Kom hem från Åland för några timmar sedan och hälsades välkommen av grannens katt som tyckte att min garderob var väldigt intressant och borde öppnas.

Det är lite dubbelt att vara hemma. Skönt att slippa utedass, brist på rinnande vatten, nattliga insektsattacker och obekväm bäddsoffa. Trist att ramla rakt ner i gah-måste-skriva-det-och-det-och-det. Iofs har jag pluggat duktigt de senaste dagarna också, men det är mycket trevligare att sitta ute med kurslitteraturen då luften luktar varm skog och att skriva i en soffa med pappas laptop i en stuga där det inte finns så mycket annat att göra, än att försöka åstadkomma något här med alla vanliga distraktioner och ”borde”. Känns som att det enda jag tänker på hela dagarna är skriva läsa skriva läsa skriva skriva skriva, och just det, jag har en förening att sköta, och borde jag inte tjäna lite pengar och kanske umgås med någon? Blurk. Det har tagit över mig. Min hjärna har blivit ockuperad! Var på en fest med Markus förra helgen och kände mig så jävla tråkig för att jag bara satt och tänkte på text hela tiden.

För övrigt tycker jag inte om människor idag. Jag blir så lätt eremit. Efter några dagar i stugan var cafeterian på Amorella typ aset från helvetet. Folk som låter överallt! Yuck. Ta bort, håll käft. Jag kände mig väldigt irriterad och instängd och ville slå någon. Förmodligen var jag otrevlig. För att komma undan och få något gjort gick jag och satte mig på golvet på en av de översta våningarna och läste kurslitteratur tills rumpan domnade.

Nu Grey’s Anatomy, sedan sova. Imorgon skriva mer.