Jag har lämnat kvar mig själv, del II

Självanalysen fortsätter. :P

Jag satt och pratade med Malin på tåget och samtalet gled in på träning. Nu har det gått över en månad igen. Jag är hopplös när det gäller att skapa rutiner. Jag kan träna regelbundet i några veckor, men så fort något händer som gör att det blir ett avbrott så blir det pannkaka, eftersom jag inte plockar upp det igen när det som störde är avklarat. Veckorna går, tills jag får något infall en dag och efteråt är jag hög på endorfiner och undrar varför i helskotta jag inte lyckas fortsätta med något som känns så bra.

Jag kan jämföra det med mitt novellskrivande, faktiskt, eller med vad som helst som är roligt och givande men kräver någon sorts ansträngning. Jag tycker om att träna och jag tycker om att skriva. Varför gör jag det inte oftare? För det är ju mindre ansträngande att se ett avsnitt av Moonlight istället… Så det gör jag, fast det ger så mycket mindre. Hur jävla korkat är inte det? Att konstant välja något som ger mindre bara för att det är lättare? Inte för att man bör jaga något hela tiden, men vad fan…

En del människor ställer alldeles för höga krav på sig själva och jag är mycket glad att jag inte är sådan. Men jag ställer för låga och det är att svika sig själv. Usch, för att uttrycka det milt.

Hur som helst kände jag mig värsta peppad efter det pratet och tänkte ”ikväll”, men så blev jag kvar hos familjen för länge. Imorgon istället.

  • del.icio.us
  • Facebook
  • Twitter
  • Tumblr
  • email
10 december 2007 23:51 i Blaj, Gammalt skräp, Kropp & hälsa

6 kommentarer

  1. 11 december 2007
    Taikon

    Se träningen som rekreation, ett sätt att släppa all stress och bara göra av med energi.
    Men risken är att det blir tvångsbeteende :P

  2. 11 december 2007
    Maria

    Men det är ju typ så jag ser det, den ultimata stress- och aggressionsdödaren. ;) Det är därför jag blir sur på mig själv: för att jag pga lathet, eller vad det nu är, avstår från något som är roligt och jävligt bra för mig. Suck.

  3. 11 december 2007
    Elise

    Träningen sköter sig själv för mig, eftersom jag instruerar så måste jag ju gå dit ändå. Men skrivandet! Ugh. För ett tag sen så satte jag det i system att jag skulle skriva något VARJE dag, även om det bara var en mening. Och det funkade jättebra tills jag av någon anledning blev distraherad och slutade. Självdisciplin, vad trevligt det vore om man hade lite sånt.

  4. 11 december 2007
    Maria

    Jag ska öndska mig självdisciplin i julklapp. ;)

  5. 11 december 2007
    Skarsnik

    kreation är inget man kan bara sätta sig och göra, jag behöver inspiration och då kan glo på kass film vara just den ”injektion” jag behöver för att komma igång.. balans i allt :)

  6. 11 december 2007
    Maria

    ”kreation är inget man kan bara sätta sig och göra”

    Jodå. Inte alltid, men ofta. Om jag bara väntar på att inspirationen ska komma av sig själv så blir det inte mycket gjort. ;) Men sätter jag bara igång så dyker den ganska ofta upp ändå. Men det är väl individuellt.