Bland förkylningar och allmän panik över saker jag har missat och allt som behöver göras så satt det jävligt bra att få det där med posten idag. Här ska sökas masterprogram!

Feber borta, förkylning kvar, rastlösheten börjar smyga sig på. Jag är uttråkad, men är för luddig i skallen för att göra något vettigt. Trååååååk. Jag borde i alla fall masa mig iväg till Apoteket och hämta Levaxin, för det har tagit slut, och till ICA och hämta ett paket.

Fotot ovan tog jag i december. Jag tycker om det. Man får skryta för att pigga upp sig själv. ;)

De senaste dagarna: däckad med feber och elak förkylning. Usch. Jag har inte tid med sånt här skräp. Jag ska bli jättehälsosam så att ingen mer töntförkylning vågar ens peta på mig, vänta bara. Nu ska jag fortsätta knarka dans. Har hittat australiensiska So You Think You Can Dance och så har det ju börjat en skandinavisk version nyligen.

Igår var jag i Uppsala med responsgruppen. Vi lekte turistiga och fotade och besökte domkyrkan innan vi gick hem till Malin för att vara duktiga studenter, men hur väl vi lyckades med det kan man kanske ifrågasätta. Kul dag, hur som helst. När vi bläddrade i olika böcker så hittade någon en allmänt pinsam agenthistoria som jag tror gavs ut på 80-talet, Operation Njet-Njet. Vi läste högt och skrattade ihjäl oss. Vissa personer har en sång. Nu har vi en bok. ;) Och vi såg världens sötaste blåa hus, det såg ut att ha ramlat ut ur en saga. Dumt nog fotograferade jag det inte.

Min fina grupp. <3 Eller i alla fall tre femtedelar av den.

Vid Märsta station droppade det vatten på någons cykel.

Rolig fredagsklubb idag. Förutom att diskutera varandras texter och skriva en del så lekte vi på slutet. Haha. Det kan ju knappast kallas akademiskt, men det var väldigt roligt. Helena, som ledde dagens lektion, är pysslig av sig och hade tagit med sig en massa tidningar som vi skulle klippa ur och skapa poesi med urklippen. Jag skulle inte kalla denna massaker av ett nummer av DN Kultur för poesi, men jag hade hur som helst jävligt kul:

Jag sliter mitt hår över en novell som jag skrev förra året. Jag gillar idéerna väldigt mycket, men det är något med utförandet som känns klumpigt. Problemet är att jag inte kan definiera exakt vad det är som är fel och därmed inte vad jag ska göra åt det. Jag skickade den till fredagsgruppen för att se vad de tyckte och fick bekräftat att det är något med den som är snett. Tyvärr kunde de inte heller riktigt sätta fingret på det, men jag fick förslaget att testa att möblera om i den på olika sätt. Det kan nog vara något. Jag gillar de olika delarna i den, men helheten är inte lika bra. Funderar också på om jag borde skrota en del. Vill inte det egentligen, men det skulle kanske vara bättre om den var en helt egen berättelse istället för invävd i en annan.

Och så dagens tunnelbaneiakttagelse: why oh why vill folk bära sina åtsittande stuprörsbrallor med midjan under röven och grenen nästan nere vid knäna? Det ser ju helt efterblivet ut.

Jag har ägnat en timme åt att skicka en massa mail som borde skickats förut men som jag inte orkade ta tag i när jag inte kunde göra det hemifrån. Shit vad internetberoende jag är… Och bortskämd med eget utrymme. När min dator har knasat när jag exempelvis har haft mycket att skriva har jag ändå inte satt mig på något bibliotek eller i skolans datorsalar. Folk omkring mig stör för mycket. Inte genom att föra oväsen eller så, för sådant kan jag filtrera bort, utan bara genom att de är där.

Det är kanske lite paradoxalt, för trots min vilja att vara ifred har jag aldrig varit typen som stänger dörren om mig. När jag bodde hemma stängde jag i stort sett bara dörren till mitt rum när jag hade besök, skulle sova eller inte ville störa resten av familjen. När jag och mina kompisar började nå ”stänga dörren”-åldern och de var hemma hos mig var det oftast de som stängde min dörr, inte jag. Det behovet uppstod aldrig för mig och jag har fått intrycket att det är ovanligt. Eller?

Något annat: Jag har förresten tagit bort mig själv från några sidor som jag inte har använt på länge, som Haket, Poeter och MySpace. Löjligt nog tar det 48 timmar innan man blir raderad från MySpace. Igår och idag har det helt plötsligt ramlat in fem nya kompisansökningar från okända, trots att det inte har kommit någon sådan på månader. Är det någon töntig metod för att få en att stanna? :P

Saker som har gått sönder idag: nitskärp, överspänningsskydd. Värdelösa bajs, nu har jag för få uttag.

Okej, lite fusk. Som ni ser tog jag inte den bilden själv, utan jag snodde den av Stjerne för att jag inte hade några egobilder från den veckan. Istället för självporträtt får ni se mig skära den första tårtbiten på Catahyas femårskalas. Haha. Mycket snyggt. Tröjan är på villovägar och håret är stripigt efter att ha varit ute i regnet två gånger den dagen.

Fler foton från årsmöteshelgen, om någon icke-catahyan mot förmodan skulle vara intresserad, finns hos Cia och Berjiz.

Jag ser att tre band ska spela på Tech Noir den 29/3. Run Level Zero har jag sett förut och gillade dem. System har jag ingen koll på men jag lyssnar på Dupont just nu och känner för att dansa.

Det var länge sedan jag dansade och ännu längre sedan jag dansade till sådan musik. Lite nostalgiskt surfade jag in på Skelett och tittade på några av de senaste TN-bilderna. Kände knappt igen en käft. För några år sedan skulle jag känt igen typ hälften. Jag kommer ihåg när jag, Anna och Hanna var där nästan varje gång och invigde dansgolven innan resten vågade sig upp. Haha. Känns himla länge sedan nu.

Back in the days. Shit, Anna hade långt svart hår och Hanna hade undercut och nithalsband. :D

Skulle kanske vara kul att gå dit. Jag får börja fiska folk. Vem är på? ;)

(Men Japan-tema på källargolvet? Vad är det för skit? Där ska de ju spela goth och darkwave och annat mys.)