Kista.

Centralen, blå linjen.

På ICA idag fick jag hjälpa en förvirrad man att köpa bindor. ”Min 11-åriga dotter har just fått mens och jag har ingen aning om vad jag ska köpa.” Heh.

Förresten, till den milslånga listan med onödiga produkter kan vi nu lägga trosskydd med blomdoft. Alltså allvarligt?! Vem fan vill lukta blomma i trosorna? Jaja, en hel del, antar jag, för tillverkarna har väl koll på vad kunderna efterfrågar. Men löjligt är vad det är. För att inte tala om hur dumt det är att gå omkring med något parfymerat tryckt mot underlivet.

Det är väl bara en tidsfråga innan vi också får parfymerade tamponger och fittdeo, som finns i exempelvis USA. Det är så jävla illa. Snacka om att försöka blåsa upp mensäckel-nojan så mycket som möjligt bara för att tjäna pengar. Spä på kvinnors oro över att vara ”ofräscha” bara för att sälja. Sälja saker som är dåliga för kroppen, dessutom. Parfymerade prylar ska hållas borta från muffen.

Nu ska jag fan beställa en menskopp i protest mot alla fåniga bind- och tampongtillverkare.

Och för den rubriken får jag väl en bomb i brevlådan… ;)

Klafsade runt i skogen igår. Det såg vårigt ut och duggregnade. Ursäkta mig, men jag är inte riktigt klar med vintern ännu.

Det suger att söka jobb. Det suger att alla jobb som verkar det minsta icke-sugiga kräver erfarenhet som jag inte har.

Kyrkogårdsarbetare, exempelvis. Det verkar trevligt. Kyrkogårdar är mysiga och man får vara utomhus och behöver inte hantera en massa jobbigt folk. De döda gör ju inte så mycket väsen av sig. Men man måste ha körkort. Snorf. Enda gångerna jag verkligen blir irriterad på mig själv för att jag inte har körkort är när jag letar jobb. :P

Bläddrade i senaste ELLE idag. Jessika Gedin är ansvarig för boksidan och hennes krönikor brukar vara rätt roliga att läsa. Men nu tycker jag att hon har gjort bort sig. Jag klipper några rader ur krönikan:

Men när jag börjar läsa manuset och inser att det är noveller så kan jag ändå inte låta bli att tänka: Varför det? Mirja Unge kan ju redan skriva. [...] noveller känns ofta som de försiktiga stilstudier man skriver i väntan på eh … de riktiga böckerna. Romanerna.”

Avslutning:
Men jag vill ha mer, inte mindre. I synnerhet om det är bra. Så Mirja, är det verkligen för myckt begärt?

Hah. Klart att Gedin får föredra romaner framför noveller. Men är det verkligen för mycket begärt att en litteraturkritiker ska låta bli att klassa den litteratur hon personligen föredrar som mer ”riktig” och därmed den hon inte gillar som mindre ”riktig”?

Borde: göra matlåda till imorgon, duscha och sova.
Gör istället: äter muffinssmet ur en bunke. Yeah!
Inte yeah: jag köpte för klena formar. En kollapsade och nu är det smet lite här och där i ugnen.

Jag tycker inte om ordet ”könsmaktsordning”. Det låter så biologiskt och oföränderligt. Ordet brukar också ofta kritiseras för att det inte går att bevisa att det finns en könsmaktsordning, i alla fall inte Sverige. Men oavsett vilket ord man vill använda tycker jag att det finns ett klockrent exempel på att ”manlighet” (men inte nödvändigtvis män) är överordnad ”kvinnlighet”: det är bättre att vara en ”manlig” kvinna än att vara en ”kvinnlig” man. Det kan knappast bli tydligare än så att manlighet förknippas med ”bättre” egenskaper än kvinnlighet, trots att manlighet också förknippas med negativa saker som våld.

Den ”manliga” kvinnan ses visserligen som avvikande och förknippas ofta med att vara oattraktiv, men hon förknippas också med saker som styrka, självständighet och initiativtagande. Lite ”manliga” egenskaper hos en kvinna är ett steg uppåt. ”Kvinnliga” egenskaper hos en man är ett steg neråt, mot fjollighet och mesighet.

Att vara pojkflicka är lite tufft. Tjejer kan säga/skriva ”Jag är mest kompis med killar, för tjejer är så jobbiga” med en ton som signalerar att det är något de är stolta över. Men jag har aldrig hört en kille säga motsvarande sak. Och hur uppskattat är det att vara flickpojke? Eh, ordet finns knappt. Bara en sådan sak.

Och ibland föraktar jag själva tjejerna, istället för att förakta samhället som har format dem. Kanske för att slippa tänka på att det där, förminskandet, finns i mig själv också.

Hur kommer man loss? Jag vet inte. Jag tycker ju att jag är typ skitbra och ändå förminskar jag mig själv alldeles för ofta.

(* = Internationella kvinnodagen.)

Jag blev utmanad av Lisa.

Reglerna är enkla: Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir “tagna” ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit “tagna” och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.

1. Jag tycker inte om när någon rör vid mina knän. Klämmer någon på dem så blir jag hysterisk.
2. När jag äter mackor äter jag kanterna först. (Såvida jag inte är med folk jag inte känner särskilt bra och inte vill framstå som värsta psykot.)
3. Jag har svårt att sova om det är kolmörkt. Jag behöver lite ljus. Antagligen är det någon form av kontrollnoja.
4. Jag tycker att fetaost och russin är en mycket god smakkombination.
5. Mina händer och handleder är oproportionellt små och smala. Jämför man dem med resten av mig så passar de verkligen inte in. ;)
6. Julpynt gör mig glad.

Jag utmanar: Hanna, Andrea, Angelica, Elise, Johanna och Sofia.

Det är lite dumt att köpa kläder via postorder. Eller rättare sagt opraktiskt när sakerna inte passar. Jag beställde en balansboll från Ellos för ett tag sedan och slängde med lite annat plock när jag ändå höll på. Kjolen passade och träningslinnet passade, men halsbandet var mycket större än jag hade trott och det långa linnet hade den sämsta jävla passform jag någonsin varit med om. Så idag skickade jag tillbaka halsbandet och det gräsliga linnet.

Eftersom jag inte har någon häftapparat tejpade jag igen kuvertet (ett sånt där brunt, vadderat) väldigt, väldigt noga. När jag hade tejpat klart upptäckte jag att jag såklart inte hade lagt i retursedeln. Så jag gjorde ett litet hål i andra änden av kuvertet, vek ihop retursedeln så att den blev jätteliten och petade in den där. Sedan mer tejp. Haha. Oj, vad glad den som får öppna det kommer bli.

Ful bild på ett fult halsband. ;)

Mina drömmar de senaste nätterna tyder på att jag har seriösa Markus-abstinensbesvär. Och, i några fall, på att jag kanske borde göra något annat i mina pluggpauser än att kolla på tv-serier. Natten till idag drömde jag att jag hånglade med en kille som såg ut ungefär som Logan i Veronica Mars. Fast han hette George.

(Drömmen var lika urflippad som de brukar vara. Vi var på en stor båt och efter ett tag körde den på ett isberg så vi blev tvungna att hoppa i land. Sedan red vi på hästar och jagade ett tåg. Några av hästarna klättrade upp på ett berg och ramlade ner och dog. Då blev Hästfolket som bodde i skogen arga på mig för det var tydligen mitt fel. Osv osv.)

Det är i och för sig ganska trevligt att vakna med känslan av att vara förälskad, för det innebär att vakna på bra humör. Dumt bara att personen som visar sig i drömmarna i alla möjliga konstiga inkarnationer befinner sig 20 mil bort. :P

Saknar: