markus i Jakobsberg. Igår åkte jag därifrån till ett catahyanskt knytkalas i Uppsala och orkade inte åka hem igen så jag blev kvar över natten. Nu sitter jag i skolan utan det heliga anteckningsblocket och med samma kläder som jag tog på mig i lördags. Nice! Ok, jag hade lyckligtvis underkläder med mig. Men en ren tröja skulle verkligen inte sitta fel. Trots allt junk jag jämt släpar omkring är det alltid något som fattas. ;)

Jag gillar Bloggportalen. Den visar ju varje dag vilka tidningsartiklar som har länkats mest av de anslutna bloggarna.

En så vacker bild av mänskliga intressen.

Jag blir fortfarande fascinerad av att titta i kalendern och se saker iklottrade varje dag. När hade jag det så senast? Ingen aning. Fan vad lodigt. Så det är trevligt att plugga på ett ställe som har råd med mer undervisningstid än två lektioner i veckan.

Visst, det är rätt b att jag många dagar ägnar mer tid åt att resa än att faktiskt vara i skolan, men hittills har jag inte tyckt att pendlandet har varit jobbigt. Det kanske är lite tidigt att uttala sig, särskilt med tanke på att jag har varit sjuk en del, men än så länge ligger det i kategorin ”tidskrävande men annars ok”. Och trots att det tar längre tid än att åka till Södertörn så gillar jag det här mer. Det kanske bara beror på att det är nytt. Men det kan också vara att tågresan är trevligare, trots bytet – det åker mindre folk åt det hållet och SJ-tågen är trevligare än pendeltåg. Jag kan sitta i min lilla bubbla. Igår somnade jag en stund och vaknade med munnen öppen. Tur att ingen satt mitt emot mig.

Dessutom är det mycket mysigare att promenera genom fina Uppsala än att frysa röven av sig på den korta biten mellan tåget och Södertörn där det av någon anledning alltid var mycket kallare och blåsigare än på andra ställen. Jag tyckte mycket om Södertörn, men det vilade fan en förbannelse över den öppna ytan mellan rulltrappan och skolbyggnaden.

Ibland åker jag bil med Markus till eller från Uppsala. Det är särskilt bra på morgonen, ingen risk att jag kommer för sent. Hihi.

(Förresten sprang jag in och ut på Karin Boye-biblioteket i Uppsala ett antal gånger igår, och fick skumma blickar eftersom dörrarna pep varje gång. Fick förklara säkert tre gånger att jag hade böcker från Stockholms stadsbibliotek med mig. Fint. Nästan lika fint som att SF-bokhandeln i Stockholm alltid piper om jag har med mig böcker från Sollentuna bibliotek. Suck.)

Födelsedagspresent från Markus. Whaaaaaaaaaaaaaaaaa! De är ju så söta att jag förvandlas till en lallande fjant varje gång jag tittar på dem.

Jag fick en bildskärm av mamma & pappa, vilket jag misstänkte att jag skulle få eftersom jag hade sett den i tvättstugan… Hehe. Det var ju lite dumt att försöka gömma den. Om de hade ställt den fullt synlig i hallen hade jag ju antagit att den var till någon av pappas kunder. ;) Men bra skit, klumpskärmen jag har nu tar upp halva skrivbordet vilket är lite irriterande. Fluffbror gav mig en DVD-box med första säsongen av Battlestar Galactica. Yeah! Till mer udda presenter hör en rumänsk sf-tidning från Julle och en igelkottsadoption från Anna. Hihi.

Och för ovanlighetens skull citerade jag inte No Doubts ”Six Feet Under” på min födelsedag. Undrar hur många gånger jag har gjort det i olika nätdagböcker egentligen… Säkert en pinsamt hög siffra.