Alltså. Min uppkoppling har krånglat en del senaste tiden. Det brukar gå att fixa snabbt, men idag dog den vid lunch och vägrade sedan väckas till liv igen. För en stund sedan ringde jag pappa och beklagade mig. Han ska komma och inspektera imorgon. Och gissa vad som hände. Några minuter efter att jag hade pratat med honom så funkade den igen.

Förresten häftade jag mig just i tummen. Fråga inte hur det gick till, jag fattar inte själv.

Jag har tänkt lite mer på det här med våld, dels på grund av det jag skrev om romantisering av svartsjuka och våld igår och dels på grund av en artikelserie som DN hade nyligen. I den var det någon forskare som sade att få vågar erkänna att de njuter av våld, men jag kommer inte ihåg om han syftade på bara verkligt våld eller om han pratade om underhållningsvåld också.

Jag kan njuta av våld. Inte av riktigt sådant, men exempelvis i form av actionfilmer eller av att banka sönder någon i ett datorspel. Jag gillar slagsmålsscener och få saker naglar fast mig i biofåtöljen eller soffan som en riktigt maffig strid. Men vad det underhållande våldet har gemensamt är att det inte ger någon större känsla av verklighet. Det är som en show, en uppvisning. Filmvåld som känns för verkligt är inte njutbart eller underhållande. Det är obehagligt och jobbigt att se.

När jag gick ut och slängde sopor för en stund sedan fick jag stora, tussiga snöflingor i ögonfransarna. Sånt gör mig glad. Men nu är det bara regn igen. Jävla väder. Jag vill ha riktig vinter.

När man läser en bok eller ser en film, är det viktigt att föremålet för huvudpersonens kärlek är åtråvärt i ens egna ögon? Eller i alla fall inte helt frånstötande? Nej, inte direkt. Men jag vill förstå. Det skär sig om man inte förstår.

Jag läser Broken, en av Kelley Armstrongs böcker om varulven Elena och hennes flock. Elenas pojkvän Clay ser ut som en gud och har ett rykte som får de flesta att darra av rädsla. Deras förhållande är väldigt passionerat, vilket jag minns att jag gillade första gången jag läste Biten för flera år sedan. Men nu är det inte lika kul längre, eftersom jag inte fattar hur Elena står ut med hans buffelbeteende. Okej, utseendemässigt är han tydligen jävligt sexig, men våldsamheten mot andra och det kräkframkallande ägandebeteendet mot henne är inte hett någonstans. Min magkänsla säger att det inte går ihop, hur kan någon så självständig som Elena stå ut med någon som är så jäkla svartsjuk? Men egentligen följer det bara det större mönstret, för så är det ju ofta med de ”starka” hjältinnorna: de ska ha en man som är sju resor värre än de själva. Är Hon stormvarning så måste Han enligt könsrollernas regler vara en hel jävla naturkatastrof.

En liknande upplevelse: Första gången jag läste Deverry-böckerna av Katharine Kerr var för kanske åtta år sedan och jag mindes Rhodry med något sorts drömprinsen-skimmer. Läste om de första böckerna för ett tag sedan och undrade hur i helskotta jag kunde uppfatta honom som attraktiv. Onödigt våldsam machofjant som inte verkar utnyttja mer än en fjärdedel av sin tankeförmåga – nej tack, det spelar ingen roll hur alvsnygg han är.

Jag är verkligen så trött på den där kopplingen mellan män, passion och våld. Ni vet, så fort någon snubbe kommer för nära hjältinnan så ska hennes karl slå honom på käften, eller åtminstone hota med att göra det. Och hjältinnorna bara accepterar det. De protesterar kanske lite, men på det stora hela verkar de (och författaren/filmskaparen) se det som självklart att deras män slår ner folk åt höger och vänster av en så löjlig anledning som ofta omotiverad svartsjuka. Vad är den jävla grejen? Könsrollskramande och romantisering av svartsjuka. Hurra…

Urk, bara urk. Bortsett från elakhet och liknande icke önskvärda beteenden, så är överdrivet revirpinkande något av det mest oattraktiva som finns.

Lisa Gerrards The Silver Tree. Den är magisk. Musiken, särskilt i de första låtarna, ger mig bilden av ett öde nattlandskap, alldeles livlöst och tyst. Och sedan kommer hennes röst som en vind eller vålnad eller mörk gudinna som kallar från andra sidan.

Annars… Snark. Det känns som att jag aldrig riktigt har vaknat idag. Halvsov ihopkrupen med Markus större delen av dagen. Mot kvällen åkte jag hem, handlade, lagade mat och sedan vet jag inte vart tiden tog vägen för jag har inte läst det jag ville läsa eller skrivit det jag borde skriva. Och nu vill jag mest sova. Igen.

Jag är irriterad. Det går inte att köpa biljetter på SJ:s hemsida just nu och det är ju ingen som tar emot beställningar på telefon så här sent, så jag provade den röststyrda bokningen istället. Den funkade inte heller, vilket maskinen inte behagade tala om förrän jag hade pratat med den i typ tio minuter. Då kom det:

”Tyvärr går det inte att boka just nu.”
”Åh men jävla skit…”
”Det du sa uppfattades inte.”

I nya numret av Mitrania finns en novell som jag har skrivit. Kul och typ hjälp. Jag skrev den till deras tävling förra året. Den hamnade inte på prispallen, men de ville publicera den ändå. Jag har inte kollat på den sedan jag skickade den till tävlingen, vilket var många månader sedan. Nu vet jag inte om jag vågar läsa den igen, haha.

Om någon är nyfiken så kan numret köpas på Mitranias hemsida och hos Tidskriftsbutiken. Förmodligen hos SF-bokhandeln också, men deras hemsida verkar död för tillfället.

(Detta inlägg är ett uppdrag från Blogvertiser.)

TestFreaks är en ny sida med prisjämförelser och recensioner av mobiltelefoner, digitalkameror och andra tekniska prylar. Den sammanställer mängder av information och åsikter i form av recensioner, betyg, forumdiskussioner och annat. För varje kategori finns också en text som berättar lite om vad man bör tänka på när man väljer – vilka behov man har, vad olika funktioner är till för och liknande. Det är väldigt bra, men själva texterna skulle tjäna på att putsas. Det finns ganska mycket stavfel och grammatiska konstigheter.

Via TestFreaks kan man hitta hur mycket information och tips som helst om man redan vet exakt vilken produkt man vill veta mer om, men om man däremot inte har bestämt sig mer specifikt kan det vara svårt att veta var man ska börja.

Just nu är det bara en beta-version, vilket förhoppningsvis innebär att det kommer fler användbara funktioner. I synnerhet sök och filter behöver utvecklas, för annars drunknar man. I nuläget kan man filtrera varumärken, men det skulle vara trevligt med ett filter som kan ställas in så detaljerat att jag kan söka efter en mobil med mp3-spelare, ingen kamera och som kostar under en viss summa. Exempelvis.

I korthet: TestFreaks är väldigt bra för dem som redan vet precis vilken produkt de är ute efter, men för andra behövs större möjligheter till sortering. Både namnet och designen ger ett ganska ungt intryck och vid en snabb titt finns det rätt lite information om vad sidan är till för och hur man hittar runt på den – besökaren förutsätts vara van vid sådana här tjänster.

Fina saker:
* Vågor som bryts hos Daily Walks
* Söta spår i snön hos Knallpulver
* Daily Coyote är mysig

Dagens garv:
* Hanna Fridén som kulturgubbe