Sötnos åkte tillbaka till Linköping idag. Tråk. Ingen som har en teleporteringmanick i bakfickan och vill låna ut den till oss?

Jag fick just en idé. Sista veckan den här månaden är det ”skrivprojektvecka”, vad fan nu det innebär, och då har jag inga lektioner. Då kan jag ju åka till Markus! Inte hela veckan, men typ onsdag-söndag skulle vara trevligt. Och när han är i skolan och grejar med exjobbet på dagarna så kan jag skriva. Asbra. Ska bara presentera idén för honom också, haha. Iofs har jag en tid på vårdcentralen på fredagen, men den kan ju bokas om. ;)

Jag är fortfarande inte klar med allt som borde vara klart till imorgon. Skräääp. Och nu är det meltdown på väg i skallen, så jag ska nog sova och försöka skriva färdigt imorgon. Tur att jag börjar klockan 13.

Helgens musik: Sahara Hotnights. Maria Andersson sjunger så mycket bättre på senaste skivan än på de första. Det där skrikiga och ansträngda är nästan helt borta. Najs.

We pity you loves leftovers,
we look down on those who can’t stay true
We are safe but we can’t stop wondering,
if this is it then who’s fooling who?
And nothing really scares us no longer
We’ve tried the nastiest words we could find
They say what doesn’t kill makes you stronger
But should it be about how to survive?

Idag läste jag hos Annika att IKEA har doftljus som luktar lakrits och hos Lisa att de även har doftljus som luktar kladdkaka. Detta måste inspekteras! Och sedan ska jag sitta här och sniffa. ;)

Jag bränner vanilj- och jordgubbsljus just nu. Mumselimums.

Jag sörjer att dessa otroligt snygga handskar inte passar på mig. Och jag undrar vem fan de passar på egentligen. Jag provade ett par i storlek s och de var, otroligt nog, för små. Eftersom jag har minihänder har det aldrig hänt förut att handskar som ska föreställa vara för vuxna har varit för små. Jag provade storlek m istället. Fick knappt på dem och fingrarna var två-tre cm för långa. Eeeh. Hur många har händer som är smalare än mina och samtidigt har flera centimeter längre fingrar? Inte så många, skulle jag tro. Hm. Kanske skulle köpa ett par ändå och kapa fingrarna. Det skulle vara snyggt.

Jag behöver nya sneakers. De i svart och guld som jag köpte i vintras är redan snedtrampade. Jag lägger mer tyngd på insidan av foten när jag går, och det gick tydligen inte alls bra ihop med dem. Klena skitskor, lite mer ska de väl tåla. :P Jag saknar mina gamla Adidas. Ska köpa nya sådana när jag får nästa studiemedel, tror jag. De höll i många år. *nostalgisk*

Några forskare tror att det tyder på hög empatisk förmåga om man lätt smittas av gäspningar. Fan, jag måste vara jätteempatisk! ;) Eller bara en trött härmapa. Men empatisk låter trevligare.

Jag har ont i magen. Det är nojaframkallande. Jag menar, ont i halsen och sån skit är ju standard. Det är irriterande men jag är van. Ont i magen som inte är kopplat till mens eller ägglossning är något som avviker från mönstret och sådant blir jag nojig av. Magsjuk? Ätit något dumt? Eller så är den bara missnöjd i allmänhet. Suck.

Hur som helst så följde jag inte med Markus till Eriks fest. Nu ångrar jag mig lite för att jag har tråkigt, men om jag hade varit där så hade jag förmodligen ångrat att jag inte låg hemma i sängen. :P Jag har haft X-Files-maraton, skrivit en del av uppgifterna till måndag och nu läser jag Agent X9.

Modesty. <3

Idag har jag blivit kallad ”tant” av inte mindre än två personer. Damn you, Markus och Johan. Jävla gubbar! ;)

Min present till mig själv idag: jag tog hem lunch från café Arom i skolan. De snålar inte med röran på det stället, haha. Nu ska jag ta på mig mjukisbyxor, lägga mig i sängen, titta på X-Files och äta choklad. Så ska födelsedagar firas! Och ikväll ska jag och Markus kanske gå på bio, om det går något roligt här i Kista. Imorgon ikväll är det tårtätning med familjen och sedan ska jag nog med Therese på Beckmans-fest och på lördag är det tydligen fest hos en av Markus kompisar. Jag har inte orkat/hunnit/brytt mig om att planera något firande, men det händer roliga saker i helgen ändå. Fett praktiskt. ;)

Ahahaha. Jag är så dålig. Min känsla för vad som behöver göras till olika lektioner svek mig igår. Jag läste all kurslitteratur, utom kapitlet i Dramatiskt berättande av Mats Ödeen som jag skippade pga lathet och för att jag tänkte att det är nog inte så viktigt. De skönlitterära texterna till idag, som enligt läraren i måndags var viktigast att läsa, var Kejsarn av Portugallien av Selma Lagerlöf, ”Berg som vita elefanter” av Ernest Hemingway och ”Kommer hem och är snäll” av Lars Ahlin, och ingen av dem är ju en pjäs. Men. Just det kapitlet hade vi skriftligt förhör på idag, utan förvarning. Nåja. Jag var inte den enda som inte hade läst, om man säger så. ;)

Kursen är, som jag har nämnt förut, hittills väldigt rolig. Men fy fan vad rörigt det är ibland, med alla parallella grejer som pågår och smått förvirrade lärare som pratar förbi varandra. Det känns som att hälften av studietiden går åt till att glo på scheman och försöka fatta vad som ska göras till vilken dag.

Dagens Einstein från E24: ”Endast 9 procent av kvinnorna vill ha teknikprylar som ser ”mer feminina” ut, som rosa Playstation eller Hello Kitty-tangentbord. Kvinnor vill ha sofistikerad och elegant design framför traditionellt feminint utseende när de väljer sina tekniska attiraljer, visar en undersökning genomförd av reklambyrån Saatchi & Saatchi.”

Eeeh. Jag vet inte om det är undersökningen som är konstig eller om det är notisen som är problemet. I så korta texter fattas ju alltid en massa fakta, och saker blir ofta förvrängda. För det låter ju så jävla korkat.

Sedan när är ett Hello Kitty-tangentbord feminint? Det är väl snarare barnsligt eller flickigt? Klart som fan att de flesta vuxna kvinnor inte vill ha ”traditionellt feminin design” om det med sådan menas barngrejer. Att de lägger in en motsättning mellan traditionell femininitet och elegans är ju också ganska intressant. Känns som att något har blivit snett där… :P

Den här artikeln är lite rolig.

”Ett mail dimper ner i inkorgen och Facebook meddelar att jag har en ny ”friend request”. Nyfiken som jag är går jag in direkt och ser till min fasa – pappa har hittat mig. Direkt låser jag alla mina foton för personer utanför min vänlista och jag går ur nätverket i ren panik. Min bror ringer senare på dagen och skäller nästintill ut mig för att jag inte varnat honom.”

Jag tycker att hon, och andra personer med liknande upplevelser, är rätt korkade när de inte har tänkt på att i stort sett vem som helst kan hitta deras konversationer, pinsamma foton och annat. Ens föräldrar, ens chef, folk man tycker illa om osv.

Jag har flera gånger följt personliga hemsidor som sedan har stängts med meddelanden om att de måste flytta, för att deras föräldrar, vänner eller irriterande klasskompisar har hittat dem. De skriver alltså om personliga saker på en sida med sitt namn, och kanske sin bild, och sedan blir de rädda när ”fel” personer hittar dem. Men jösses, tänk lite.

Om man vill skriva om sådant som vissa personer inte ska se, får man göra det anonymt eller bakom lösenord. Om man tänker vara öppen med sin identitet, så att det är lätt att se på sidan vem man är, så är man rätt dum om man skriver om sådant som man inte vill att vissa personer ska läsa. Det finns ju heller inga garantier för att man kommer veta när man blir upptäckt av någon olämplig person. De kan spionera hur länge som helst, utan att man vet om det.

Jag skulle inte direkt tycka att det var skitkul om mina föräldrar följde min hemsida (pappa, är du där?), men jag skriver inget som jag absolut skulle hemlighålla för dem. Däremot har jag någon gång funderat på möjligheten att en framtida potentiell arbetsgivare skulle kunna googla mig och hitta den här sidan. Det är lite läskigare.

Jag är så jävla trött. Så där efter-sjukdom-trött, ni vet, när man känner sig svagast i världen. Jag vill sova i en vecka, men det går ju inte.