Flera dagar sedan jag skrev något nu. Uppkopplingen krånglar och i huvudet är det bara röra. Jag latade mig för mycket förra veckan så nu är det panik och för lite sömn.

Något sorts liv ändå: Idag har jag fikat med Therese och Anna, på torsdag ska jag hem till familjen, i helgen ska jag leka med catahyaner och snart flyttar sötnos till Stockholm. 3,5 år i olika städer, vi är ganska bra. <3

Haha. Ett inlägg jag skrev men inte postade handlade om Barillas nya omega-3-pasta. I två artikar i SvD idag står det att det krävs 25 kilo kokt pasta för att komma upp i samma mängd omega-3 som finns 25 gram sill. Det här skrev jag för någon månad sedan:

När jag såg Barillas senaste skapelse, ”Plus”-pastan med omega-3 och lite mer protein, blev jag jätteanti. Kom igen, omega-3-pasta? Det är nästan lika töntigt som fiberyoghurt, en effekt av att när en viss kostgrej blir ”inne” så kan man stoppa den i vilken jävla mat som helst för att sälja mer av den. När kommer fiberketchup, liksom…

Sedan blev jag ändå nyfiken på hur den smakar. Den var god. Men omega-3-innehållet är förmodligen inte något att jubla över, eftersom det kommer från linfrön. Vegetabilisk omega-3 är en kortare fettsyra än animalisk omega-3, vilket innebär att kroppen måste omvandla den till den längre varianten. Den processen är människokroppar inte särskilt bra på.

Precis som My drömde jag nyligen att jag var gravid. Av någon anledning bestämde jag mig för att inte göra abort, trots att dröm-jag precis som riktiga jag inte kände någon som helst längtan efter barn. Sedan blev jag gravid igen, innan det första barnet ens var fött, så jag gick omkring med två foster i olika stadier av utveckling. Sedan kom jag på att det här med barn nog inte var så smart ändå, så jag bestämde mig för att abortera åtminstone ett av dem. Eh.

Jätteflocken Urban var ute och flög idag. Väsnades gjorde den också. Ibland på kvällarna sitter hela packet i några träd bredvid en gångväg och det är så mörkt att man knappt ser dem men de skränar så att man tror att de lider av något sorts Hitchcock-komplex och tänker anfalla när som helst.

Ni som kommenterar har säkert lagt märke till att vissa har en egen liten bild vid sina kommentarer. Hur får man en sådan? Jo, genom att registrera sig på Gravatar och ladda upp en bild där. Gravatar kopplar bilden till den e-mail du anger och varje gång du kommenterar med den adressen i en blogg med Gravatar-plugin så kommer bilden visas. Tadaa!

Jag kom hem och mamma och pappa satt i köket. Pappa hade läst mitt gnäll från tidigare i veckan.

Pappa: ”Så du är inte magsjuk längre?”
Mamma: ”Va, är hon magsjuk? Kom inte hit!”
Jag: ”Nej, jag är inte magsjuk. Vad fan, tror ni jag skulle komma hit då?”
Mamma: ”Du var väl i Linköping i helgen? Du åt säkert något gammalt ur Markus kylskåp…”
Jag: ”Jag åt inget gammalt ur hans kylskåp. Det finns inget i hans kylskåp.”

Idag fick jag ett mail med rubriken ”Du har fått pengar”. Sånt är alltid trevligt, även om det bara handlar om 100 spänn. Och på tal om pengar så har jag sålt en massa skrot på Tradera för sammanlagt 500 den senaste tiden. Känns inte helt fel.

Idag fick vi också veta att morgondagens lektion 9-12 tydligen är frivillig och till för dem som vill jobba mer med filmerna i datorsalen. Wooh! Oväntat lediga dagar är skiten.

Mindre bra är kanske att jag somnade hemma hos familjen när jag var där förut. Jag låg och läste i Thomas säng, lade undan boken och sov som däckad i en trekvart tills mamma kom och undrade vad jag gjorde. Då tänkte jag att det var dags att åka hem till mig och sova vidare. Fast nu är jag såklart pigg igen.

Calliope skrev ett underhållande inlägg om omslagen till diverse böcker med övernaturlig romantik. När jag hade fnissat färdigt slogs jag av samma sak som när jag stod i kassan på Coop och glodde på omslagen till Harlequin-böcker: männen är nästan alltid mörkare än kvinnorna.

Kollar man på Harlequins engelska hemsida är det vanligaste paret antingen en mörkhårig man och en ljushårig kvinna eller så är båda mörkhåriga men kvinnan har oftast blekare hud. Mörkhåriga kvinnor med ljushåriga män finns knappt. Vad är detta?

På grundkursen i genusvetenskap för några år sedan hade vi en bok som hette White av filmvetaren Richard Dyer. Mest handlade den om representationer av etnicitet, men det fanns också avsnitt om ”vithet” och kön. Dyer menade att kvinnor i visuella media generellt respresenteras som ljusare än män. Ljusare kläder, ljusare hud, ljusare hår, mer ljus riktas mot dem och det reflekteras också mer på dem genom långt hår och mer bar hud.

Uppenbarligen är det ett ideal som gestaltas, men vilket? När det gäller äldre representationer skulle man kunna göra det enkelt för sig och förklara det med att det ansågs fint att vara blek (enligt Dyer målades kvinnor som ljusare redan på antiken, vilket inte är så konstigt då de förväntades hålla sig inomhus) men den förklaringen håller inte riktigt nu.

Att vara blek är inte idealet för vita kvinnor idag, utan idealet är snarare att ha ett visst mått av solbränna. Därför måste alla dessa bilder av ljusa kvinnor och mörkhåriga, solbrända män vara ett, kanske omedvetet, uttryck för något som är äldre och sitter djupare än solbränne-trender. Idén om kvinnan som renare och mer oskuldsfull än mannen är min gissning.

Det kan verka paradoxalt, eftersom kvinnorna i böckerna kan vara allt annat än oskuldsfulla, men vissa saker hänger tydligen kvar längre än andra. Och så har vi såklart det gamla vanliga skillnadsgörandet – män och kvinnor ska göras olika på alla sätt tillgängliga. (Eller nästan alla sätt, för det är ju grader av vithet det handlar om. Jag ser bara västerländska utseenden på omslagen…)

Andra bloggar om: genus, ideal

”On Linguistic Vulnerability”

Läsa Judith Butler på engelska, fan i helvete. Det tar hundra år att komma igenom bara 40 sidor, för att jag måste läsa så långsamt för att hänga med i resonemangen.

Förresten tycker jag inte om min mage för tillfället. Igår kändes det som att jag hade mensverk upphöjt i hundra fast jag inte hade mens, idag har jag mått illa. Var normal imorgon, tack.