Hår
Jag var på väg att skriva lite skämtsamt om när jag var nära att gå hemifrån med ett hårlöst ben och ett hårigt ben för några dagar sedan, men så skrev Hanna Fridén om kvinnor, kroppsbehåring och om att ta bort hår bara för att andra inte ska bli äcklade och fan, jag skulle kunna skriva flera meter om det ämnet. Så här kommer årets längsta inlägg, nu ska jag terapiskriva… :P
Numera känner jag mig oftast bekväm med att andra ser mig med bara, orakade ben men så har det verkligen inte alltid varit, ”kvinnor har inte hår”-hjärntvättad brud som jag är. För sådär fem år sedan hade det varit otänkbart att t.ex. åka in till stan med kjol och orakade ben. Nu har jag inga större problem med det och herrejävlar vilken befrielse det är.
Jag minns alla gånger jag har tänkt gå någonstans i kjol, upptäckt att mina ben är håriga och antingen har fått panikraka dem eller byta till byxor. Eller tänkt åka och bada och fått panikraka. Inte för att håret nödvändigtvis störde mig, utan för att inte andra skulle tycka att jag var ofräsch och konstig.
Jag minns att jag någon gång på gymnasiet plötsligt fick för mig att mina armar var för håriga för en tjej och tyckte att det var jättejobbigt. Jag hade en inre kamp i flera veckor – raka eller inte raka? ”Inte raka” vann, för att jag visste att jag skulle bli så otroligt besviken på mig själv om jag gav efter för Barbieidealet. Och sedan dess har jag aldrig tyckt att armhåret är det minsta jobbigt.
Jag minns när det började dyka upp små mörka fjun på magen och ryggen. Jättejobbigt också. Tjejer ska ju inte ha hår.
Jag minns en undersökning som en tidning gjorde om vad som var jobbigast med att vara kvinna. Bland alternativen fanns mens, föda barn, ojämställt samhälle m.m. Men det som fick överlägset flest röster var att ta bort kroppshår. Ändå fortsätter ”alla”.
Och jag minns en diskussion på Feminetik om att det är så otroligt självklart att kvinnor ska raka benen att om man inte gör det så antar omgivningen att det är ett politiskt ställningstagande. Som om det inte fanns någon annan tänkbar anledning. Helt stört.
Mina ben är inte politik! Eller jag vill inte att de vara det, jag vill att de ska vara min ensak. Men andras blickar gör dem till mer än min ensak. När jag ser att någon tittar snett och så tänker jag att om jag var kille skulle du inte reagera och helt plötsligt blir mitt enkla ”äh, jag orkar inte raka benen” till något annat.
Numera känner jag mig som sagt oftast bekväm med att gå omkring med håriga ben och jag ignorerar att folk tittar. Beroende på humör kan jag till och med tycka att det är lite lustigt att de glor – mitt eget lilla uppror.
Men ibland tycker jag att det är störande. Och ibland skäms jag. Jag tycker inte om att erkänna det, men ja, de kan få mig att skämmas med sina äcklade blickar – fortfarande! – glo och få mig att skämmas för att jag gör något som det är helt självklart för män att göra. Och då avskyr jag dem för att de är sådana jävla inskränkta bajshuvudidioter och jag blir besviken på mig själv för att jag tar åt mig. Jag blir besviken för att jag låter dem komma åt mig, låter deras ynkliga små tankar göra mig illa. Jag borde inte ta åt mig. Det är de som gör fel.
Blah.
Ja, vad var nu det där med ett hårigt ben och ett hårlöst ben? En kväll hade jag epilerat ena benet, tröttnat och tänkt att jag tar det andra någon annan gång. Dagen efter skulle jag någonstans och precis när jag skulle gå hemifrån upptäckte jag att jag hade ett slätt ben och ett pälsben. Då fick det bli det jag hatar att göra, nämligen panikrakning. Det var för varmt för långbyxor och även jag har gränser: jag tänker inte gå omkring med ett hårigt och ett ohårigt ben. ;)
Men argh, jag tycker verkligen illa om att raka benen. Det är tråkigt och värdelöst eftersom håret växer ut igen snabbare än man hinner blinka. Tyvärr tycker jag att det är snyggare med hårlösa ben än med håriga (tänk vad bekvämt det skulle vara att tycka tvärt om) så någon gång ibland plockar jag fram epilatorn, även kallad mördarmaskinen. Den är rolig. (Jag vet, jag är förmodligen störd som tycker att det är kul att rycka ut hår.)
Här får ni en idolbild, tagen i april då jag genomförde min vårritual Bort-med-vinterpälsen:
(Haha, mina vader ser nästan ut som ett par smala lår. Vad flummigt.)
Och förresten, jag borde väl inte behöva tillägga det här men annars kommer säkert någon idiot och gnäller: jag bryr mig inte om andra tar bort eller behåller sitt hår. Jag har inget problem med om andra tycker att det är snyggast att vara slät som en bäbis över hela kroppen, även om jag själv inte tycker det. Problemet är det outalade tvånget. Problemet är att folk inte får välja själva. Jo, klart man får välja själv i teorin men i praktiken är det inte lika valfritt när den ena valmöjligheten kommer att få en stämplad som freak. :P
13 kommentarer
Elise
Bra skrivet!
Själv är jag lite kluven i frågan. Jag skulle ju helst vilja ha håriga pälsben, men jag tycker att det är så gruvligt roligt att vaxa. Men det är sällan jag känner mig så snygg som när jag spatserar fram i kjol/kortbyxor med håriga ben – jag känner mig så härligt politiskt inkorrekt och som en personlig utmaning mot alla som tittar.
Men det går som sagt lite i vågor eftersom jag också tycker att det är roligt att vaxa. Mina ben har inte sett en rakhyvel på flera år. Det känns då meningslöst i och med att håret växer ut lika snabbt igen.
Däremot tycker jag att det är skönt att raka mig under armarna eftersom jag lätt känner mig svettig annars. Fast det blir mest på sommaren, på vintern får det växa fritt!
Att ta bort kroppshår skulle vara det sämsta med att vara kvinna gör mig ledsen. Det är ju en sån icke-fråga för mig. Det är ju ungefär en miljon gånger värre att ha mens (med allt vad det innebär i hormonell turbulens), bröst (som alltid är i vägen) och de fysiska orättvisor som finns när det gäller muskler och storlek.
Maria
Haha, så du tycker att det är roligt att vaxa? Och jag tycker att det är roligt att epilera. Vad är lockelsen egentligen med att rycka ut hår? Jag förstår mig inte på mig själv. ;)
Däremot rakar jag mig under armarna året runt, både av estetiska skäl och svettskäl. Till skillnad från benen som tar hundra jävla år om det ska bli bra så tar det ju typ tre sekunder att raka armhålorna. ;)
Andrea
Bra skrivet, säger jag också! :)
Själv är jag så indoktrinerad att jag tycker att de där svarta hårstråna som pryder mina smalben när jag inte har rakat dem är fruktansvärt fula. Och raka benen är ju inte jobbigare än att tvätta håret… (I vanliga fall. Allt sådant där slutar gälla vid graviditet.) Och raka mig under armarna, ja absolut.
Men för att sätta det hela i ett annat perspektiv: Det finns folk som på fullt allvar våndas över huruvida de ska raka underlivet innan de åker in på förlossningen. Jag ljuger inte.
Angelica
Ja visst är det dumt att göra något för andra människors skull! Under något års tid i tonåren rakade jag inte benen, som något slags ställningstagande. Typ ”Titta, jag skiter i era dumma ideal!”. Sedan började jag igen. Och det är så dumt!
Nuförtiden har jag iaf ett ”ähvafan orka!” och det är att jag vägrar kleta ner ansiktet med underlagskräm och puder. Min hy är långt ifrån perfekt men ett tjockt lager av smink är helt enkelt alldeles för jobbigt för att jag ska orka med det. Förr kunde jag knappt gå ut utan puder men numera bryr jag mig helt enkelt inte. Det är så skönt att bara skita i sådant.
Maria
Andrea – Oj. Låter lite som såna som sprutar parfym i underlivet innan de ska till gynekologen. Hjälp liksom?
Taikon
Låt fruntimmer ha orakade ben, det enda jag inte tål är håriga armhålor. Kalla mig idiot eller vad ni vill, men så är det. Det enda som är osexigare än det är banne mig cigarettrökning.
Maria
Du är väl inte en idiot för att du tycker att en sak är mer attraktiv än en annan. Alla har ju sånt de föredrar… Men om du går omkring och glor snett på dem som har håriga armhålor, då är du en idiot. ;)
Jag är inte heller särskilt förtjust i håriga armhålor. Lite ”lagom” hår går bra, men stor buske är så förbannat ohett. Vad nu det spelar för roll, egentligen… Det finns ju ingen anledning till att världens manliga befolkning ska anpassa sig till vad jag tycker är snyggt. ;)
*svammel*
Taikon
Du ser, jag är en idiot, enligt dig :)
Maria
Inget nytt under solen… ;D Dock är de flesta idioter ibland, enligt mig. Inklusive jag själv. *flin*
Hanna
Bra skrivet!
Vet inte riktigt hur jag ställer mig till hår. Eller ja, jag vet hur jag ställer mig till det just nu. & jag vet hur jag såg på saken för kanske fem månader sedan. Då sket jag fulltständigt i om jag var hårig eller inte. Men då var jag ju i ett förhållande, som dessutom hade varat länge. För mig uppstår det någon form av trygghet efter ett tag i förhållanden, som gör att jag kan strunta i hårigheten. Just nu befinner jag mig i lite motsatt sitation & alltså rakar jag mer eller mindre benen varannan dag.
Har funderat lite över hur jag egentligen tycker. Vilken är min riktiga åsikt? Rakat eller inte? Början/utan förhållande eller efter lång tid? Kan ju vara lathet som kommer fram efter något år sådär. Men jag vill ändå tro att det är min egentliga åsikt, & att jag utövar den då för att jag känner mig tryggare efter en tid. & att rakningen av benen i början av ett förhållande eller som singel då beror på osäkerhet. Slav under idealet… Usch, fan ta alla dessa ideal.
Anna
Du vet nog vad jag tycker, men ändå.
Orka raka benen! Okej att det händer ibland, nån gång per år kanske när jag tröttnar på de där 10 långa svarta håren som finns vid vristerna men 363 dagar om året bryr jag mig inte.
Under armarna tycker jag är fräschare eftersom det luktar mindre svett då. Och underliv kan vara praktiskt för att det inte fastnar blod i alla hårstrån och kletar överallt. Dessutom känns sex mer om inte det är en hårmatta emellan… sen tycker jag själv väldigt illa om att få hår i munnen, så jag kan absolut tänka mig nån deal i stil med ”att rensar jag så rensar du” med pojkvänner. andra människor får göra precis som dom vill…orka bry sig.
Maria
Hanna – Ja, det kan vara jävligt svårt att veta vad som verkligen är ens egen åsikt oh vad som bara har kommit utifrån. Frågan är om det finns någon åsikt som är helt och hållet ens egen, med tanke på att omvärlden ändå skapar de ramar man kan ha åsikter inom, eller hur man ska uttrycka det.
Jag kan t.ex. tycka att det är snyggare om killar rakar bröstet än att de är håriga. Men om jag levde för 50 år sedan skulle jag ju knappast haft den åsikten. Då hade jag väl inte ens tänkt på saken. Det är min åsikt nu, men omgivningen har ändå skapat förutsättningen för att jag ska kunna ha den, typ.
Anna – Jo. Det är ju viss skillnad på att rensa för att den man har sex med inte ska behöva gräva sig genom en djungel och på att raka benen bara för att anpassa sig till den gråa massan, typ.
Att ta bort hår på diverse ställen för att det är praktiskt eller för att man helt enkelt föredrar det är en sak. Att ta bort hår bara för att man har fått lära sig att man ”ska” är dumt.
*raderar lite jag just skrev* Nej, jag ska inte börja skriva en massa om mitt könshår i bloggen. Någonstans får jag fan ha en gräns. ;)
Hanna
haha självcensur… Men ah, gällande könshår håller jag med Anna. Sex känns mer om man rakar lite. Samt mindre kladdigt.
Men hmm, killar som rakar bröstet… Vet inte om jag finner det så värst attraktivt. Fast det beror nog lite på hur stor mängd man talar om. Rakat bröst – ogenomtränglig matta… hehe